Påven på annandag pingst: ”Frimodig och öppenhjärtig bön ger Jesus möjlighet att göra under”

Vid annandagens morgonmässa i Casa Santa Martha predikade påven Franciskus över det avsnitt i evangeliet där Jesus ingriper sedan lärjungarna inte lyckats bota en sjuk pojke och manade till frimodighet i bönen, vilket ”underlättar för Jesus att utföra under, eftersom ’allt är möjligt för den som tror’”, också nu i vår tid, om vi lyckas övervinna den ”rest av otro” som finns hos var och en.

Påven Franciskus påpekade att även om man älskar Jesus brukar man inte vilja ta risker i sin tro och heller inte förlita sig helt på honom. ”Men varför denna vantro? Jag menar att [det är då] hjärtat inte vill öppna sig, då hjärtat är stängt, då man själv vill ha kontrollen.” Det är alltså ett hjärta som ”inte öppnar sig” och inte ”låter Jesus bestämma i allt” – sade påven – och när lärjungarna frågar varför inte de kunde driva ut den onde anden, svarar Herren att ”den sorten kan bara drivas ut genom bön”. ”Vi bär på en liten rest av otro allesammans”. Kraftig bön är vad som behövs, ödmjuk och kraftfull bön som låter Jesus få utföra sitt under. ”Den bön som ber om under, som ber om ett direkt Guds ingripande”, fortsatte han, ”kräver helhjärtat engagemang, en gemensam och förenande bön”.

Han berättade om en sjuårig flicka i Buenos Aires som blev sjuk och som enligt läkare bara hade några dagar kvar att leva. Fadern, som var elektriker, en ”trons man”, blev ”alldeles utom sig. Han tog en buss, som en förryckt, till Mariakyrkan i Luján sju mil bort och kom fram först på kvällen efter klockan nio, då det var stängt. Men han bad ändå till Guds Moder med händerna krampaktigt knutna kring järnstängslet. Hela natten utkämpade han sin bönekamp med Gud om dotterns liv. Klockan sex på morgonen steg han på bussen till sjukhuset och kom tillbaka vid nio. Där satt hans fru och grät, så han befarade det värsta. ”Vad har hänt?” – ”Jag begriper inte – läkarna kom och sa att febern gått ner helt och hon andas normalt, att det inte är något fel på henne! De behåller henne i två dagar till, men jag fattar inte! Än i dag händer det under.”

Fast vi måste be av hjärtat, underströk påven: ”Frimodig bön, som kämpar för att under skall ske, inte någon artighetsbön: ’Jag ska be för dig, jag ska säga ett Fader vår, ett Ave Maria’, och sen glömmer jag alltihop. Nej, djärvt och frimodigt ska vi be, som Abraham, som kämpade med Herren för att rädda staden, eller som Mose, som bad sig trött med uppräckta händer tills han inte orkade längre, eller som alla de många som har tro och ber i tro. Bön åstadkommer underverk, men vi måste tro det! Jag menar att vår bön kan bli till något underbart … och säg till honom i dag, hela tiden: ’Herre, jag tror, hjälp min otro’ … och när någon kommer och vill att vi skall be för alla som lider i krig, alla flyktingar, alla de tragedier som utspelar sig just nu i vår värld, bed till Herren, men av hjärtat: ’Grip in!’, men säg till Honom: ’Herre, jag tror. Hjälp min otro’, den som finns också i min bön. Låt oss göra detta nu, i dag.”

AsiaNews.it  2013-05-20