av HEINZ WERNER WESSLER
Efter den förödande jordbävningen i Myanmar den 28 mars, med en styrka på 7,7 på Richterskalan, har enligt officiella uppgifter hittills 2 886 dödsoffer identifierats. Den verkliga dödssiffran kan dock vara betydligt högre. Tillförlitlig information är som vanligt svår att få tag på i det slutna landet. Sedan militärkuppen den 1 februari 2021 har generalerna successivt förstärkt sin våldsregim och agerar oftast diskret. Det komplicerade inbördeskriget, som direkt hänger samman med deras diktatur, försöker de bemöta med militärt våld. Förhandlingar är inget alternativ för dem. Men deras situation har blivit mer osäker. Särskilt Karen National Liberation Army (KNLA) har under de senaste månaderna avsevärt utvidgat sitt territorium. Den etniska minoriteten Karen är till största delen kristen, inklusive en andel katoliker. Även efter jordbävningen fortsatte flygbombningarna mot de rebellkontrollerade områdena.
Fem dagar efter jordbävningen tillkännagav militärjuntan äntligen en tillfällig vapenvila från den 2 till den 22 april. Detta skulle underlätta biståndsinsatserna, enligt militärens överbefälhavare. Tidigare hade redan flera väpnade grupper som bekämpar juntan ensidigt utlyst eldupphör.
Vapenvila krävdes omedelbart efter jordbävningen av Charles Maung Bo, ärkebiskop av Yangon och ordförande för Myanmars katolska biskopskonferens. Salesianpatern och tillika kardinalen var även ordförande för den asiatiska biskopskonferensen fram till den 1 januari 2025. Under de senaste åren har han blivit en av de viktigaste rösterna för demokrati och rättvisa i sitt strikt auktoritära hemland. Regimen vågar inte arrestera honom. Även i internationella frågor är han rakryggad. Han har exempelvis riktat skarp kritik mot Vatikanens försonliga linje gentemot Kina, en av juntans främsta allierade.
Demokratirörelsens stora gestalt och Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, ”statsrådgivare” från 2016 fram till militärkuppen 2021, satt i strikt fängelse i fyra år innan hon i april 2024 sattes i husarrest. Hon verkar ha överlevt jordbävningen oskadd.
År 2015 vann hennes parti NLD (National League for Democracy) valet, och den långvariga militärdiktaturen verkade äntligen vara slut. Hennes internationella anseende fick dock sig en stöt eftersom hon knappt försökte stoppa pogromstämningen mot landets muslimska minoritet, vilket även delar av den buddhistiska klerusen slöts upp i. Det som fick militären att agera igen var dock nederlaget för den militärnära USDP (Union Solidarity and Development Party) i valet i november 2020. Kort därefter tog juntan tillbaka makten genom en kupp.
USA lovade efter jordbävningen 2 miljoner dollar i katastrofhjälp, men den amerikanska biståndsmyndigheten USAID håller på att avvecklas av Trump-administrationen. Det är därför oklart hur hjälpen ska nå fram till de som behöver den, eftersom FN-institutioner numera misstros av USA. EU håller på att upprätta en luftbro. Sverige är ett av de många länder som bröt de diplomatiska förbindelserna med Myanmar 2021, men SIDA har fortfarande flera projektpartners i landet. Internationella katolska biståndsorganisationer, särskilt Caritas Internationalis, spelar en viktig roll i katastrofhjälpen. Caritas Myanmar (Karuna Myanmar) har team som arbetar över hela landet.
Den snabbaste katastrofhjälpen kom från Kina; enligt uppgift 13,9 miljoner dollar och bistånd i form av tält och mediciner, allt via officiella kanaler. Och detta är bara början, enligt kinesiska myndigheter. Även Ryssland har skickat ambulanser, tunga maskiner och 60 räddningsarbetare, enligt pressrapporter. Indiens armé vill inte vara sämre och har också skickat räddningspersonal och etablerat ett fullständigt fältsjukhus. Alla dessa länder är samtidigt vapenleverantörer till juntan.
Västländerna bör varken i humanitär hjälp eller återuppbyggnad hamna efter Kina och Ryssland. Visst, det är en balansakt – en viss samverkan med statliga organ måste accepteras. Kanske kommer militärregimen en dag att falla. Då kommer folket i Myanmar att minnas vilka som hjälpte dem i deras nöd – och vilka som inte gjorde det. De allra flesta av Myanmars 54 miljoner invånare kan inte hjälpa att de lever under en orättfärdig regim och i ett land i inbördeskrig. Att hjälpa nu och utan förbehåll är en mänsklig skyldighet.
Heinz Werner Wessler 2025-04-03
Detta är en opinionstext.