Signum och Newman på Almedalen 2016: Varthän 25 år efter Europas enande?

För drygt 25 år sedan kollapsade de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa. De nya demokratierna blev medlemmar i EU och NATO för att stärka sin nationella säkerhet och enhet. Vissa såg detta som en utveckling mot en ny global endräkt. Men nu växer skepsisen mot EU och dess samhällsmodell tvärsöver Europa. Ryssland framstår som ett aggressivt alternativ med en destabiliserande relation till Ukraina och EU. I encyklikan ”Centisimus annus” varnade påven Johannes Paulus II 1992 den postkommunistiska världen att okritiskt bejaka värderingarna bakom den kapitalistiska samhällsmodellen. Visar dagens oenighet rörande värderingar att han hade rätt? Utgör Ryssland för många i dag ett attraktivt alternativ? Vilka är de ekonomiska och sociala konsekvenserna av Rysslands agerande för Europas säkerhet? Representerar detta endast en konflikt mellan Putins Ryssland och resten av Europa, eller finns det dessutom en ”värderidå” som går tvärsigenom Europa?

Katerine Marçal, journalist knuten till Aftonbladet och författare baserad i London, modererade seminariet i Newmaninstitutets, studieförbundet Bildas och Signums regi i går eftermiddag, tisdag den 5 juli, där dessa frågor diskuterades. Wieslaw Tarka, Polens ambassadör till Sverige, öppnade panelsamtalet med att peka på att medan den Europeiska problemzonen tidigare ansetts ligga i öst har detta i och med Brexit nu förskjutits till väst. Han pekar på flera problem i synen på Europa i Storbritannien. Å ena sidan anser han att det finns en problematisk vinkling i hur EU framställs i brittisk press. Det är helt enkelt inte sant att EU har så höga administrativa kostnader. De ligger kring 5 %, vilket är en mycket låg siffra jämfört med många andra institutioner. Ett annat problem är att ett antal av de västeuropeiska nationerna inte är säkra i sin identitet, vilket leder till uppkomsten av nya nationalistiska och främlingsfientliga partier.

Anna von Bayern, tysk journalist och författare med svenska rötter, anser att Ryssland är en destabiliserande faktor i dagens politiska Europa. Vi behöver arbeta mera med ett europeiskt säkerhetssamarbete, framförallt när det gäller terrorbekämpning. Hon tycker att bristen på ett sådant utgör ett stort hot, och hon pekar samtidigt på att det inom Tyskland med sina sexton delstater inte finns ett enhetligt personregister, vilket leder till att potentiella terrorister kan leva under olika identiteter i olika regioner. De europeiska länderna sinsemellan är samarbetet förståeligt nog ännu sämre pga. av ännu större olikheter. Med tanke på den fria rörligheten i Europa utgör detta en stor säkerhetsrisk.

Andriy Zelinskyy, jesuitpräst och statsvetare vid universitetet i Kiev, pekar på att man inte rakt av kan säga att Brexit är början på slutet. Han menar att man snarare måste tala om början på en ny utveckling i Europa vars slutgiltiga mål fortfarande är okänt. Zelinskyy berättar också om läget i Ukraina. Han talar om tio tusen döda, tjugo tusen skadade och två miljoner tvångsförflyttade från östra Ukraina. Han menar att det finns stora skillnader i mentalitet mellan Europa och det postsovjetiska Ryssland. I de senare områdena finns det mycket mindre förtroende för staten och utbredd misstänksamheten för maktmissbruk pga. korruption.

Von Bayern berättar att det i Tyskland finns så kallade ”Putinversteher”, dvs. personer med en positiv eller välvillig förståelse för Putin. Ryssland och Putin har en viss attraktionskraft på somliga i Väst. Han representerar den starke ledare som Tyskland under lång tid förvägrats. Samtidigt menar hon att vi européer ofta missförstår Putin eftersom vi tror att han tänker som vi. Von Bayern hävdar att Putin inte har någonting att vinna på en allmän ekonomisk tillväxt i Ryssland. Han är populär i sin nuvarande situation och har ingen annanstans att ta vägen än att förbli på sin post..

Slutligen landar panelen ändå på en positiv ton. Zelinskyy pekar på värdet av solidaritet. Detta var en av de grundläggande värderingarna för det ursprungliga europeiska samarbetet och någonting som vi måsta arbeta vidare mot. Tarka framhåller de positiva utvecklingarna i öst, framför allt i Polen, som på en tolvårsperiod nästan fördubblat sin BNP och tagit emot uppemot en miljon migranter från Ukraina.

Mikael Schink SJ, 2016-07-05

IMG_4570