av THOMAS IDERGARD
En moderat kommunalpolitiker i Växjö har tillsammans med en kommunal tjänsteman som både är ”mångfaldssamordnare” och ansvarig för ortens egen Pride-festival kallat till sig den katolske kyrkoherden i staden efter att de i lokaltidningen har läst att den katolska kyrkan undervisar sina konfirmander om kyrkans – inte kommunmajoritetens – syn på sexualitet. Det går att läsa mer om händelsen och diskussionen därefter, där det beskrivs hur prästen efter att delar av hans undervisning av konfirmanderna hade kommit till mediernas kännedom, också svarat på frågor från medier [här och här]. Han korrigerade och förtydligade sin kommentar om den psykologiska aspekten av samkönade attraktioner, som kyrkan förstås inte kan uttala sig om (även om det faller inom den av alla i andra sammanhang hyllade yttrandefriheten). Dock kvarstod emellertid kallelsen och därtill politikerns hot om att stoppa den katolska församlingen från att få sprida informationsmaterial som andra religiösa samfund i kommunala sammanhang.
Nu går det ju att läsa i exempelvis Katolska kyrkans katekes (www.katekesen.se) vad kyrkan tror och lär, till exempel om sexualitet, samliv, äktenskap och familj, överallt och hela tiden, oavsett kommun. Kyrkoherden i fråga har också på goda grunder visat ett måttfullt intresse för kommunens inbjudan.
På ett sätt är det hela komiskt. Till exempel visste jag inte att svenska kommunpolitiker hade bestämda uppfattningar om hur invånare i det lokala civilsamhället kan eller bör tala om sex med varandra. En nyfiken undran infinner sig också i sammanhanget om huruvida, och i så fall när, politikern och mångfaldstjänstemannen tänker kalla upp den lokale imamen för en motsvarande granskning och uppläxning. Det har också nästan blivit litet av ett kärt återseende att få bekräftat att den ”mångfald” som ofta poserande gillas och främjas av politiska och mediala makthavare, inte får vara alltför mångfaldig genom att till exempel innehålla åsikter som går emot vad som för tillfället är på modet.
Men på det seriösa planet måste man säga att det normalt sett hör till andra samhällssystem än det demokratiska, att myndigheter vill kontrollera och försöka styra vad kyrkan tror och förkunnar. Därför är det på plats att ge två ledtrådar till en prognos om förutsättningarna för politikerns och tjänstemannens framgång i Växjö. För det första, att Jesus ord i Matt 5:11–12 gäller för kristna än i dag: ”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.” För det andra, att redan de första kristna upplevde krav från sin tids politiska makthavare att anpassa sin tro eller sin praktik till vad de mäktiga krävde på bestämda områden; men avvisade detta, även om det medförde förföljelse och till och med martyrskap. Men på deras förebild är kyrkan, hennes tro och förhållningssätt till världens makter och opinioner byggd.
Vad som inte lyckades för de romerska kejsarna kommer heller inte svenska kommunpolitiker och mångfaldssamordnare att gå i land med. Till de berörda kommunala makthavarna är rekommendationen alltså att lägga tiden och energin på annat; varför till exempel inte det viktiga jobbet med att främja det gemensamma bästa för invånarna i Växjö kommun, oavsett deras åsikter om sexuallivet eller religiösa tro?
Thomas Idergard 2015-04-20