Arg gammal man

Abbe Pierre, eller konsten att vara farfar till fransmännen. Så skriver veckotidningen Le Point med anledning av att det är fyrtio år sedan Abbe Pierre skrev sin första flammande appell för den stora härskaran av uteliggare, övergivna, undernärda och bostadslösa människospillror i den tidens Paris. Roland Barthes skrev redan 1957 i sin bok Mythologies. ”Myten om abbé Pierre har allt: prästansiktet, ett vackert ansikte, med alla tecken på apostolisk iver, den vänliga blicken, franciskandräkten, missionärens skägg, det hela avrundat med arbetarprästens slängkappa och pilgrimens stav. Här förenas legendens chifferskrift med modernitetens.” jag minns hur bilderna av prästen bland de fattiga under broarna i Paris påverkade min egen önskan att bli präst, att protestera mot borgerlighetens kvävande katalog av korrekta åsikter och karriärvägar.

Så kom 1968. Abbe Pierre glömdes bort av massmedierna. För de unga omstörtande var han ett beklagansvärt exempel bland många på sådana som försöker plåstra om symptomen utan att gå till sjukdomens rot. De trodde att Revolutionen skulle komma och över en natt förvandla egoister till altruister, som älskade i stället för att kriga. Den utopin blev inte gammal. Men konsumtionssamhället fortlever, och situationen är på nytt beklämmande lik den som rådde 1954. I Paris finns mellan 20 000 och 40 000 människor, varav åtminstone 15 000 kvinnor, som bär den byråkratiska beteckningen SDF, sans domicile fixe, utan fast adress. Frankrike har 4,7 miljoner som officiellt betecknas som fattiga, dvs. har en månadsinkomst under 2 600 svenska kronor, mest ungdomar och gamla. Den franska regeringens förslag att sänka ungdomslönerna har föranlett kravaller.

Grundaren av Emmaus-rörelsen har i hela sitt verksamma liv angripit konsumtionssamhällets fundamentala dogmer, framför allt parollen ”Slit och släng”. Han tar vara på det som andra kastar bort. Emmausrörelsen var ingen ny ideologi utan en översättning av det kristna evangeliet till ett konkret socialt språk. Den som inte ser nöden på nära håll kan heller inte formulera några trovärdiga paroller om samhällets och mänsklighetens förbättring.

På äldre dar (han är nu åttiotvå och lider av Parkinssons sjukdom), har abbe Pierre kommit i ropet igen som profet och bråkstake. Namnet Abbe Pierre är förresten ett kodnamn han fick i motståndsrörelsen; hans verkliga namn är Henri Groues, och han är ingen abbe utan kapucinmunk. Nu har han, på mångas begäran, publicerat sitt Testamente, en serie reflexioner över dagens samhälle och sin egen roll. Den som väntat sig sentimentalitet eller recept på moralkakor blir besviken. Boken är en gripande, bitande och roande bekännelse av en arg gammal man utan några förutsägbara åsikter eller prästerliga floskler. ”Man säger ibland att vi saknar hållpunkter, förr i tiden visste man riktningen. Vad man längtar efter är proteser, och den religiösa vanan … Gå i mässan och träffa några gamla tanter, kan det göra någon gladare?”

Abbe Pierres livsverk är inte en tankebyggnad utan ett konkret liv. Man måste vara passionerad för att lyckas i livet, försäkrar han. Han ärvde sin passion av sin far, som varje söndag tog med sönerna för att tillsammans med andra medlemmar av borgerskapet i Lyon tvätta, avlusa, klippa och ge mat till tiggare och bostadslösa. Han inskärpte i barnen ett ord av den helige Vincent de Paul: ”Det är inte lätt att bli värdig att tjäna dem som lider så mycket.”

Prästen Henri Groues reflekterar över mänsklighetens oändliga möjligheter till barbari. Det mänskliga framträder i historien vid det ögonblick då man började begrava sina döda och förrätta offer. Det värsta med ondskan, det är att man glömmer den så fort. Respekten för det heliga, det okränkbara i människan, är en nödvändig spärr mot barbariet. Barbariet kan dessutom bara växa där det inte finns småbarn. Barbari börjar alltid med ett uteslutande. Det värsta som kan hända någon är inte brist på pengar och mat, det är att vara utesluten ur den mänskliga gemenskapen.

De blodiga religiösa offren upphörde med Kristus. Han offrar inte andra varelser, han offrar sig själv och ger sig sedan i det mest elementära, bröd och vin, som en inbjudan att avstå från att utgjuta andras blod och att dela med sig. Orättvisan är inte ojämlikheten – den måste alltid finnas i en eller annan form: ”för mig är begreppet social jämlikhet meningslöst”, säger den oberäknelige profeten. Orättvisa, det är att man inte delar med sig.

Motståndskämpen från den tyska ockupationen rasar nu över hur man kan behandla figurer som Pol Pot och general Mobutu vid förhandlingsbordet och i TV som om de vore anständiga människor. Vi tycks vara dömda att i oändlighet upprepa historiens dumheter. Människans avgörande egenskap är hennes frihet, och hon riskerar i varje ögonblick att slösa bort den. Friheten utövas tyvärr av de allra flesta inte ge nom medvetna val utan genom tyst samtycke. Ändå är; frågasättandets och protestens möjlighet den dyrbara tillgång som skiljer oss från djuren och den övriga naturen.

Människans medfödda aggressivitet måste utnyttjas, omsättas i indignation. Vi krossas i dag under tyngden av vårt ansvar. Frestelsen är att resignera, eftersom man inte kan göra allt som borde göras. Men det kan inte vara så att den enda framkomliga vägen är den som inte leder någon vart, påminner fransmännens farfar om, i linje med Augustinus och Pascal. Man kan alltid göra det man kan. Och framför allt: man skall vårda sin heliga otålighet, det är testamentet. Varje människas roll, det är att visa att världen inte är absurd. Det viktiga är inte att finna svar, det viktiga är inte sluta fråga. Alla känner sig ihåliga. Det är en känsla som man skall ta vara på och göra det mesta av: törsten efter det rätta, sköna och goda finns bara därför att det också finns något som kan släcka den.

Utan profeter förvandlas samhället till organiserat förtryck och religion till ett torrt rasslande skelett. Profeten har man inte där man sätter honom. Märkligt nog är den vitskäggige gamle abbe Pierre betydligt mindre förutsägbar än de flesta unga, som tycks plågade av tanken att de har livet framför sig.