Fatimarörelsen uppmanar till bön för EU och USA

De av populism orsakade kriserna i EU och USA var ett tema som togs upp vid en paneldiskussion inom ramen för dubbeljubileet ”100 år Fatima – 70 år Rosenkranskorståget” (RSK) i Wien under veckan som gick.

P.BennoGenom att avslöja ”jag ber dagligen för Trump i syfte att få även en amerikansk president undergå en sinnesändring” förtydligade Rosenkranskorstågets förre ledare, franciskanpater Benno Mikocki, rörelsens ständiga aktualitet, som i 70 år lagt bönen för fred i människornas hjärtan. Initiativet står i intimt sammanhang med det kommande 100-årsminnet av uppenbarelserna i Fatima, ett jubileum som påven kommer att delta i vid sitt besök i Portugal i maj i år.

I närvaro av stadsdelsordföranden Markus Figl och den förre slovakiske ministerpresidenten Jan Carnogurski, diskuterade pater Mikocki, mångårig ledare av RSK rosenkransbönens politiska dimension. Målet måste vara att rörelsen inte får förtröttas i sina ansträngningar. Ett av böneämnena skulle kunna vara Europas enhet. Under de 70 år som gått sedan franciskanpater Petrus Pavlicek (1902–1982) grundade rörelsen har omkring två miljoner människor över hela jorden inspirerats att dagligen be för fred och frihet. RSK har idag cirka 700 000 medlemmar i 132 länder.

Carnuogurski fruktade en farlig utveckling i Europa. Människorna i Väst- och Östeuropa håller på att bli alltmera främmande för varandra. Kontinenten hotas av politisk splittring. Den tidigare ministerpresidenten manade ledningen för RSK att fortsätta vidmakthålla minnet av hur bön kan förändra världen: ”Vi behöver RSK nu mer än någonsin.” […]

Benno Mikocki blickade i sitt anförande tillbaka på RSK:s tillkomsthistoria. Från början var bönegemenskapen på ett särskilt sätt förbunden med Fatima. Grundaren Petrus Pavlicek fick först i amerikansk krigsfångenskap i Cherbourg 1944 höra talas om Mariauppenbarelserna i Fatima. Ett år efter återkomsten från krigsfångenskapen kunde han i Mariazell tacka för att ha fått återvända hem. Där förnam han en inre röst som uppmanade honom att göra något för friheten i det i ockupationszoner uppdelade Österrike och för freden i den då av det begynnande Kalla kriget präglade världen. Inom loppet av ett år mognade planen på att grunda en bönegemenskap. När han samlat 500 medlemmar ansökte han om kyrkligt godkännande. I november 1947 gav den dåvarande ärkebiskopen i Wien, Kardinal Theodor Innitzer, sitt tillstånd.

Antalet medlemmar växte till 200 000 i slutet av 1950, två år senare var det 340 000 och i maj 1955 en halv miljon. Bland medlemmarna fanns kända politiker i efterkrigstiden, bland annat Lepold Figl och Julius Raab. Varje år ordnade man den 12 september på Marie Namns fest en botprocession. Med tanke på det österrikiska statsfördraget 1955 sade den dåvarande förbundskanslern Julius Raab: ”Om det inte hade betts så mycket, om inte så många händer i Österrike knäppts i bön, hade detta aldrig hänt.” [Statsfördraget innebar att ockupationen upphörde och att till och med Sovjetunionen drog tillbaka sina trupper – en unik händelse under det kalla kriget, övers. anm.] Efter undertecknandet av statsfördraget 1955 spreds bönegemenskapen även till utlandet. […]

RSK:s statuter förnyades under det gånga året och bekräftades av Wiens ärkebiskop, kardinal Christoph Schönborn. Inom ramen för denna förnyelse ändrades namnet på bönegemenskapen till ”Rosenkranz-Sühnekreuzzug um den Frieden der Welt/RSK-Gebetsgemeinschaft für Kirche und Welt”.

Kathwpress 2017-02-08