Påven Franciskus besöker Turkiet – han vill bygga broar liksom tidigare påven Johannes XXIII
Åtta år efter påven Benedictus XVI:s besök reser återigen en påve till Turkiet. På fredag (28 november) flyger påven Franciskus först till Ankara, för att fortsätta sedan till Istanbul. I resans medelpunkt står ekumeniken, som kardinalstatssekreteraren Pietro Parolin förklarar i en intervju. Genom mötet med den ekumeniska patriarken av Konstantinopel, Bartholomaius I, skall det fortsätta som påven hade påbörjat vid deras möte i Jerusalem tidigare i år.
Aposteln Andreas av konstnären El Greco. ”Även påven Franciskus, som går i sina föregångares stora fotspår, är mån om, så skulle jag vilja uttrycka det, att förstärka de syskonlika relationerna till alla kristna kyrkor. Anledningen för denna resa är Andreas helgdag, en central festdag för det ekumeniska patriarkatet av Konstantinopel [som lär ha grundats av aposteln Andreas; övers. anm.]. Påven kommer även att underteckna en gemensam deklaration som för det vidare som man har kommit överens om i maj i Jerusalem. Men påven reser dit även för att uttrycka omsorgen om de många kristna som nu förföljs eller befinner sig på flykt, särskilt i Mellanöstern.”
Man är ju tvungen att även tänka på Turkiets grannar, särskilt i Syrien, och de många flyktingarna. Påven vill utnyttja resan som en fredens budbärare, enligt kardinal Parolin. Det är otänkbart att kunna finna lösningar för konflikten endast med vapenmakt; det behövs en dialog. Detta har alltid varit inställningen av Heliga stolen. Till detta behövs även den interreligiösa dialogen; alla religioner måste gemensamt avvisa våldsanvändningen.
Påven besöker i Turkiet en liten katolsk kyrka som har en smärtsam historia, så Parolin. Det är viktigt, att denna kyrka kan fortsätta att ge vittnesbörd för sin tro, så att den nödvändiga dialogen kan äga rum. I detta följer kyrkan en stor förebild.
”Kyrkan följer däri den dåvarande apostoliska delegaten i Turkiet, Angelo Guiseppe Roncalli, den helige påven Johannes XXIII [Roncalli var 1934-1944 Vatikanens representant i Turkiet; övers. anm.]. Det handlar om ett sätt att bygga broar som även har formulerats av påven Franciskus: bygga broar, inte murar. Johannes XXIII var en sådan bro över Bosporen, mellan turkar och greker, mellan katoliker och ortodoxa, mellan muslimer och judar. Och i just detta ligger kyrkans uppdrag i detta område även idag.”
Vatikanradion, tyska redaktionen 2014-11-27
Bakgrunden: de kristna i Turkiet
Här finns ett av kyrkans ursprungsländer: Efesus, Galatien, aposteln Paulus födelsestad Tarsus, allt detta ligger på området som i dag är Turkiet. Fram till Islams tillkomst var Mindrea Asien kristet; huvudstaden Bysans hade efterträtt Rom. Men även efter att islam hade tagit över området, förblev de kristnas antal stort, på 1800-talet fanns där mer än två miljoner. I dag är siffrorna helt annorlunda, det finns knappast mer än 150 000 kristna, vilket motsvarar ungefär en procent av befolkningen.
Den största kristna gruppen är den armensk-apostoliska kyrkan, en gammal orientalsk rit. Därefter följer katolikerna av olika riter (latinsk, kaldeisk och syrisk-katolsk, sammanlagt ca 53 000 kristna). Den grekisk-ortodoxa kyrkan inom patriarkatet av Konstantinopel, ett av urkyrkans stora traditionella patriarkat, omfattar endast ca 4000 kristna.
Även om det enligt turkisk rättsordning finns religionsfrihet, diskrimineras de kristna i Turkiet i praktiken. Så har till exempel den katolska kyrkan fortfarande officiellt inte erkänts, vilket har konsekvenser för möjligheten att grunda olika institutioner och påverkar situationen både för prästerna och för församlingarna och stiften. Även den Europeiska Unionen påpekar under förhandlingarna om Turkiets medlemskap att religionsfriheten måste finnas i full utsträckning.
Den dåvarande premiärministern Recep Tayyip Erdogan återgav 2011 egendomar till de kristna kyrkorna som hade beslagtagits 100 år tidigare. Man trodde sig därmed se tecken på en tilltagande frihet för religionerna. Men den katolska kyrkan undantogs av denna restitution. Man är som katolik i Turkiet tvungen att leva i ett slags anonymitet, sade biskop Luigi Padovese 2009. Han mördades ett år senare. Bara på detta sätt, menade han, kunde man upprätthålla freden, eftersom det inom befolkningen fortfarande fanns så många fördomar och aggressioner mot katolikerna.
Vatikanradion, tyska redaktionen 2014-11-27