President i evigheters evighet?

av PER-ARNE BODIN
I morgon, den 1 juli, går ryssarna till valurnorna för att rösta ja eller nej till ett sextiosidigt förslag på ändringar i den ryska konstitutionen. Inget minsta antal röstande stipuleras för giltigt resultat. Ändringarna kommer att antas i morgon med stor majoritet. Konstitutionen, som nu alltså ändras, antogs 1993 under Jeltsins tid vid makten.

Två ändringar är särskilt viktiga: den ena har det talats och skrivits mycket om: enligt den ursprungliga formuleringen i paragraf 81 kunde en president sitta i högst två perioder i följd. Nu ändras formuleringen genom att ”i följd” tas bort. Den tidigare skrivningen gjorde att Putin 2012 kunde omväljas som president efter Dmitrij Medvedev för ytterligare två perioder. Under Medvedevs tid som president innehade Putin posten som premiärminister. 2008  förlängdes mandattiden från fyra till sex år. Från och med nu kan alltså ingen sitta som president i mer än tolv år.

Paragraf 81:3 i ändringsförslaget omintetgör dock denna paragraf på ett avgörande sätt. I och med att förändringarna träder i kraft nollställs (på ryska används substantivet: obnulenie) räkningen av tidigare ämbetsperioder och Putin kan alltså väljas för ytterligare två perioder efter den innevarande som tar slut 2024. Efter ytterligare omval kan han sitta till 2036 då han fyller 84. Liknande paragrafer har tidigare införts i till exempel i konstitutionerna i Belarus och Kazakstan.

President Vladimir Putin. Foto: Wikimedia commons.

Den andra stora ändringen är av annat slag och den har det nästan inte skrivits om alls: Gud har kommit tillbaka. Gud fanns med i den första ryska konstitutionen från 1906, första avdelningen paragraf fyra där det talas om att ”Gud själv bjuder att vara kejsaren underdånig”.  Gud försvann i de konstitutioner som antogs under sovjettiden. I Brezjnevkonstitutionen från 1977 var i stället kommunistpartiet den högsta instansen för maktens legitimering. I kapitel  ett paragraf sex stadgas där att partiet är den ledande kraften i det sovjetiska samhället. I Jeltsinkonstitutionen, alltså den konstitution som antogs efter Sovjetunionens fall, stipuleras däremot att ingen ideologi får vara statsbärande och att den ryska staten är sekulär. I företalet heter det tvetydigt med användningen av ordet ”öde” att ”vi, det ryska folket är förenade av ett gemensamt öde på vår jord”. Inga förändringar föreslås därvidlag.

När förslaget lanserade i början av året föreslog patriarken över den ryska ortodoxa kyrkan, Kirill, att Gud skulle få plats i företalet på samma sätt som Gud finns med i den ryska nationalsången vars melodi sedan något decennium är den samma som den var i Sovjetunionen men med en nyskriven text där det bland annat heter ”fosterjord bevarad av Gud”. Gud finns nu verkligen med men först i paragraf 67: ”Den ryska federationen, förenad av en tusenårig historia, bevarande minnet av förfäderna, som har givit oss i arv ideal och tron på Gud, men också kontinuiteten i utvecklingen av den ryska staten, erkänner den historiskt skapade statsbildningen.” Ödet som det talades om i preambeln  preciseras här som Gud.

När patriarken röstade ja till förslaget redan den 25 juni höll han ett tal där han påpekade det unika att Gud tagits med i den nya ryska konstitutionen och att det är en händelse av mycket djupgående betydelse för det ryska folkets livsåskådning. Han välkomnade också en paragraf som slår fast att Ryssland är arvtagare till Sovjetunionen och en annan som definierar äktenskapet enbart som en förening mellan man och kvinna. Han nämnde inte med ett ord paragraf 81:3.

Folkomröstningen skulle ha ägt rum i april men flyttades på grund av pandemin till den 1 juli. I morgon kommer ryssarna att rösta om Gud men också om Putin. Det är ett faktum som stämmer till eftertanke. Putins ämbetstid, om han väljs om ytterligare två gånger, tar hur som helst slut senast 2036. Om inga nya ändringar sker innan dess.

Och ett personligt minne. Inför presidentvalet 2008 slog jag vad med Sovjetunionens siste utrikesminister och den mångårige sovjetiske ambassadören i Stockholm, Boris Pankin, om paragraf 81. Jag menade att Putin aldrig skulle ändra den till sin fördel, Pankin var av motsatt uppfattning. Efter valet av Medvedev till president trodde vi att jag hade vunnit vadet och den före detta utrikesminister bjöd mig på fin lunch. Nu visar det sig att han hade rätt och jag hade fel och jag är skyldig honom en lunch.

Per-Arne Bodin 2020-06-30

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av PER-ARNE BODIN
I morgon, den 1 juli, går ryssarna till valurnorna för att rösta ja eller nej till ett sextiosidigt förslag på ändringar i den ryska konstitutionen. Inget minsta antal röstande stipuleras för giltigt resultat. Ändringarna kommer att antas i morgon med stor majoritet. Konstitutionen, som nu alltså ändras, antogs 1993 under Jeltsins tid vid makten.

Två ändringar är särskilt viktiga: den ena har det talats och skrivits mycket om: enligt den ursprungliga formuleringen i paragraf 81 kunde en president sitta i högst två perioder i följd. Nu ändras formuleringen genom att ”i följd” tas bort. Den tidigare skrivningen gjorde att Putin 2012 kunde omväljas som president efter Dmitrij Medvedev för ytterligare två perioder. Under Medvedevs tid som president innehade Putin posten som premiärminister. 2008  förlängdes mandattiden från fyra till sex år. Från och med nu kan alltså ingen sitta som president i mer än tolv år.

Paragraf 81:3 i ändringsförslaget omintetgör dock denna paragraf på ett avgörande sätt. I och med att förändringarna träder i kraft nollställs (på ryska används substantivet: obnulenie) räkningen av tidigare ämbetsperioder och Putin kan alltså väljas för ytterligare två perioder efter den innevarande som tar slut 2024. Efter ytterligare omval kan han sitta till 2036 då han fyller 84. Liknande paragrafer har tidigare införts i till exempel i konstitutionerna i Belarus och Kazakstan.

President Vladimir Putin. Foto: Wikimedia commons.

Den andra stora ändringen är av annat slag och den har det nästan inte skrivits om alls: Gud har kommit tillbaka. Gud fanns med i den första ryska konstitutionen från 1906, första avdelningen paragraf fyra där det talas om att ”Gud själv bjuder att vara kejsaren underdånig”.  Gud försvann i de konstitutioner som antogs under sovjettiden. I Brezjnevkonstitutionen från 1977 var i stället kommunistpartiet den högsta instansen för maktens legitimering. I kapitel  ett paragraf sex stadgas där att partiet är den ledande kraften i det sovjetiska samhället. I Jeltsinkonstitutionen, alltså den konstitution som antogs efter Sovjetunionens fall, stipuleras däremot att ingen ideologi får vara statsbärande och att den ryska staten är sekulär. I företalet heter det tvetydigt med användningen av ordet ”öde” att ”vi, det ryska folket är förenade av ett gemensamt öde på vår jord”. Inga förändringar föreslås därvidlag.

När förslaget lanserade i början av året föreslog patriarken över den ryska ortodoxa kyrkan, Kirill, att Gud skulle få plats i företalet på samma sätt som Gud finns med i den ryska nationalsången vars melodi sedan något decennium är den samma som den var i Sovjetunionen men med en nyskriven text där det bland annat heter ”fosterjord bevarad av Gud”. Gud finns nu verkligen med men först i paragraf 67: ”Den ryska federationen, förenad av en tusenårig historia, bevarande minnet av förfäderna, som har givit oss i arv ideal och tron på Gud, men också kontinuiteten i utvecklingen av den ryska staten, erkänner den historiskt skapade statsbildningen.” Ödet som det talades om i preambeln  preciseras här som Gud.

När patriarken röstade ja till förslaget redan den 25 juni höll han ett tal där han påpekade det unika att Gud tagits med i den nya ryska konstitutionen och att det är en händelse av mycket djupgående betydelse för det ryska folkets livsåskådning. Han välkomnade också en paragraf som slår fast att Ryssland är arvtagare till Sovjetunionen och en annan som definierar äktenskapet enbart som en förening mellan man och kvinna. Han nämnde inte med ett ord paragraf 81:3.

Folkomröstningen skulle ha ägt rum i april men flyttades på grund av pandemin till den 1 juli. I morgon kommer ryssarna att rösta om Gud men också om Putin. Det är ett faktum som stämmer till eftertanke. Putins ämbetstid, om han väljs om ytterligare två gånger, tar hur som helst slut senast 2036. Om inga nya ändringar sker innan dess.

Och ett personligt minne. Inför presidentvalet 2008 slog jag vad med Sovjetunionens siste utrikesminister och den mångårige sovjetiske ambassadören i Stockholm, Boris Pankin, om paragraf 81. Jag menade att Putin aldrig skulle ändra den till sin fördel, Pankin var av motsatt uppfattning. Efter valet av Medvedev till president trodde vi att jag hade vunnit vadet och den före detta utrikesminister bjöd mig på fin lunch. Nu visar det sig att han hade rätt och jag hade fel och jag är skyldig honom en lunch.

Per-Arne Bodin 2020-06-30

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.