Kärlekens föda

Ett besök i Medjugorje för nästan 40 år sedan förändrade Magnus MacFarlane-Barrows liv. Han var fjorton år, och hans föräldrar inspirerades att göra om familjens hotell i Dalmally till ett reträttcenter. Tiotalet år senare började han själv köra förnödenheter till Medjugorje, då indraget i 90-talets krig i forna Jugoslavien. I The Tablet den 17 oktober 2020 finns en intervju med MacFarlane-Barrows om den organisation som växte fram efter ett besök i Malawi för att nu finnas 19 länder världen runt: Mary’s Meals, en organisation som i samarbete med lokala skolor ser till att barn får ett ordentligt mål mat under skoldagen.

Intervjun görs med anledning av en nyutkommen bok, Give: Charity and the Art of Giving Generously, som i kontrast mot en i Sverige vanlig syn på välgörenhet som en förlegad typ av maktutövning, lyfter fram välgörenhet och barmhärtighet som ”små handlingar av kärlek”.

Det finns ett problem, menar MacFarlane-Barrows, med att välgörenhetsorganisationer när de växer får lägga mycket kraft på processer, system och strukturer för att bli professionella och effektiva. Det är nödvändigt, men gör att man riskerar att tappa bort själva ursprunget, hjärtat. Barmhärtighetsverksamhet måste fortsätta vara kärleksverksamhet. Kärlek är inte ett ord som finns i de lagar som rör organisationerna, och inte heller sekulära organisationer använder uttrycket, men en rörelse med Guds moder i namnet måste sticka ut och våga vara annorlunda.

På sistone har välgörenhetsorganisationer tappat förtroende, bland annat på grund av tveksamma insamlingsmetoder och bokföringsslarv. MacFarlane-Barrow säger ”de av oss som driver välgörenhetsorganisationer kan, om vi inte är försiktiga, besudla våra organisationer eller åtminstone få dem att verka mindre vackra än de faktiskt är. För det är som allra vackrast och renast när människor ger fritt av kärlek, delar med sig och inte kräver någonting tillbaka. Vi möter den renheten varje dag, och alltför lätt kan vi maskera den skönheten med det språk vi använder.” Han betonar att strukturerna och överbyggnaden behövs – verksamheten behöver både hjärta och hjärna för att fungera optimalt.

Pandemin har ställt till svårigheter. Än så länge har gåvor kommit in, men skolorna där måltiderna har delats ut har delvis varit stängda. MacFarlane-Barrow ser också risken för att en allmän ekonomisk nedgång kan göra det svårare att få gåvor. ”Det centrala är hur vi ser på insamlingen, att vi inte får se det som att vi tar någonting från människor. När vi istället tänker på detta som ett kärlekens arbete, ser vi att vi inte tar någonting från någon när vi ber dem delta i ett gott uppdrag. Vi ger dem någonting. Vi ser ständigt hur människor som väljer att delta i arbetet blir berikade av det.”

Han vill ifrågasätta synen på välgörenhet som någonting förlegat. ”Förstås är det så att om vi verkligen älskar den person vi hjälper, vill vi att den personen ska bli fri så att den inte längre är beroende av välgörenhet. Men det gör inte att välgörenheten i sig, och vår tendens att reagera på behov med att ge och hjälpa, ska nedvärderas.”

Mary’s Meals är inte officiellt en katolsk verksamhet, även om arbetet är starkt influerat av katolsk sociallära. De som får hjälp är av alla möjliga livsåskådningar. Samtidigt ger förstås inte minst namnet en fingervisning om var organisationen hör hemma, och MacFarlane-Barrow menar att det är viktigt att vara tydlig med sin identitet och inriktning så att den som inte vill stödja en viss inriktning har möjlighet att välja någonting annat istället.

Att så helhjärtat välja att hjälpa andra på många ställen i världen är, skriver The Tablet, i bästa mening radikalt. Tänker han själv det? ”Jag försöker leva med tanke på vad som är rätt, snarare än på vad som är populärt eller normalt. Idag kan jag se att mina föräldrar gjorde radikala val, utifrån sin tro. Jag växte upp med att det var det normala.”

Magdalena Dahlborg

2020-10-21

Källa: The Tablet 2020-10-17

Här finns mer information om Mary’s Meals.