Två gånger nej från Rom

Inom loppet av en vecka har det kommit två ställningstaganden från Vatikanen som har fått stor uppmärksamhet i katolska media världen över. I ena fallet gäller det frågan huruvida lutheraner som är gifta med katoliker får ta emot kommunionen i katolska kyrkan, i andra fallet gäller det frågan huruvida kvinnor kan ta emot prästvigningens sakrament. I båda fallen besvaras frågan med nej. I sak är det inget nytt. Båda dokumenten bekräftar bara katolska kyrkans hittillsvarande uppfattningar. Inte desto mindre kommer dokumenten som en stor överraskning, och många undrar varför dessa dokument publiceras just nu. Slutsatsen kan knappast bli någon annan än att det är påven Franciskus själv som bedömt att det är dags att förklara att han inte avser att ändra någonting i kyrkans hittillsvarande syn på dess frågor.

Frågan om möjligheten för lutheraner att delta i kommunionen i katolska kyrkan har återkommande diskuterats i ekumeniska samtal sedan lång tid tillbaka. Den specifika frågan huruvida lutheraner som är gifta med katoliker kan ta emot kommunionen i katolska kyrkan har diskuterats livligt på senare tid, i synnerhet i Tyskland. Redan sedan tidigare är det möjligt att ge en sådan dispens i enstaka undantagsfall. Vad  som på senare tid har diskuterats är ett mera generellt tillstånd för den formen av interkommunion. De katolska biskoparna i Tyskland hade uppe just den frågan på ett biskopsmöte i februari i år, och en majoritet av dem var positiva till tanken, medan en dryg tredjedel av dem var avvisande. Den ranghögste förespråkaren för ja-sidan är kardinal Reinhard Marx i München, som också är ordförande för den tyska biskopskonferensen, medan den ranghögste företrädaren för nej-sidan är kardinalen i Köln, Rainer Maria Woelki.

Marx och Woelki träffade i början av maj påven Franciskus i Rom, tillsammans med ett antal andra biskopar och teologer från Tyskland och Rom för att diskutera ett hemligstämplat förslag till regler för i vilka fall lutheraner skulle kunna kommunicera i katolska kyrkan. Resultatet av mötet i Rom blev att påven återremitterade hela frågan till den tyska biskopskonferensen och bad dem att återkomma med ett nytt förslag som de själva kunde enas om.

Men så plötsligt i går, måndag den 4 juni, offentliggjorde den romerska Troskongregationens prefekt Luis Ladaria Ferrer ett dokument som tillkommit på uppdrag av påven och som förklarar att de tyska biskoparnas förslag måste avvisas. Utan att alltså invänta den begärda nya versionen av förslaget från de tyska biskoparna, har påven nu beslutat att de tyska biskoparnas förslag inte får offentliggöras och att det inte kan tas som utgångspunkt för några framtida diskussioner gällande frågan om kommunion för lutheraner. Det finns många viktiga frågor som det tyska förslaget lämnar olösta, och innan dessa först har fått sin lösning kan man inte gå vidare till frågan om interkommunion, heter det i det av påven approberade dokumentet. Påvens beslut kom som en blixt från klar himmel, och kardinal Marx i München kommenterade det i all korthet med att ”det kom överraskande”. Men han tillade att han hoppades kunna ta upp frågan med de berörda personerna i Rom framöver.

På förmiddagen samma dag, igår den 4 juni, träffade påven Franciskus i Vatikanen Lutherska världsförbundets tyska nationalkommitté under ledning av dess ordförande, biskop Gerhard Ulrich. Även i det sammanhanget passade påven på att understryka behovet av mera tålamod i den ekumeniska dialogen: ”Vi måste gå framåt, men inte skynda på för snabbt, för att uppnå önskvärda mål, utan tålmodigt gå framåt gemensamt under Guds vakande öga”. Även innehållsligt klargjorde påven otvetydigt på vilka områden han nu vill gå långsammare framåt: ”Några teman – jag tänker här på kyrkan, eukaristin och det kyrkliga ämbetet – kräver ingående och väl avvägda överläggningar”.

Det andra uppmärksammade dokumentet publicerades förra onsdagen, den 30 maj, på sidan 6 i Vatikanens dagstidning L’Osservatore Romano. Även denna text är underskriven av Troskongregationens prefekt Luis Ladaria Ferrer. Texten är inte uttryckligen approberad av påven Franciskus, men det är klart att Ladaria aldrig skulle publicera en sådan text, och på ett sådant sätt, utan uppbackning av påven själv. Texten har rubriken ”Den definitiva karaktären av Ordinatio sacerdotalis lära” och den handlar alltså om frågan om kvinnliga präster. I huvudsak består texten av hänvisningar till dokumentet Ordinatio sacerdotalis av påven Johannes Paulus II från år 1995, liksom till Troskongregationens dokument Inter insigniores från år 1976, som båda försvarar kyrkans traditionella uppfattning att kvinnor inte kan motta prästvigningens sakrament. I texten kritiserar Ladaria uppfattningen att en framtida påve eller ett framtida koncilium skulle kunna ändra på detta. Kyrkans nej till prästvigning av kvinnor är irreversibelt, och är att betrakta som en ofelbar lära, heter det i texten. Även om det inte är en lära som har förkunnats ex cathedra av någon påve, så bygger den på den ofelbarhet som kommer från av de katolska biskoparnas ordinarie och universella läroämbete, skriver Ladaria.

Spekulationerna om varför dessa båda dokument kommer just nu är många. På sina håll framförs exempelvis tanken att påven vill bana väg för vigning av kvinnliga diakoner, men att han först vill visa att han inte har för avsikt att gå vidare och även öppna för kvinnliga präster. Men sådant är bara rena spekulationer. Det går knappast att dra några ytterliga slutsatser än att påven Franciskus själv kommit fram till  att han behövde ge besked i dessa bägge frågor.

Red. 2018-06-05