Graviditetstest: En fråga om kontroll över planerat föräldraskap eller relationer som lyckade eller misslyckade projekt

KERSTIN HEDBERG NYQVIST

DN måndag 3/9 tar upp den ökande trenden i Sverige, att kvinnor som vill bli gravida försöker öka sina chanser genom att hitta ”rätta dagar” för samlag med hjälp av ägglossningstest. Två tillfrågade specialister i gynekologi och obstetrik tolkade det som att kvinnor i dag vill ha mer kontroll över sitt barnaalstrande. Men de var inte odelat positiva, bland annat eftersom testerna ofta är missvisande. Däremot framhölls att test har sin plats om paret väntat länge på en önskad graviditet. Till och med en försäljare av ett sådant test menade att det blivit vanligare att testet används på ett sätt det inte är avsett för, och att kvinnor till och med kan bli ”testberoende”.

Att ”skaffa barn” – det handlar inte längre om att ”bli med barn” – har alltmer blivit ett projekt som man försöker kontrollera. En handling som innerst inne handlar om att ge sig själv helt och hållet åt en älskad människa blir i stället till en grusad förväntan. När samlaget inte ger önskat resultat är detta liktydigt med misslyckande. Detta upprepas gång på gång på ett ännu mer påtagligt sätt när man vill styra det med hjälp av test. Och känslan av misslyckande leder till ökad stress inför nästa försök, vilket i sig kan minska kroppens chanser att lyckas. Att detta också kan skapa stress i parets relation negativt säger sig självt.

I den kristna traditionen ses barn som en gåva, en gåva man inte kan ”beställa”, utan får ta emot, om och när den kommer. Den förutsätter en öppenhet för framtiden, inte ett krav som måste uppfyllas till varje pris. Men det är en gåva som inte alla får. Man kan se detta som naturens sätt att se till att det finns par som kan ta hand om barn till föräldrar som av någon anledning inte kan eller vill fungera som barnets förälder. Eller – och detta är det moderna synsättet – så är det ett medicinskt problem som ska lösas med olika medicinsktekniska metoder. Fast inte heller dessa metoder ger automatiskt önskat resultat, med upprepade upplevelser av förväntan och besvikelse; inte alla uppnår sin önskning hur de än försöker.

Utan att på något sätt förneka den besvikelse det innebär för en kvinna att uppleva att hon inte kan få barn, och att en man att inte kan bli pappa, tycker jag ändå att en central fråga är: Är det inte så att alla nya metoder och tekniker som syftar till kontrollerad barnalstring, samtidigt bidrar till att de som inte blir föräldrar upplever sig ännu mer misslyckade? Att föräldraskap kommer att ses som ett krav på att vara en normal, lyckad människa? Att en relation blir en lyckad relation först om den resulterar i ett barn? – Detta uppfattar jag i så fall som väldigt sorgligt. Att leva i ett parförhållande, eller ensamstående, utan barn, och ha ett rikt liv måste kunna uppfattas som ett gott alternativ. Som jag ser det behöver vi sprida ett synsätt i vårt moderna samhälle, som inte framhåller föräldraskap som ett krav för att känna sig älskad, värdefull och lyckad.

Kerstin Hedberg Nyqvist 2012-09-03

Dagens Nyheter Tester för ägglossning får kritik

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tester-for-agglossning-far-kritik