Att välja en ny påve

I och med Johannes Paulus II:s bortgång på kvällen den 2 april står den katolska kyrkan nu inför valet av en ny påve. Sättet att välja påve har skiftat under kyrkans historia. Man känner inte till så mycket om de närmare förhållandena i samband med valen av biskopar i Rom under kyrkans första århundraden, men man får anta att det gick till som på de flesta håll i den kristna kyrkan i den dåtida Medelhavsvärlden, det vill säga på förslag från både prästerskapets och lekmännens sida. Senast under 400-talet uppstod traditionen att välja någon av ”kardinalerna” till biskop av Rom. I äldre tider var kardinalerna diakoner i olika distrikt av staden Rom, men från 800-talet reserverades titeln ’kardinal’ som beteckning för kyrkoherdarna i stadens största församlingar.

Sedan år 1059 är det kardinalskollegiet, nu bestående enbart av biskopar, som ensamt väljer påve och från denna tid blev det också brukligt med kardinaler även från andra håll än trakterna kring Rom. För att kardinalernas val inte skulle påverkas av strider mellan olika aristokratiska familjer infördes 1216 ordningen med ”konklaver” (cum clave, ”med nyckel”). Kardinalerna låstes in i ett rum, försågs med bröd och vatten och fick inte komma ut förrän de enats om en ny påve. Under medeltiden var antalet kardinaler omkring 30, men efter det tridentinska konciliet på 1500-talet utökades antalet till 70.

De regler som idag gäller för hur ett påveval ska genomföras bygger i stor utsträckning på bestämmelser utfärdade efter Andra Vatikankonciliet av påven Paulus VI år 1975. Dessa regler har senare kompletterats med ett antal nya bestämmelser i dokumentet Universi Dominici gregis, utgivet av Johannes Paulus II år 1996. (Dokumentet finns på Vatikanens hemsida www.vatican.va.)

Enligt de nuvarande bestämmelserna ska kardinalerna börja konklaven i Rom tidigast 15 och senast 20 dagar efter det att en påve har avlidit. Det är vidare fastlagt att endast de kardinaler som ännu inte har fyllt 80 år har rätt att delta i valet av ny påve och att antalet röstberättigade kardinaler inte ska överstiga 120. Genom att Johannes Paulus II utnämnde ett stort antal nya kardinaler under de första åren efter millennieskiftet var antalet röstberättigade kardinaler ett tag faktiskt uppe i 135, men på grund av många kardinalers höga ålder har antalet röstberättigade kardinaler idag hunnit sjunka till 117.

Under konklaven kommer kardinalerna att bo i Domus Sanctae Marthae, en hotellbyggnad färdigställd inne i Vatikanen år 1996. Så länge konklaven pågår får kardinalerna inte ha tillgång till tidningar, radio, tv, använda telefon eller på annat sätt stå i kontakt med yttervärlden. Själva omröstningarna sker fortfarande traditionsenligt i Sixtinska kapellet med sina berömda fresker av Michelangelo inne i det påvliga apostoliska palatset. Likaså ska även fortsättningsvis valet av en ny påve göras bekant genom den vita röken från de uppbrända valsedlarna och genom att kardinalprotodiakonen träder ut på balkongen inför Petersplatsen och förkunnar för folket: Habemus papam. (Vi har en påve.)

I princip är kardinalerna fria att föreslå vilken ogift döpt manlig katolik som helst till ny påve, men i praktiken har påvarna sedan århundraden alltid valts ur kardinalernas egen krets. För att väljas till påve måste en kandidat få minst två tredjedels majoritet av de avgivna rösterna. Under konklaven brukar fyra kompletta valomgångar hållas varje dag, med två omröstningar på förmiddagen och två på eftermiddagen, ända till dess att en ny påve valts. Om man genomfört 33 omröstningar och ingen kandidat ännu uppnått två tredjedels majoritet räcker det med att en kandidat får absolut majoritet (det vill säga hälften plus en av rösterna) för att han ska väljas till påve. Sedan mitten av 1800-talet har dock ingen konklav hållit på mer än fyra dagar. För att valet ska äga laga kraft måste den som valts till påve acceptera utnämningen. Det sägs att det bara har hänt två gånger i historien att någon som valts till påve inte har accepterat valet. Och bara en gång i kyrkans historia har en påve själv valt att abdikera från påvetronen, nämligen Celestinus V år 1294.

Av de nu röstberättigade kardinalerna kommer knappt hälften (närmare bestämt 58) från Europa. Därefter kommer Syd- och Mellanamerika med 21 kardinaler och Nordamerika med 14 (varav 11 från USA). Afrika och Asien har bägge 11 kardinaler vardera. Italien är fortfarande det enskilda land som har flest antal kardinaler, nämligen 20. Endast fem av kardinalerna är under 60 år och den yngste av dem – Ungerns primas Peter Erdö – är 53 år gammal. Vid sidan av de röstberättigade kardinalerna finns dessutom 66 kardinaler över 80 år, vilka alltså på grund av sin höga ålder inte längre äger rätt att delta i konklaven.