100 år av diplomatiska relationer mellan Paris och Vatikanen

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Med anledning av 100-årsminnet av att de diplomatiska relationerna mellan Frankrike och Heliga stolen återupptogs, möttes Frankrikes premiärminister och Heliga stolens statssekreterare i Villa Bonaparte [säte för Frankrikes ambassad vid Heliga stolen] för ett rundabordssamtal på denna minnesdag. De underströk de goda relationer som råder mellan Paris och Vatikanen, trots de kriser och missförstånd som har förekommit under historiens gång, inte bara under senaste seklet utan även och framför allt tidigare.

Kardinal Parolin, som var prydd med hederslegionens kommendörskors, talade om de 100 år som hade gått sedan de diplomatiska relationerna mellan Frankrike och Heliga stolen återupptogs i maj 1921, efter ett avbrott på 17 år. ”Det är den sista huvudpunkten i en mycket lång historia”, underströk han och nämnde inledningsvis de båda ländernas relationers turbulenta historia vid förra sekelskiftet och genom första världskriget.

Sedan år 1921 präglas relationerna av ”en anda av samförstånd”, som vittnar om ”den uppskattning som varit konstant under åren och utan tvekan är ömsesidig” mellan Heliga stolen och republiken Frankrike. Kyrkan i Frankrike har också en annan inställning till staten och dess laicitet, försäkrade statssekreteraren, dock utan att i detalj gå in på denna fråga, och i stället betonade han de talrika ”konsekvenserna i dag av våra relationer”: respekt för mänskliga rättigheter, främjande av fred och stabilitet, beskydd av religiösa minoriteter och främjande av religionsdialog. Inte heller fick man glömma miljöfrågor, menade Parolin och påminde om att encyklikan Lovad vare du (Laudato si’) hade betytt mycket för att understödja Frankrikes ansträngningar i samband med COP21.

Men det är kanske i Mellanöstern som det diplomatiska samarbetet mellan Vatikanen och Frankrike har givit allra mest resultat, eftersom Frankrike och Heliga stolen delar ”samma vilja att bidra till fred och stabilitet i ett mångreligiöst Mellanöstern med respekt för religionsfrihet och människans grundläggande rättigheter”. ”När vara och en verkar inom sitt kompetensområde, vill vi bidra med våra byggstenar för att återuppbygga områdets stater, som har prövats hårt av krig och våld, och där sedan sekler olika religiösa grupper lever tillsammans”, betonade kardinalen och underströk den särskilda roll som Libanon har i detta sammanhang. ”I grunden har Frankrike och Heliga stolen ett gemensamt globalt ansvar i världen, även om vi utövar det på olika sätt och med olika syften”, tillade han vidare.

Frågan om övergrepp, som aktualiserats genom att Sauvékommissionens rapport offentliggjordes, ignorerades inte. Kardinal Parolin försäkrade att kyrkan i Frankrike kommer att engagera sig ”än mera kraftfullt och med beslutsamhet, och helt och hållet samarbeta med civila myndigheter, samtidigt som man respekterar kyrkans egen natur, uppdrag och sakramentala struktur”. Premiärministern besvarade detta genom att säga att det nu är kyrkans sak ”att vidta de nödvändiga åtgärderna. Men att kyrkan är skild från staten, betyder ingalunda att kyrkan står över lagen”.

Premiärminister Jean Castex, som hade träffat påven Franciskus under förmiddagen, underströk icke desto mindre att Heliga stolen under ett sekel har vägrat ”underblåsa ens indirekt känslor av hat eller splittring mot Frankrike”, och påminde även om hur Leo XIII inböjd de franska katolikerna att stå bakom republiken. Även kardinal Parolin inte ville fördjupa sig i frågan om laicitet och hänvisade till påven Franciskus ord om en dröm om ”ett Europa med en sund laicitet, där Gud och kejsaren är åtskilda men inte står i motsättning till varandra” [jämför till exempel en intervju år 2016, samt påven Benedictus i ett uttalande från år 2009], uppehöll sig den franska regeringschefen utförligt vid denna fråga och förklarade att lagen av år 1905 gjorde slut på 700 år av gallikanism och så återgav kyrkan dess fulla frihet. För Jean Castex ”behöver laiciteten inte bestämmas av några adjektiv. Även om somliga tycks tro att laicitet är ett medel att utestänga religion från den samhälleliga arenan och den offentliga debatten, är den helt enkelt ett sätt att begränsa de områden där å ena sidan staten ingriper, och å andra sidan de områden där religionen ingriper. Det handlar inte om någon konflikt om att överskrida gränser, utan helt enkelt om att ge republiken det som tillhör republiken, och att ge Gud det som tillhör Gud”. Han var också angelägen om att försäkra sin samtalspartner om konsekvenserna av lagen om republikens principer, nämligen att statusen för kulturella och religiösa sammanslutningar har moderniserats och stärkts.

Red. 2021-10-19

Detta är en nyhetstext från Vatican News franska redaktionen, se länk här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Med anledning av 100-årsminnet av att de diplomatiska relationerna mellan Frankrike och Heliga stolen återupptogs, möttes Frankrikes premiärminister och Heliga stolens statssekreterare i Villa Bonaparte [säte för Frankrikes ambassad vid Heliga stolen] för ett rundabordssamtal på denna minnesdag. De underströk de goda relationer som råder mellan Paris och Vatikanen, trots de kriser och missförstånd som har förekommit under historiens gång, inte bara under senaste seklet utan även och framför allt tidigare.

Kardinal Parolin, som var prydd med hederslegionens kommendörskors, talade om de 100 år som hade gått sedan de diplomatiska relationerna mellan Frankrike och Heliga stolen återupptogs i maj 1921, efter ett avbrott på 17 år. ”Det är den sista huvudpunkten i en mycket lång historia”, underströk han och nämnde inledningsvis de båda ländernas relationers turbulenta historia vid förra sekelskiftet och genom första världskriget.

Sedan år 1921 präglas relationerna av ”en anda av samförstånd”, som vittnar om ”den uppskattning som varit konstant under åren och utan tvekan är ömsesidig” mellan Heliga stolen och republiken Frankrike. Kyrkan i Frankrike har också en annan inställning till staten och dess laicitet, försäkrade statssekreteraren, dock utan att i detalj gå in på denna fråga, och i stället betonade han de talrika ”konsekvenserna i dag av våra relationer”: respekt för mänskliga rättigheter, främjande av fred och stabilitet, beskydd av religiösa minoriteter och främjande av religionsdialog. Inte heller fick man glömma miljöfrågor, menade Parolin och påminde om att encyklikan Lovad vare du (Laudato si’) hade betytt mycket för att understödja Frankrikes ansträngningar i samband med COP21.

Men det är kanske i Mellanöstern som det diplomatiska samarbetet mellan Vatikanen och Frankrike har givit allra mest resultat, eftersom Frankrike och Heliga stolen delar ”samma vilja att bidra till fred och stabilitet i ett mångreligiöst Mellanöstern med respekt för religionsfrihet och människans grundläggande rättigheter”. ”När vara och en verkar inom sitt kompetensområde, vill vi bidra med våra byggstenar för att återuppbygga områdets stater, som har prövats hårt av krig och våld, och där sedan sekler olika religiösa grupper lever tillsammans”, betonade kardinalen och underströk den särskilda roll som Libanon har i detta sammanhang. ”I grunden har Frankrike och Heliga stolen ett gemensamt globalt ansvar i världen, även om vi utövar det på olika sätt och med olika syften”, tillade han vidare.

Frågan om övergrepp, som aktualiserats genom att Sauvékommissionens rapport offentliggjordes, ignorerades inte. Kardinal Parolin försäkrade att kyrkan i Frankrike kommer att engagera sig ”än mera kraftfullt och med beslutsamhet, och helt och hållet samarbeta med civila myndigheter, samtidigt som man respekterar kyrkans egen natur, uppdrag och sakramentala struktur”. Premiärministern besvarade detta genom att säga att det nu är kyrkans sak ”att vidta de nödvändiga åtgärderna. Men att kyrkan är skild från staten, betyder ingalunda att kyrkan står över lagen”.

Premiärminister Jean Castex, som hade träffat påven Franciskus under förmiddagen, underströk icke desto mindre att Heliga stolen under ett sekel har vägrat ”underblåsa ens indirekt känslor av hat eller splittring mot Frankrike”, och påminde även om hur Leo XIII inböjd de franska katolikerna att stå bakom republiken. Även kardinal Parolin inte ville fördjupa sig i frågan om laicitet och hänvisade till påven Franciskus ord om en dröm om ”ett Europa med en sund laicitet, där Gud och kejsaren är åtskilda men inte står i motsättning till varandra” [jämför till exempel en intervju år 2016, samt påven Benedictus i ett uttalande från år 2009], uppehöll sig den franska regeringschefen utförligt vid denna fråga och förklarade att lagen av år 1905 gjorde slut på 700 år av gallikanism och så återgav kyrkan dess fulla frihet. För Jean Castex ”behöver laiciteten inte bestämmas av några adjektiv. Även om somliga tycks tro att laicitet är ett medel att utestänga religion från den samhälleliga arenan och den offentliga debatten, är den helt enkelt ett sätt att begränsa de områden där å ena sidan staten ingriper, och å andra sidan de områden där religionen ingriper. Det handlar inte om någon konflikt om att överskrida gränser, utan helt enkelt om att ge republiken det som tillhör republiken, och att ge Gud det som tillhör Gud”. Han var också angelägen om att försäkra sin samtalspartner om konsekvenserna av lagen om republikens principer, nämligen att statusen för kulturella och religiösa sammanslutningar har moderniserats och stärkts.

Red. 2021-10-19

Detta är en nyhetstext från Vatican News franska redaktionen, se länk här