Akademien

En praktfull bilderbok! Det var min första reaktion efter att ha bläddrat en stund i denna bok. Och det omdömet står kvar: bilderna är verkligen fantastiska och detta är en bok som ger ögat en sann njutning. Men den är mycket mer än så.

Syftet är att visa Svenska Akademiens arbete under ett helt år. I vanliga fall uppmärksammas ju Akademien främst i samband med de stora händelserna, alltså när Nobelpriset kungörs och vid årshögtiden. Här får vi en heltäckande bild av verksamheten, även av det vardagliga arbetet i nämnder och beredningsgrupper. För många är det nog en överraskning att se hur mycket arbete som faktiskt uträttas. Högtiden och glansen imponerar, men först och främst är Akademien ett arbetande organ.

Medan årets månader genomgås får läsaren sig till livs mycket kunskap om Akademiens historia under dess 227 år. Många tror nog att författare i ordets strikta mening alltid har bildat majoriteten bland de aderton ledamöterna. Så har ingalunda varit fallet. På stiftarens, Gustav III:s, tid fanns det knappast några författare i den moderna meningen. Som Esaias Tegnér uttryckte det: ”Sångfåglar matas i bur, och poeter i ämbetet.” Höga ämbetsmän (”herrar” med tidens terminologi) har från början varit en stor del av ledamöterna, vilket nu har förändrats. Men också gruppen av ”lärde” har betänkligt minskat. Svenska Akademien framstår nu som en grupp författare med enstaka språkvetare och historiker anslutna.

Så har det alltså inte alltid varit. Det sägs ibland att katolikerna i vårt land är överrepresenterade i två sammanhang: i fängelserna och i Svenska Akademien. Hur det förhåller sig med fängelserna vågar jag inte uttala mig om, men i Akademien får de fortfarande anses vara överrepresenterade. Det innebär dock inte att Akademien därmed skulle ha en särskilt kyrklig prägel. Tvärtom finns det få sammanslutningar där sekulariseringen så lätt kan iakttas. Under en period på 1800-talet var hälften av ledamöterna präster och biskopar. Detta har minskat i snabb takt, och den senaste representanten för ”andlig vältalighet”, biskopen av Linköping Tor Andrae på stol 16, dog 1947.

Men det är inte endast teologerna som har försvunnit. Akademien har haft ledamöter som varit filosofer, naturvetenskapsmän, medicinare och tekniker. Bland ämbetsmännen märks jurister (den senaste, Sten Rudholm, dog 2008), politiker och diplomater. Alla dessa grupper har försvunnit, vilket innebär att den mångfald som från början skulle prägla Akademien enligt stiftarens avsikt nu är ett minne blott. Förutom i nu anmälda bok kan man läsa om detta i Bo Svensén, De aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 225 år (2011).

Naturligtvis beror inte detta på någon avoghet mot dessa grupper. Snarare är det väl en följd av professionalisering: att vara författare har blivit ett yrke som alla andra. Men nog är det en aning märkligt att Akademien när det gäller sin egen sammansättning så helt anser sig vara dispenserad från sin stiftares intentioner.

Det står också i en märklig motsats till den iver med vilken man slår vakt om ett annat arv, som i dag väl av de flesta – och även av vissa ledamöter – upplevs som otidsenligt: förbudet mot utträde. Det är endast genom uteslutning och döden som man kan bli fri från ledamotskap. Då är att märka, att ett livslångt ledamotskap i dag betyder något annat än det gjorde på 1700-talet. Det är inte bara det att livslängden har ökat, också samhället förändras i en allt snabbare takt. Det är inte så lätt för en person i nittioårsåldern att följa med i språkets och litteraturens utveckling. Åtagandet har fått en helt annan tyngd.

Allt annat kan man utträda ur – kyrkor, ordensgemenskaper, äktenskap – bara inte ur Svenska Akademien. Här har vi ”de eviga löftena” materialiserade i svensk kultur. Kanske är det priset för en långsiktig stabilitet. Men när en påve meddelar att han avgår med ålderns rätt, borde kanske en akademiledamot få göra detsamma och lämna plats för en yngre kraft.

Om detta och mycket annat kan man läsa i denna bok. Läsa, men kanske framför allt se. Den är en odelad njutning.

Sten Hidalär professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.