Världsfred hänger ihop med allas rätt till liv, enligt påven Franciskus

Eftersom alla människor har rätt till liv, frihet och personlig trygghet måste världens länder finna icke-våldslösningar på konflikter och svårigheter, och en fredens kultur ”manar till outtröttliga ansträngningar för nedrustning och en reducering av alla tillfällen av tillgripna militära medel i hanteringen av internationella konflikter”. Detta sade påven Franciskus vid sitt årliga tal inför den internationella diplomatkåren i Vatikanen i måndags. Han framhöll därför att han önskade sig ett samtal ”utan polarisering” inom världssamfundet om ”den känsliga frågan” om lagring av och handel med vapen.

Så här vid årets början valde påven att ägna huvuddelen av talet åt att uppmärksamma FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilken i december i år firar att det är 70 år sedan den antogs av FN:s generalförsamling. Franciskus framhöll att själva fundamenten för frihet, rättvisa och världsfred utgörs av erkännandet av och respekten för dessa mänskliga rättigheter. Han beklagade i sammanhanget att det nu, som han ser det, pågår en rörelse för att skapa ”nya rättigheter” som ofta inte bara ligger i konflikt med varandra utan också inkräktar på de traditionella värdena i många länders kulturer samtidigt som de ignorerar vilka verkliga behov som dessa länder behöver möta.

”Något paradoxalt finns det en risk för att vi, i de mänskliga rättigheternas namn, kommer att få se en form av ideologisk kolonisering från de starkares och rikares sida, till skada för de fattigare och de mest sårbara”, sade påven. Med begreppet ”ideologisk kolonisering” har påven vid upprepade tillfällen tidigare betecknat försök från Västvärldens sida att med exempelvis bistånd som påtryckningsmedel försöka främja en liberal syn på aborter, samkönade relationer och genusideologi i utvecklingsländer.Sju decennier efter FN:s deklaration sade sig påven med smärta se ”hur många grundläggande rättigheter fortsätter att kränkas än i dag”. Först och främst avsåg han ”rätten för varje mänsklig person till liv” vilken han menade hotas av krig, våld och abort. Inte bara ofödda barn förkastas därför att de är ”sjuka eller missbildade eller som ett resultat av vuxnas själviskhet”, fastslog Franciskus, utan även ”de äldre skyfflas ofta åt sidan, särskilt om de är sjuka”. Ytterst menade han att erkännandet av rätten till liv som ett absolut värde uttrycker en strävan efter en genuin fred, utan vilken en ”fullständig mänsklig utveckling” blir ”onåbar”.

I en särskild genomgång av oroshärdar i världen upprepade påven Vatikanens förordande av dialog för avspänning på den koreanska halvön, en tvåstatslösning i Heliga landet där Jerusalems ställning måste bevara status quo i rätten för kristna, judar och muslimer till respektive heliga platser, och maning att värna de kristna minoriteternas ställning i framförallt Mellanöstern. Han underströk vikten av religionsfriheten i vilken han innefattade rätten att byta religion som måste ”upprätthållas över hela världen”, liksom ett skydd för tanke- och samvetsfriheten.

Oavsett var i världen måste alla länder stödja den ”berggrund” för den mänskliga utvecklingen som utgörs av familjen, baserad på ”den trofasta och oupplösliga föreningen mellan man och kvinna i äktenskapet”. Familjens förutsättningar står också ofta i centrum för frågan om villkoren för migranter och flyktingar, fortsatte påven, och uppmanade därför till ett sätt att resonera om lösningar på dagens migrations- och flyktingsituation präglat av ett tänkande och en retorik som tydligt markerar att ”vi framförallt har att göra med personer”.

Catholic Herald, 2018-01-08