Påven om partnerskap för homosexuella par

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I onsdags, den 21 oktober, presenterades i Rom en ny dokumentärfilm om påven Franciskus. En scen i filmen har väckt stor uppmärksamhet både i massmedier och på sociala medier, nämligen ett ställe i filmen där påven förespråkar registrerat civilt partnerskap, inte äktenskap, för homosexuella par. I den omdebatterade scenen i filmen säger Franciskus: ”Homosexuella har rätt att leva i en familj. De är Guds barn och har rätten att leva som en familj. Ingen ska exkluderas eller bli olycklig av det skälet. Vad vi behöver, det är en statlig lagstiftning som möjliggör civilt partnerskap. På så sätt får de skydd av lagen. Det är vad jag förordar.” Motivet bakom påvens uttalande är alltså att även homosexuella ska kunna åtnjuta rättsligt skydd från statens sida, bland annat med tanke på de barn som lever i sådana familjer.

Påven Franciskus har redan tidigare uttalat sig i dessa frågor. Men medan hans tidigare uttalanden i mera allmänna ordalag har signalerat acceptans för partnerskap ingångna av homosexuella, uttalar han sig denna gång uttryckligen för att homosexuella partnerskap bör få en juridiskt reglerad form i samhällets lagstiftning. Däremot avvisar påven tanken på samkönade äktenskap. Tidigare hade han år 2010, när han var ärkebiskop av Buenos Aires, med anledning av införandet av samkönade äktenskap i sitt hemland Argentina motsatt sig en förändring av uppfattningen om äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna och då även talat om den nya statliga äktenskapslagstiftningen som ett ”djävulens schackdrag”. Men den dittills gällande partnerskapslagen i Argentina accepterade han alltså däremot.

Påvens senaste uttalande syftar inte på något speciellt land. Med sitt uttalande i den nya dokumentärfilmen ”Francesco” av den ryske regissören Jevgenij Afinejevskij kommenterar Franciskus en homosexuell mans berättelse om sitt partnerskap och sina tre barn. Denne hade tidigare skrivit till påven om sin rädsla för att inte accepteras av sin församling i Rom. Samtalspartnern Andrea Rubera är talesperson för ”Cammini de speranza”, en kristen HBTQ-rörelse.

Med sitt uttalande bekräftar Franciskus en hållning som även andra katolska teologer, biskopar och kardinaler har gett uttryck för. Tanken är alltså att homosexuella parrelationer ska kunna åtnjuta rättssäkerhet. Påven Franciskus har samtidigt redan tidigare, i sin omfattande apostoliska skrivelse om kärleken i familjen, Amoris laetitia, från år 2016 utlagt den traditionella kristna förståelsen av äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna och förklarat att ”man inte får förväxla de familjebildningar som uttrycker Guds vilja med andra typer av förbindelser”. Äktenskapen mellan man och hustru är någonting eget och annat.

När påven i januari i år besöktes av biskopar från USA, skiljde han på ”sexuell läggning och frågan om äktenskap”, rapporterade då ärkebiskop Salvatore Cordileone av San Francisco. Det är viktigt, sade påven, att homosexuella par kan leva under rättsligt reglerade förhållanden. Samtidigt betonade han att dessa par inte kan gifta sig.

Äktenskapet är ”till sin natur unikt”, och uttrycker en komplementaritet mellan kvinna och man, sade ärkebiskop Cordileone då vidare. Utifrån denna uppfattning har Franciskus även kritiserat sådana genderteorier som förnekar skillnaderna mellan kvinna och man, skillnader som har sin grund i Guds vilja.

Den nya dokumentärfilmen om Franciskus färdigställdes, enligt uppgifter från produktionsbolaget, under sommarmånaderna. Den knappt två timmar långa filmen behandlar ämnen som hamnat på löpsedlarna under de senaste åren och månaderna: covidpandemin, polisvåld, rasism, migration, HBTQ-frågor, kvinnoemancipation och sexuella övergrepp.

Kathpress / red. 2020-10-23

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I onsdags, den 21 oktober, presenterades i Rom en ny dokumentärfilm om påven Franciskus. En scen i filmen har väckt stor uppmärksamhet både i massmedier och på sociala medier, nämligen ett ställe i filmen där påven förespråkar registrerat civilt partnerskap, inte äktenskap, för homosexuella par. I den omdebatterade scenen i filmen säger Franciskus: ”Homosexuella har rätt att leva i en familj. De är Guds barn och har rätten att leva som en familj. Ingen ska exkluderas eller bli olycklig av det skälet. Vad vi behöver, det är en statlig lagstiftning som möjliggör civilt partnerskap. På så sätt får de skydd av lagen. Det är vad jag förordar.” Motivet bakom påvens uttalande är alltså att även homosexuella ska kunna åtnjuta rättsligt skydd från statens sida, bland annat med tanke på de barn som lever i sådana familjer.

Påven Franciskus har redan tidigare uttalat sig i dessa frågor. Men medan hans tidigare uttalanden i mera allmänna ordalag har signalerat acceptans för partnerskap ingångna av homosexuella, uttalar han sig denna gång uttryckligen för att homosexuella partnerskap bör få en juridiskt reglerad form i samhällets lagstiftning. Däremot avvisar påven tanken på samkönade äktenskap. Tidigare hade han år 2010, när han var ärkebiskop av Buenos Aires, med anledning av införandet av samkönade äktenskap i sitt hemland Argentina motsatt sig en förändring av uppfattningen om äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna och då även talat om den nya statliga äktenskapslagstiftningen som ett ”djävulens schackdrag”. Men den dittills gällande partnerskapslagen i Argentina accepterade han alltså däremot.

Påvens senaste uttalande syftar inte på något speciellt land. Med sitt uttalande i den nya dokumentärfilmen ”Francesco” av den ryske regissören Jevgenij Afinejevskij kommenterar Franciskus en homosexuell mans berättelse om sitt partnerskap och sina tre barn. Denne hade tidigare skrivit till påven om sin rädsla för att inte accepteras av sin församling i Rom. Samtalspartnern Andrea Rubera är talesperson för ”Cammini de speranza”, en kristen HBTQ-rörelse.

Med sitt uttalande bekräftar Franciskus en hållning som även andra katolska teologer, biskopar och kardinaler har gett uttryck för. Tanken är alltså att homosexuella parrelationer ska kunna åtnjuta rättssäkerhet. Påven Franciskus har samtidigt redan tidigare, i sin omfattande apostoliska skrivelse om kärleken i familjen, Amoris laetitia, från år 2016 utlagt den traditionella kristna förståelsen av äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna och förklarat att ”man inte får förväxla de familjebildningar som uttrycker Guds vilja med andra typer av förbindelser”. Äktenskapen mellan man och hustru är någonting eget och annat.

När påven i januari i år besöktes av biskopar från USA, skiljde han på ”sexuell läggning och frågan om äktenskap”, rapporterade då ärkebiskop Salvatore Cordileone av San Francisco. Det är viktigt, sade påven, att homosexuella par kan leva under rättsligt reglerade förhållanden. Samtidigt betonade han att dessa par inte kan gifta sig.

Äktenskapet är ”till sin natur unikt”, och uttrycker en komplementaritet mellan kvinna och man, sade ärkebiskop Cordileone då vidare. Utifrån denna uppfattning har Franciskus även kritiserat sådana genderteorier som förnekar skillnaderna mellan kvinna och man, skillnader som har sin grund i Guds vilja.

Den nya dokumentärfilmen om Franciskus färdigställdes, enligt uppgifter från produktionsbolaget, under sommarmånaderna. Den knappt två timmar långa filmen behandlar ämnen som hamnat på löpsedlarna under de senaste åren och månaderna: covidpandemin, polisvåld, rasism, migration, HBTQ-frågor, kvinnoemancipation och sexuella övergrepp.

Kathpress / red. 2020-10-23

Detta är en nyhetstext.