Interreligiös dialog för socialt ansvarstagande

Många betraktar interreligiös dialog som ett särintresse för ett fåtal särskilt motiverade personer som ägnar sig åt sina egna interna religiösa spörsmål. Inte alla har klart för sig att interreligiöst samarbete också har sin betydelse för de stora utmaningarna i vårt komplexa, globala och mångkulturella samhälle. Men under de senaste 10–20 åren har uppskattningsvis 70 eller 80 procent av alla interreligiösa aktiviteter ägnats åt etiska samhällsfrågor som fattigdom, våld, mänskliga och ekologiska rättigheter, genusfrågor, trafficking med mera. Anledningen är att dessa frågor utgör gemensamma problem i vår globaliserade värld, och därför behövs det samarbete över religionsgränserna för att om möjligt finna gemensamma lösningar till gagn för alla. Världsreligionerna är internationellt organiserade och bildar världsvida organ. Detta ger förutsättningar för en samlad bild av varje problemkomplex och kan i bästa fall också bidra till effektiva lösningar.

Boken A Common Word. Buddhists and Christians Engage Structural Greed är ett utmärkt exempel på ett sådant slags interreligiöst samarbete mellan buddhister och kristna, med syftet att verka för ett rättvisare ekonomiskt system. Boken har en särskild tillkomsthistoria. Kort efter det att den senaste ekonomiska krisen nått USA organiserade the Churches’ Commission on International Affairs (CCIA), ett rådgivande organ inom Kyrkornas världsråd, ett möte på Kuba 2009, där man samtalade om krisen och hur dess verkningar eventuellt skulle kunna lindras genom interreligiös samverkan. Lutherska världsförbundet ordnade året därpå, 2010, ett liknande möte i Stuttgart. Temat då var Give Us This Day Our Daily Bread – underförstått att med en rättvis fördelning finns det mat för alla.

De båda initiativen från Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet ledde till att buddhister och kristna involverades i samarbete. Kristna från olika konfessioner och buddhister från både theravada och mahayana samlades därför i Chiang Mai, Thailand, 2010 till en konsultation, vars uttalande fick titeln A Buddhist-Christian Common Word on Structural Greed. Den föreliggande boken innehåller dels bidragen från konsultationen, dels ett gemensamt uttalande. De medverkande författarna – till professionen teologer, religionsvetare och ekonomer från olika delar av världen – är Paul Chung, Ulrich Duchrow, B. Herry-Priyono SJ, Mariko J. Honma, Paul F. Knitter, Shanta Premawardhana, Apichai Puntasen, Martin L. Sinaga samt Sulak Sivaraksa. Även om den katolska kyrkan inte formellt ingår i Kyrkornas världsråd, så samarbetar dock rådet med många katoliker i olika specifika frågor. Katolikerna i det här fallet är Herry-Priyono och Knitter.

Orden A Common Word i boktiteln för tankarna till A Common Word Between Us and You (ett citat från Koranen) – de 138 muslimska intellektuella ledarnas brev 2007 till kristna kyrkoledare med inbjudan till samtal. Man skulle kunna anta att titeln uttrycker en buddhistisk variant av det muslimska initiativet, men ingenting nämns i boken om muslimernas brev. I stället förklarar man att titeln har uppkommit i själva dialogprocessen. När deltagare från två traditioner framfört sina ståndpunkter och man ömsesidigt lyssnat på varandra och tagit till sig varandras uppfattningar, uppkommer en tredje ståndpunkt, frukten av dialogen, om man så vill. A Common Word uttrycker detta resultat.

Via olika ingångar och specialkunskaper fördjupar sig bokens författare i den uppgift som de själva ålagt sig. Även om konsultationen begränsade sig till buddhister och kristna, berörs även andra religioner. Paul Knitter gör en sammanfattande exposé över de religiösa traditionernas olika ståndpunkter i ett avsnitt som han kallar ”interreligiös polyfoni”. Han kommer då fram till följande: För att det ska bli ett ekonomiskt uppsving måste det enligt de monoteistiska, abrahamitiska traditionerna finnas rättvisa för alla; enligt de indiska traditionerna: inre frid och medkänsla; enligt de kinesiska traditionerna: konstant balans mellan det som utgör skillnader (t.ex. yin och yang); enligt de inhemska traditionerna måste även jorden och allt levande blomstra. I boken ingår även ett appendix med en rapport från ett möte mellan kristna och muslimer i Malaysia 2011, där utmaningarna var desamma – ”Muslims and Christians Engaging Structural Greed Today”. Detta samarbete är också intressant med tanke på att muslimer och kristna tillsammans utgör två tredjedelar av världens befolkning. De har även en förenande monoteistisk gudstro.

Den katolska kyrkans sociallära är definitivt en tillgång när det gäller frågor om förhållandet mellan ekonomi och humanitära värden. Herry-Prioyono ger i boken en kortfattad redogörelse för denna i sitt kapitel ”Re-embedding the Economy for the Common Good”. Själva kärnan är principen om det gemensamma goda, överordnad alla politiska eller ekonomiska ideologier. Människans värdighet är grundläggande i kyrkans sociallära. Detta formulerades tydligt i encyklikan Rerum novarum (1891) och upprepades senare i Quadragesimo anno (1931). Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et spes (1965) (på svenska: Kyrkan i världen av idag) ger i kapitel tre etiska riktlinjer för det socio-ekonomiska samhällslivet. Där sägs inledningsvis att det är människan som är hela det ekonomiska och sociala livets upphovsman, centrum och mål (§ 63:1).

Att utveckling inte enbart är liktydigt med ekonomisk tillväxt utan också måste innefatta andra aspekter av mänskligt liv och främja det goda hos varje människa inskärps i flera senare encyklikor, till exempel i Populorum progressio (1967) (på svenska: Folkens utveckling) och i Caritas in veritate (2009) (på svenska: Kärlek i sanning). I den sistnämnda berör påven Benedictus XVI orättvisorna i dagens finansiella system och förespråkar en mer socialt förankrad ekonomi.

I boken finns också ett antal konkreta förslag till hur buddhister och kristna tillsammans långsiktigt ska kunna åstadkomma en förändring. Som exempel kan nämnas satsningar på lokal gräsrotsnivå, kooperativa banker, decentraliserad produktion, alternativa energikällor, kamp för att få tillbaka resurser som ”stulits” från de fattiga, samarbete med fackföreningar, socialt engagerat kyrkfolk och andra intresserade aktörer i det civila samhället – sammanfattningsvis en rad förslag på former av samarbete över religionsgränserna för mänsklighetens bästa.

Katrin Åmell är dominikansyster, teol.dr i missionsvetenskap och tidigare verksam vid Sveriges Kristna Råd.