Signum och Newman på Almedalen 2016: Den kristne och flyktingpolitiken

IMG_4609Invandring har blivit en av de viktigaste politiska frågorna i Sverige. Migrationskrisen har medfört nya utmaningar. Konfliktnivån har varit hög och de politiska positionsförflyttningarna snabba. Hur ska en kristen förhålla sig till allt detta? Har skyldigheten att hjälpa andra människor i nöd endast en enda möjlig utformning eller finns det flera alternativ? Hur ser de i så fall ut, liksom deras kristna grunder? Vilka kristna aspekter finns i betoningen av den befintliga samhällsgemenskapens intressen och förutsättningar att hjälpa? Hur kan förebilder som till exempel påven Franciskus inspirera? Finns det en långsiktigt hållbar migrationspolitik med bred uppslutning och god hjälp för många i nöd, baserad på det gemensamma goda? Hur skulle man i så fall kunna bidra från ett kristet perspektiv. Detta var några av frågorna som diskuterades i Newmaninstitutets, Studieförbundet Bildas och Signums andra seminarium i Almedalen 2016, på eftermiddagen måndag den 4 juli. Samtalet modererades av Katrine Marçal.

Panelen var enig om att man som kristen kan företräda olika ståndpunkter inom flyktingpolitiken och att det inte går att härleda hur man ska förhålla sig i frågan direkt ur Bibeln utan att ta hänsyn till dagens kontext. Men utgångspunkten måste vara att man vill stå upp för de utsatta.

Sara Skyttedal, katolik och ordförande i Kristdemokraternas ungdomsförbund, menade emellertid att det inom migrationspolitiken har påståtts att man bara kan ha en enda ståndpunkt om man vill stå på den goda sidan, vilket lett till att vi har fått en mycket polariserad debatt. Hon hävdar att det finns ett djupt och långtgående hyckleri inom vårt system. Vi har påstått att vi har varit välkomnande, men samtidigt gjort det svårt för folk som kommer hit. Vi måste komma till insikten att vi inte kan hjälpa alla, något som vissa kristna har svårt att förhålla sig till.

Elisabeth Sandlund, politisk redaktör för tidningen Dagen och medlem i Svenska kyrkan, lyfte fram att man måste se individen i stället för att tala om flyktinströmmar eller kvoter. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet, samt medlem i Svenska kyrkan, håller med och menar att det är ett felaktigt tillvägagångssätt att tala om till exempel behovet av en flyktingpaus. Vad som finns behov av är i stället att människor får en paus från livet på flykt.

Thomas Idergard, jesuit och teologistuderande, svarar att det liksom när det gäller sjukskrivningar eller arbetslösa går att tala om kvoter och volymer så måste man också kunna tala på samma sätt om flyktingar utan att fördenskull  ha en negativ människosyn. Han menar att det skulle vara bra att ha ett system som bygger på kvotflyktningar – man fastställer en viss kvot och låter människor söka från flyktinglägren. 80 procent av migranterna som kommer hit är män, men de mest utsatta flyktingarna globalt är barn och kvinnor. Med detta system skulle man kunna hjälpa dem som är i störst behov. Man ska inte göra hjälpen beroende av förmågan att ta sig hit med hjälp av flyktingsmugglare.

Idergard poängterar också att det är viktigt att göra skillnad på flyktingar och migranter. Även om migration av ekonomiska skäl är förståeligt kan migranter inte behandlas på samma sätt som flyktingar med asylskäl. Bjereld invänder att deras asylsökan måste prövas på lika villkor, även om det är problematiskt att få fram ett kunskapsunderlag, och eftersom vi lever i en rättsstat är det alltid bättre att fria än fälla.

Också kyrkornas roll i integrationen lyftes fram. Katolska kyrkan togs upp som exempel. Med sina 173 nationaliteter har den enorm möjlighet till integration. Det finns stor potential till möten mellan olika kulturer samt väglednings- och mentorskapsprogram.

Mikael Schink, 2016-07-04

IMG_4607

 

 

 

 

IMG_4570