Signum och Newman på Almedalen 2016: Fundamentalism – Moderniseringens öde?

IMG_4616Idéhistoriskt är fundamentalistiska religiösa tolkningar ett modernt fenomen. När upplysningsfilosofin satte den enskildes kunskapsförmåga i centrum skapade det en polarisering i den kristna teologin. Den ena extrempositionen ville ta bort allt som inte kunde verifieras empiriskt, medan den andra menade att det som man läste sig till i Bibeln skulle vara ett bokstavligt rättesnöre. Även fundamentalistisk islam och hinduism sägs vara sentida reaktioner på sekulariseringen i sina respektive traditioner – med förödande konsekvenser.

Men vi ser i dag också en ateistisk fundamentalism med missionerande drag växa fram. Man menar att varje icke-empiriskt grundat påstående om människan och världen är farlig vidskepelse som måste bekämpas. Vilka är de största problemen med fundamentalism? Är den på frammarsch eller ser vi början på dess återtåg? Finns skillnader mellan religiösa traditioner och samhällen? Behöver den aktivt motverkas och med vilka medel – sekulära eller teologiska?

Detta var några av de frågor som diskuterades på Newmaninstitutets, Studieförbundet Bildas och kulturtidskriften Signums seminarium om fundamentalism i dag på förmiddagen tisdagen den 5 juli. Thomas Idergard, jesuit och teologistuderande, agerade moderator och han började med att efterfråga en definition på fundamentalism.

Philip Geister, jesuitpater, fil. dr. i teologi och rektor för Newmaninstitutet, inledde med två reflektioner. Å ena sidan är en fundamentalist en person som tar en del av någonting som om det vore det hela, exempelvis kan man mena att bara Bibeln är betydelsefull för religiös praxis. Å andra sidan är en fundamentalist en person som håller övertygelser utan att tillåta ifrågasättande argument.

Lena Andersson, författare, skribent och humanist, menar att fundamentalism har med fundament att göra. Man hänvisar normalt till en text som ska tolkas bokstavligt. Fundamentalism kan också vara någonting positivt som har med ortodoxi att göra. Det är inte begränsat till religionens sfär utan kan också ha med till exempel hälsa och diet att göra. Man kan vara en fundamentalistiskt vegan eller bantare.

Eli Göndör, fil. dr., religionshistoriker med inriktning mot islam och Mellanöstern håller med men pekar också på att fundamentalism är en hållning som tolkar texten till sin fördel. Man har ett anspråk på autenticitet och har gjort upp med alla irrläror. Fundamentalismen har gått tillbaka till ett ursprung och kan därför vara dömande och exkluderande.

Stefan Gustavsson, teolog och generalsekreterare i Svenska evangeliska alliansen, presenterar den historiska bakgrunden till fundamentalism. Ordet fundamentalism går tillbaka till skrifter publicerade i USA i mellan åren 1903–1915 under titeln ”The Fundamentals”. Det var en reaktion mot liberalteologi och förespråkade en återgång till klassiska kristna ståndpunkter. Fundamentalism i denna bemärkelse innebär bara att man håller vissa ting för sanna. Sedan kom en utveckling då grupper som sympatiserade med dessa skrifter isolerade sig från samhället och blev mer slutna, vilket ledde till en fundamentalistisk mentalitet. Det tredje som skedde var att utvecklade en aggressiv missionerande attityd utåt.

Geister menar att det inte finns ett fundament i varje religion. Så fort man börjar säga att vissa saker är viktigare än andra gör man värderingar som inte är legitimerade av trossystemet. I den katolska kyrkan bestäms läran av den levande och praktiserande kyrkan. Så fort man tar en text i handen och säger vad som är avgörande gör man sig själv till fundamentalist. Ortodoxi å andra sidan försöker balansera de olika insikterna en religion för att hitta en balans som fundamentalismen inte har. En katolsk teolog måste i denna bemärkelse förhålla sig till hela traditionen.

Gustavsson tycker att fundamentalism inte är ett meningsfullt ord. Väldigt få definierar sig själva som fundamentalister. Man skulle istället kunna tala om huruvida en person är renlärig eller om hon är öppen eller sluten. Geister menar däremot att fundamentalism är ett användbart begrepp. Till exempel kan man därigenom se att matvanor och IS har någonting gemensamt. Han tycker att fundamentalism är någonting positivt i bemärkelsen att den manifesterar ensidigheter som samhällets eller religionens mittfåra kan ta avstånd från. Fundamentalism är som ett virus för immunförsvaret.

På frågan om det finns en koppling mellan fundamentalism och våld gick åsikterna isär. Andersson menar att fundamentalism inte nödvändigtvis måste leda till våld. Gustavsson hävdar att Islam har en större tendens till våld än kristendomen i bemärkelsen att det är i allmänhet lättare att hitta idéer som motiverar våld inom islam än inom kristendomen. Göndör håller inte med om detta utan tycker att de muslimska tendenser till våld vi ser idag är ett resultat av ett strukturellt sammanbrott inom islam i Mellanöstern.

Mikael Schink SJ, 2016-07-05

IMG_4570