Alf Ahlberg

I den första delen av sina memoarer (Idyll och orosmoln, 1974) har Sven Stolpe ett kapitel med rubriken ”En extralärare”. Han skriver där om den av sina lärare på Södra Latin i Stockholm som betydde mest för honom. Det var Alf Ahlberg, filosof från Lund, som under en kort tid tjänstgjorde som extralärare i svenska och filosofi. Stolpe skriver att när tankarna går tillbaka till skoltiden ”är det framför allt en sak som gör sig påmint och som värmer sinnet – den bohemiske extraläraren som på sävlig halländska föreläste för en skara ivriga pojkar om Shakespeare, Strindberg och Sofokles.” I genren pedagogiska miniporträtt är kapitlet en pärla.

Alf Ahlberg (1892–1979) kom att göra sin pedagogiska huvudgärning som rektor för Brunnsviks folkhögskola under tre decennier. Även där kom hans undervisning att uppskattas av många inom arbetarrörelsen, vars folkhögskola Brunnsvik var. För en större allmänhet blev han dock främst känd som tidningsskribent och som översättare. Efter att ha disputerat på en avhandling om materieproblemet i platonismen – en avhandling som möjligen blev orättvist bedömd – gled han allt mera över till litteraturen och samhällsdebatten. Han kan i mycket beskrivas som en parallellföreteelse till Fredrik Böök, men med en mera tydlig framtoning som värnande det antikt-kristna humanistiska arvet. Till skillnad från Böök kände sig Ahlberg aldrig attraherad av sin tids totalitära ideologier, som han tvärtom oavlåtligen bekämpade.

Alf Ahlbergs mest kända böcker torde vara Filosofiens historia (1925, många upplagor), men också Augustinus – den första moderna människan (1952) har fått en stor läsekrets. Som översättare utvecklade han en nästan otrolig flit, vilket resulterade i att 170 böc-ker översattes till svenska, däribland Carlyles stora verk om den franska revolutionen.

Om denne numera ganska bortglömde folkbildare har vi fått en behändig biografi av två författare, som både har personliga minnen av Ahlberg. I och för sig finns sedan 1998 Kjell Krantz mycket omfattande biografi, men trots sitt ringa omfång rymmer den här aktuella boken åtskilligt. Bibliografin är dock mycket selektiv. Upprepningarna är väl många, vilket till en del beror på det dubbla författarskapet.