En komplementär medicin

Senare undersökningar i Sverige visar att hälsan sedan ett par årtionden har framträtt som det mest åtråvärda värdet. Det man allra mest önskar sig själv och sin familj är en god hälsa. Den betraktas som en nödvändig förutsättning för alla andra värden såsom kunskap, gemenskap, arbete, miljö. Samtidigt har människor ett tydligare medvetande om att hälsan är utsatt för stora påfrestningar dels från förvärvade genetiska skador, dels från negativa konsekvenser av en destruktiv livsstil och en menlig miljöpåverkan. Kroppslig övergödning och andlig undernäring befrämjar en hälsans dysfunktion.

Under flera årtionden har författaren Christina Doctare varit det bristande välbefinnandet och den hotade hälsan på spåren. I den här bokens inledande kapitel skriver hon att hon hoppas, att hennes bok ska bidra till att öka kunskapen om den integrativa medicinen i Sverige. Detta nyckelbegrepp innebär att vi kan och bör kombinera det bästa från väst med det bästa från öst i vår strävan att hjälpa människor att återfå sin hälsa, eller ännu hellre att vidmakthålla den.

Den integrativa medicinen är så gott som okänd i Sverige. Här är det den västliga skolmedicinen som gäller. Den hämtar sin legitimitet från objektiva kliniska studier (som bygger på den så kallade double blind-metoden) som leder till evidensbaserade resultat bortom allt subjektivt tyckande. Den ställda diagnosen och den valda terapin grundar sig på en generalisering: samma diagnos får samma terapi oberoende av patientens subjektiva tillstånd.

Den österländska medicinen däremot är baserad på individualisering där terapin är inriktad på den enskilda patientens behov som kan vara olika trots samma diagnos. Här hämtas läkemedlen primärt från sjukhusträdgården och inte från läkemedelsföretagens laboratorier. Dessutom anlägger den österländska medicinen ett långsiktigt perspektiv. Effekterna kommer successivt. Den västerländska medicinen vill nå snabba resultat. Man tillämpar ett kortsiktigt synsätt och löper risken att dra på sig långsiktiga destruktiva biverkningar. Denna iakttagelse hänger samman med författarens erfarenhet på ett sjukhus i Indien där vården bygger på ayurveda-filosofin och där hon blev botad från sin astma. Behandlingsmetoden där lämpar sig för kroniska sjukdomar medan akuta sjukdomstillstånd hänvisas till den västliga English medicine.

Christina Doctare har skrivit en intelligent och originell bok. Den är medryckande eftersom hennes personliga erfarenhet i hög grad präglar hennes teoretiska reflektion. Visserligen får man här och var ett intryck av att författaren målar ett självporträtt i både mörka och ljusa färger. Men intrycket bedrar. Hon använder sig själv som vehikel som bryter igenom och överskrider jagets begränsning. Hon använder sig av sin egen erfarenhet för att befrämja andras hälsa. Den integrativa hälsans värde har testats i hennes och andra patienters liv, men visst har hennes personliga erfarenhet en tydlig universell syftning.

Några kritiska synpunkter tränger sig på. Författaren betonar medicinens diagnostiska och kurativa aspekt. Det är ju här den integrativa medicinen bör ingripa och bli verksam. Den preventiva medicinen däremot kommer till korta. Till denna aspekt av medi-cinen hör inte minst vaccinationerna. Dessa har varit framgångsrika för barnens och de vuxnas liv och hälsa. Har de inte räddat många millioner människor, även i öst?

Det finns ytterligare ett måhända dolt problem i denna bok. Många indikatorer visar att både Indien och Kina anammar västliga beteendemönster i jakten efter ett drägligare liv. Mot den bakgrunden inställer sig frågan varför den långa ayurvediska traditionen inte gett Indien ett starkare immunförsvar mot den främmande och i många avseenden skadliga västliga mentaliteten. Är ayurveda-filosofin med sin holistiska syn på hälsa och sjukdom mer än en elitistisk filosofi? Frågan går visserligen bortom bokens innehåll och syfte men dyker upp i dess kölvatten.

När det gäller bokens centrala budskap kan man bara instämma. Det rätta synsättet på liv och hälsa är komplementärt. Det som behövs är ett konstruktivt brobyggande mellan de olika medicinska systemen. Christina Doctare är redan en beprövad brobyggare, och denna bok bekräftar hennes goda rykte som medicinsk arkitekt i den konsten.