Mer centralstyrning, tack!

av MAGDALENA DAHLBORG
Sveriges television har, i flera inslag som nu finns på SVT Nyheter (länkar nedan), avslöjat att två präster som med stor sannolikhet har begått sexuella övergrepp på minderåriga i USA också har varit verksamma i Sverige. Från tiden i Sverige finns inga misstankar om att barn har blivit utsatta, men båda prästerna har blivit anklagade för närmanden mot vuxna.

När en präst lånas ut eller flyttar från ett stift till ett annat, medföljer ett rekommendationsbrev. Prästutlån är helt och hållet en angelägenhet för de inblandade stiften, och man litar på att ansvarig biskop ger korrekt information. Systemet bygger, som så mycket inom kyrkan, på tillit till varje persons goda vilja. Vid utlån står prästen fortfarande formellt under sin tidigare biskop, vilket begränsar mottagande biskops möjligheter och mandat.

I det svenska fallet fick Stockholms katolska stift ingen information om anklagelser i samband med att prästerna anlände hit. När prästerna på var sitt håll utsatt vuxna för oönskade närmanden, agerade stiftet så kraftigt som stiftet kan när det gäller utlånade präster: prästerna är båda förbjudna att verka som präster inom stiftets gränser. Att ingen polisanmälan gjorts, beror på att de som utsatts inte har velat anmäla, vilket innebär att en eventuell utredning troligen inte skulle ha lett till någonting. Prästerna är tillbakaskickade till sina överordnade, i det ena fallet Oslo stift och i det andra sin orden i Indien. I båda fallen informerades de överordnade om vad som hänt i Sverige.

Så långt verkar det ha gått rätt till, åtminstone från svensk sida. Beslut fattas, enligt subsidiaritetsprincipen, så nära de besluten rör som möjligt är och Vatikanen behöver inte – ska inte – lägga sig i de enskilda stiftens angelägenheter.

Med kyrkans historia av övergreppsmörkning och kringflyttande av anklagade präster, kommer saken i annat ljus. Om en präst står anklagad men inte är dömd för övergrepp, finns inga incitament (förutom normal anständighet och ärlighet) för ett stift som vill bli av med honom att nämna anklagelserna för det nya stiftet.

Undertecknad ropar inte ofta på mer centralstyrning, men om kyrkan kommit fram till att anklagelser mot prästen är trovärdiga (även i fall då brotten är preskriberade eller civila myndigheter lagt ner utredningen), bör denna information hållas tillgänglig för stift som tar emot präster från andra stift. Det är ett problem att det inte finns möjlighet att göra bakgrundsundersökningar på präster som flyttar in från andra håll.

Naturligtvis är det inte oproblematiskt med sådana register. Vi vet att falska anklagelser förekommer, och en präst riskerar att bli brännmärkt inte bara i det egna stiftet utan över hela världen. Samtidigt skulle centralt sammanställd information också vara ett stöd också för en oskyldigt anklagad: finns en anklagelse i endast ett stift av de som prästen verkat i, väger det mindre tungt. Om det däremot visar sig att det finns indikationer på olämpligt beteende från ett tiotal stift, ja, då kan en mottagande biskop dra öronen åt sig.

Utbildningar om övergreppsprevention, erkännande av (trovärdiga) anklagelser, och riktlinjer för barnverksamhet är inte någonting stiften ägnar sig åt för att anklaga anställda och skapa misstänksamhet. De är till för att minska risken för skvaller och förebygga problem istället för att reagera först när problemen är ett faktum. Att skapa möjlighet för stiften att göra bakgrundskontroll på präster som är utbildade och tidigare verksamma på annan ort, skulle på samma sätt minska risken för ryktesbildning och öka tilliten.

I samband med biskopsmötet om sexuella övergrepp i februari 2019, skrevs en lista med 21 ”punkter för reflektion”, där stiften uppmanas att upprätta tydliga riktlinjer för vad som ska göras när en prästkandidat eller präst förflyttas. Det vore önskvärt att sådana riktlinjer också gjorde mottagande stift mindre beroende av sändande stifts ärlighet och välvilja.

Magdalena Dahlborg 2019-10-08 

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Stockholms katolska stift, via länken här

Sveriges Television via länkarna här och här och här