I frågor som rör klimat och fattigdom vill Vatikanen komma bort från att bara rikta appeller och istället inrikta sig på att stärka den handel och de allianser, som kan leda till lösningar. Det var innehållet i det expertmöte, som den internationella alliansen för katolska hjälporganisationer, CIDSE, anordnande tillsammans med Vatikanens fredsråd denna vecka i Rom. I centrum för debatten stod påve Franciskus senaste encyklika samt hur den skall omsättas i praktiken. Bland deltagarna fanns 200 naturvetare, politiker samt företrädare för NGO och kyrkan.
CIDSE:s president, Heinz Hödl förklarade att encyklikan är en viktig utgångspunkt för det dagliga arbetet i de 17 företrädda hjälporganisationerna och den kommer att påverka dess totalt 10 000 utvecklingsprojekt. Det krävs en noggrann läsning av det påven skriver och dessutom att man ”översätter det till vårt språk”, och tillämpar det ”i ett sammanhang som gäller för småbönder och affärslivet i utvecklingsländerna”.
En mer lösningsorienterad ansats måste framförallt beakta de olika globala problem, som varit försummade. ”Tillsammans måste vi bekämpa orättvisor, fattigdom och klimatpåverkan”, sade Hödl. Planer finns på ett närmre samarbete med enskilda biskopskonferenser för att med dem utarbeta konkreta åtgärder. Närvarande vid mötet var också representanter från Asien, Australien, Oceanien, Latinamerika och Europa.
Biskopen i Kingale i Kongo, Luis Protella Mbuyu, sade att kyrkan i Afrika redan har bildat nätverk, och att man inte får tiga utan måste utöva påtryckningar på orättfärdiga regeringar.
Vid mötet uppmanar globaliseringskritikern Naomi Klein alla att läsa encyklikan. Hon själv är i positiv bemärkelse ”chockerad och överraskad” över radikaliteten i det påven skrivit, och att han lyckats få syn på en gemensam rot till både den världsomspännande ojämlikheten, orättvisorna och klimatkrisen. Man kan förutse att det kommer kraftiga angrepp från klimatskeptiker, särskilt från de i USA, men Vatikanen behöver inte låta sig hunsas.
När Klein talar om näringslivsexperternas misslyckanden påpekar hon att ”Vi är inte Gud”. ”Deras modeller medför fattigdom och problem med jordens klimat.” Många saker såsom vatten, atmosfären eller naturen ”är alltför viktiga för att överlämnas till marknaden.” Det är nödvändigt med en radikal förändring och den har mänskigheten väntat på alltför länge men ”det är ännu inte för sent”.
Att Klein, som betecknar sig själv som en ”sekulär, judisk, feminist”, blivit inbjuden till klimatkonferensen, motiverar CIDSE: generalsekreterare med nödvändigheten av att bygga samhälleliga allianser: ”Vi katoliker kan inte lösa klimatförändringen på egen hand.”
En av talarna vid konferensen, klimatforskaren Ottmar Edenhofer, förklarade att påven med sin encyklika Laudato si redan har ”nått ut till fler människor än väntat”. Det är särskilt förvånande att encyklikan har blivit omnämnd i uppskattande ordalag på ledarplats i de största naturvetenskapliga facktidskrifterna Nature och Science. ”Många av mina kollegor, som betecknar sig som agnostiker eller ateister, har också skrivit ledarartiklar om denna encyklika.”
Enligt denne forskare har påven i sin skrivelse inte bara funnit ett språk, som alla människor förstår, utan han har också klargjort, att fattigdomen och klimatkrisen måste bekämpas samtidigt. Eftersom det inte fungerar, att först bekämpa fattigdomen och sedan ta i tu med klimatförändringen, måste vi finna vägar ”där båda dessa aspekter förenas”.
Atmosfären kan i dag ta emot ”bara en mycket begränsad mängd CO2”. Det handlar om ytterligare cirka tusen gigaton, vilket med dagens utsläppstakt kommer att uppnås om tre till fyra årtionden. Inför detta ”tidsproblem” borde det sättas ett pris på CO2, ungefär som en skatt, där intäkterna skall investeras i åtgärder för att uppnå utvecklingsmålen. ”Det vore en väg där man kan koppla samman skydd av klimatet med fattigdomsbekämpning”, säger klimatforskaren.
Vidare säger han att påvens encyklika kommer precis vid rätt tidpunkt för att ge en extra skjuts åt de internationella klimatförhandlingarna detta år. Det gäller särskilt för att klimattoppmötet i Paris i december skall kunna bli ett ”första steg”.
Han ser emellertid, att ett effektivt skydd för klimaten ”ännu är mycket, mycket avlägset”, med tanke på de motsatta tendenserna: i Kina, Indien och Vietnam sker en gigantisk återgång till fossilt kol som bränsle, och samma sak är på gång i Afrika, där flera länder vill satsa på billiga kolkraftverk.
Om man inte lyckas att föra debatten vidare och finna konkreta ansatser att lösa problemen – och det gäller också inom den katolska kyrkan – löper man risken att det hela bara blir en ”mediagrej” och att encyklikans potential blir verkningslös.
Kathpress 2015-07-03