Att vara ung, invandrare och katolik i Landskrona

I ett forskningsprojekt har jag studerat upplevelsen av att vara ung, invandrare och katolik i Landskrona i Skåne. Jag följde den katolska församlingen där under nästan ett års tid och deltog i mässan och andra samlingar samtidigt som jag observerade och gjorde kvalitativa intervjuer. Den katolska församlingen i Landskrona har ca 1 000 medlemmar, varav nästan alla är invandrare. Mig veterligt var det två personer som helt saknade invandrarbakgrund.

Studien är gjord i en specifik kontext. Landskrona är en stad som präglas av konflikter mellan svenskar och invandrare. Detta är en bild som ges i medierna, men den bekräftas också av de ungdomar jag intervjuat. Det faktum att informanterna i min studie är första och andra generationens invandrare är alltså viktigt för studiens utfall.

Jag väljer i denna text att avgränsa mig till frågor om religion, identitet och värderingar. Sålunda säger jag lite eller inget alls om de andra intressanta teman som blir aktuella i materialet. Jag säger ingenting om spänningen mellan att vara en invandrarkyrka och en ”svensk” kyrka. Jag går heller inte in på mässans betydelse för ungdomarna.

Min forskningsfråga har varit vad religiositeten betyder för en grupp unga, invandrade katoliker. Jag har särskilt följt en grupp ungdomar i församlingen och presenterar här resultatet från kvalitativa intervjuer med ca tio av dem. De är i åldrarna 15–26 år.

Bakgrund

I USA har det skrivits en del om vad religion kan betyda i en migrationsprocess. I denna forskning betonas att den religiösa församlingen är en viktig miljö för föräldrar som vill föra sitt kulturella arv vidare till sina barn (Warner 2000). Församlingen kan också fungera som en institution som skapar ekonomisk och social utveckling (Bankston & Zhou 2000).

I Sverige har inte mycket forskning bedrivits om denna problematik, och det som skrivits pekar allmänt mot att religiös aktivitet minskar när man flyttar till Sverige. Olika förklaringar är tänkbara till varför människor blir mindre religiösa när de flyttar hit. Phil Zuckerman (2009) hävdar att det lutherska monopolet, hög utbildning och den socialdemokratiska välfärdsstaten gjort Sverige irreligiöst. Sociologen Philip Connor (2009) menar i sin tur att migranter tenderar att anpassa sin nivå av religiositet till det land dit de kommer, och sociologen Margarita Mooney (2009) konstaterar i en studie av haitiska migranter till Atlanta, Montreal och Paris, att det är skillnad mellan de olika städerna vilken roll religion kommer att spela för migranten.

Utgångspunkten är alltså att Sverige, som ett av världens mest sekulariserade länder (jfr Pettersson 2009), i lägre grad uppmuntrar religiöst engagemang än andra, mer religiöst präglade länder.

Identitet och värderingar

Men bilden av ett sekulariserat Sverige är bara delvis sann. Det är väl känt bland religionssociologer att sekularisering är ett fenomen med flera bottnar, och att det finns en mängd religiösa uttryck, både privata och offentliga, som frodas även i ett ”sekulariserat” samhälle där inte längre stat och kyrka hör ihop (Casanova 1994).

Ett sätt att studera religiositet i ett sekulariserat samhälle är att närma sig religiositeten via identitet. Det är i sociologin närmast comme il faut att hävda att det senmoderna samhället inneburit en upplösning av de socialmoraliska miljöer där vi tidigare fostrades till att bli de personer vi är (Beck & Beck-Gernsheim 1993). Det finns en föreställning om en individualiserad människa som inte bara är fri att välja vem hon vill vara, utan även är tvungen att göra detta (Beck & Beck-Gernsheim 2002).

Men för den kanadensiske, katolske filosofen Charles Taylor innebär inte senmoderniteten att människan blivit moraliskt eller metafysiskt oberoende av det samhälle hon lever i. Han menar i stället att det är viktigt att se att individen konstitueras av självförståelse och att denna självförståelse skapas mot en bakgrund av vad Taylor kallar ”starka värderingar” vilka i sin tur bör förstås som sociala, eller kollektiva, fenomen (Taylor 1985a: 3, 5).

Taylors tänkande är monumentalt, och inte minst hans tänkande kring sekularisering förtjänar ett större utrymme än vad vi kan ge honom här. Jag ska dock helt kort säga något om hans resonemang kring strong evaluations. Starka evalueringar handlar om den specifikt mänskliga förmågan att bedöma värdet hos en önskning eller ett begär (Taylor 1985a: 16). Skillnaden mellan ett starkt utvärderande och ett svagt utvärderande är att ett svagt utvärderande äger rum när jag väljer mellan två alternativ som är sinsemellan oförenliga, men där det ena inte nödvändigtvis är moraliskt ”bättre” eller ”sämre” än det andra. Alternativen i ett starkt utvärderande måste däremot alltid kunna beskrivas som kontraster vilka innehåller en föreställning om högre och lägre, mer eller mindre värdigt. Om jag till exempel går längs med stranden och ser att ett barn håller på att drunkna så vore det ”lågt” av mig att inte hoppa i och rädda det.

Förmågan att göra sådana kvalitativa åtskillnader ligger enligt Taylor till grund för vår identitet. En människas identitet avgörs av hennes grundläggande evalueringar. Våra evalueringar är ”the indispensible horizon or foundation out of which we reflect and evaluate as persons” (Taylor 1985a: 35). Att vara utan en sådan horisont är att vara utan identitet, vilket åter är en omöjlighet.

Denna självförståelse kan inte upprätthållas av individen ensam. Identitet konstrueras alltid till en del i samtal med andra, eller genom den delade förståelse som ligger till grund för hur vi lever och handlar i ett samhälle. Identiteten hos den autonoma, självbestämmande individen kräver en social bakgrund (Taylor 1985b: 209). Mänskligt liv har för Taylor en dialogisk karaktär, och vi blir till hela människor genom att överta ”rich human languages of expression” (Taylor 1994).

Invandrare, svensk eller katolik?

Jag kommer i min text att visa att för de ungdomar jag intervjuat är deras katolska tillhörighet en viktig källa till en positiv självidentitet, och att de till denna identitet knyter värderingar som hjälper dem att skapa mening i sin vardagstillvaro.

Jag bad mina informanter att berätta om i vilken mån de betraktar sig som svenskar. Svaren pekar i samma riktning, inte en enda av de tillfrågade betraktar sig som helt eller enbart svensk. En 25-årig kvinna med östeuropeiska föräldrar säger: ”Alltså detta är ju mitt hem. Samtidigt känner jag mig ju utländsk, jag känner mig X. Jag kan inte säga att jag känner mig svensk för det kommer jag aldrig att bli. Men jag kan säga som så att jag känner mig X och Sverige är mitt hem. Kan man förklara det så? Det kan man va?”

En ung man från Sydostasien säger att om han reste till sitt hemland så skulle han känna sig som en person därifrån: ”Men här känner jag … Jag vet inte riktigt hur de tycker om mig, men jag känner att jag är alltid invandrare. Jag kommer alltid vara invandrare, jag tror det är utseendet som påverkar mest … Om du är helblond och kommer från Slovenien, då tror de det inte … Men här då, jag känner alltid att jag är X innerst inne.”

En ung man berättar att han kom till Sverige från sitt östeuropeiska hemland vid 13 års ålder. Han hävdar att han förblir östeuropé och att han aldrig kommer att bli svensk: ”Jag känner mig faktiskt inte svensk överhuvudtaget.”

Samma unge man tycks markera sin egen status när han senare under intervjun berättar om en person han känner och som han beskriver som ”hel-svensk”. En ung kvinna, även hon andra generationens invandrare från Östeuropa, berättar i intervjun om en god vän som inte bara är helsvensk utan till och med ”hel-hel-svensk”. I motsats till henne själv, kan vi förmoda.

Ingen av mina informanter identifierar sig som helt eller enbart svensk. I stället ser sig några som invandrare medan andra identifierar sig som delvis svenska, delvis polacker eller kroater, etc. Några av informanterna deklarerar frankt att de aldrig kommer att bli svenska.

I stället betonar informanterna hur viktig identiteten som katolik är för dem. En av de unga kvinnorna säger så här, när vi pratar om att vara invandrare och troende katolik: ”Kan man förklara det med att ’invandrare’ är värre än att vara katolik?” Jag frågar ”Är värre?” Hon svarar:

”Ja, just den här benämningen när någon säger ’Är du invandrare?’, det blir genast negativt laddat. Medans ’Är du katolik?’, det är positivt laddat på något sätt. Det är lättare att förklara att man är katolik än att man är invandrare typ.”

Samma kvinna berättar att hon inte umgås särskilt mycket med andra katoliker utanför mässan, men hon visar mig några armband hon bär, gjorda av bruna träbitar med bilder av Madonnan och helgon. Hon berättar: ”De här banden jag har. Det har blivit ett kännetecken både i Landskrona och utanför Landskrona, att katoliker använder dem. Jag har väninnor som kommit hem från Chile och haft dem, eller Filippinerna.”

Hon berättar att dessa armband är ett sätt för henne att uttrycka ”vem man är och var jag kommer ifrån, och min tro och så här”.

Med en annan ung kvinna, även hon dotter till en östeuropeisk invandrare, har jag ett samtal om ifall det betyder något för henne i vardagslivet att vara katolik. Hon säger: ”Man ser sig som en katolik. Vad är du? Jag är katolik. Man är katolik, och man lever på ett katolskt sätt.”

Intervjuare: ”Så du känner att du ÄR katolik?”

”Ja, helt klart.”

Intervjuare: ”Skulle du säga ’Jag ÄR invandrare’ på samma sätt?”

”Nej. Alltså, jag är någonting mitt emellan, så jag är i gråzonen.”

Intervjuare: ”Men att vara katolik, det är tydligt?”

”Det är tydligt. Ursprungligen är det inte någonting bestämt vem jag är som person, om jag är svensk eller invandrare. Men eftersom vårt samhälle, det blir ju ändå mer och mer modernt, vi blir mer mobila, vi bor inte bara i Sverige, sen kanske vi flyttar från Sverige till något annat land och jobbar där. Men tron har man alltid med sig, det är någonting man vuxit upp med och någonting som man håller fast vid.”

När jag pratade med en av de unga kvinnorna i studien om hennes planer för framtiden och ifall hon tänker gifta sig med en landsman eller en svensk så svarar hon:

”Mina föräldrar hade ju helst velat ha en landsman, mest för att kulturen är likadan … Men jag bryr mig inte om det, så länge som, alltså religionen är ju större där än nationaliteten. Jag menar att hade jag träffat en svensk, bara så länge han förstår att religionen är … var jag står där… religiositet är större än nationalitet, just i den frågan.”

När jag frågar informanterna om det är viktigt för dem att omge sig med andra katoliker i vardagen, så menar några av dem att de umgås mycket med andra katoliker, medan andra poängterar att de inte alls umgås med andra katoliker i vardagen, eller att detta umgänge åtminstone är begränsat. När jag sedan frågar om religion i allmänna ordalag så tenderar informanterna att beskriva religion som något oviktigt i samhället i stort. Religion är till exempel inte något stort tema bland kompisarna i skolan.

Att vara religiös tycks upplevas som en privat aspekt av livet. Men trots detta är tillhörigheten som katolik viktig för samtliga informanter, inte minst som en byggsten och resurs i det egna identitetsbygget, och då bland annat som ett mer positivt alternativ till identiteten som invandrare.

Värderingar

I mitt material ser jag också att identiteten som katolik är kopplad till värderingar som informanterna har. Som Taylor skriver så är identitet kopplat till vilken typ av människa vi vill vara, och värderingar är centralt i detta.

Värderingar kan ibland kännas som lite av utantilläxor, något som man lärt sig att svara, som till exempel när jag frågar informanterna vad de tycker är centrala katolska värderingar; de svarar då ”att försöka vara en bra person och hjälpa andra människor”, ”kärlek och förlåtelse”, ”ärlighet”, etc.

Men värderingar visar sig ibland också vara starkt knutna till informanternas sociala erfarenheter. Flera av informanterna betonar att Landskrona är en svår stad att leva i. Enligt en av de unga kvinnorna har staden låg status både hos invånarna själva, och hos utomstående. Det är en delad stad hon berättar om, en stad som delar upp sina invånare efter etnisk bakgrund och efter hur mycket pengar man har: ”De som är svenska, de håller sig till svenskar. De som ser svenska ut ska vara tillsammans med svenskar. Så är det.”

Jag finner flera exempel i intervjuerna på hur en informant utgår från sin egen livssituation som är i ett eller annat hänseende förbryllande eller oharmonisk, och hur informanten refererar till en värdering som han eller hon beskriver som ”katolsk”. Via dessa värderingar utför sedan informanterna en kognitiv manöver där de vänder på situationen så att den blir till deras fördel.

Ett exempel är hämtat från en av de unga männen i studien och beskriver hur han hanterar upplevelsen av att inte ha samma ekonomiska resurser som andra ungdomar. Han säger: ”Det är det som det handlar mycket om i Landskrona … Klä sig fint och ha statussaker.” Men när vi talar om hans framtidsplaner så berättar han hur han tidigare hade planer på att studera till ingenjör, men att han tyckte detta kändes som ett själviskt sätt att tänka. I stället vill han nu kanske bli präst. Informanten säger:

”När jag ville bli civilingenjör så tänkte jag ha en Mercedes och få ett fint hus och sådana saker. Men då tyckte jag att det var lite för (själviskt) så jag tänkte hjälpa andra folk i stället. Och jag tyckte att om jag blir präst så är det ett sätt att hjälpa andra.”

Samtidigt drömmer Tim, liksom många pojkar i hans ålder, om att bli professionell fotbollsspelare. Han berättar att han just för tillfället skulle vilja försöka bli en bra fotbollsspelare, och att han, ifall han lyckas, kommer att senarelägga sin prästkarriär. Han menar att om han kan tjäna mycket pengar som professionell fotbollsspelare så kan han i så fall ge sina pengar till ”dem som har det svårt. Det är ju fortfarande att hjälpa folk. Men blir jag inte fotbollsspelare så blir jag präst så fort jag kan och så hjälpa folk på det sättet.” Ett altruistiskt ideal, och kanske även ett fattigdomsideal, blir alltså ett sätt att omvärdera den egna situationen.

Ett annat exempel är när jag talar med två av de unga kvinnorna i studien. Vi diskuterar det faktum att Landskrona sägs vara ett segregerat samhälle. En av kvinnorna svarar först att ”Nej, jag tror det där är en myt.” Men senare i intervjun talar hon om det café där vi sitter. Hon kallar det för ett ”blatteställe”, alltså ett ställe som besöks av folk med mörkt hår och mörk hud. Hon berättar:

”Och är det någon svensk (som sätter sig här) så är det kanske en flickvän till en arab som sätter sig här. Och det är väldigt stämplat. Man ser svenskar, de går förbi men går gärna över till andra sidan gatan för de vill helst inte gå förbi här.”

Väninnan fyller i och menar att det finns en grupp svenskar som inte umgås med invandrare. Mot slutet av intervjun frågar jag de båda om de kan känna igen de svenskar som de menar inte umgås med invandrare. Vad som då händer är att en av dem pekar och säger, ”Ja, som de där.” Samtidigt går en man och en kvinna förbi, de är i 60-årsåldern och prydligt klädda. Informanten fortsätter: ”Man ser det på minen, på kroppsspråket, och så vänder de sig om och tittar efter en.” Just som hon säger detta vänder sig paret om och blänger på mig och informanterna där vi sitter.

De båda informanterna har mörkt hår och är något mörkare i hyn än en traditionell dalkulla, och på så sätt är de märkta som ”invandrare”. Jag frågar om de själva kan se på andra människor varifrån de kommer. Båda svarar ”Ja, genast”. En av informanterna menar sig kunna höra det på talet, och de talar till och med om hur folk luktar: ”Man märker det tydligt, som med våra vänner; vi har vänner från olika kulturer, och deras dofter, de skiljer sig. Och det är på grund av mat, vad människor äter för mat.”

De två informanterna berättar att de värdesätter mångfald.

”Ja, jag känner att det är jätteviktigt för att vi bor i Landskrona och det är en stad som är … (Informant 1)

… multikulturell… (Informant 2)

… ja mulitkulti, det är människor från världens alla hörn” (Informant 1).

En av dem berättar att ”Man är rikare som människa, just att man har fått ta del av de här olika kulturerna hemma hos (folk), man har ätit deras mat och pratat om deras religion.”

Centralt i allt detta är församlingen och mässan, och det faktum att församlingen är mångkulturell. När jag frågar om de går till den svenska eller de polska och kroatiska mässorna så svarar de tillsammans: ”Svenska och kroatiska och polska. Men svenska för det mesta, för då kan vi gå tillsammans. Och så blir det ju som gemensamt, för det brukar vara rätt många nationaliteter, så är det polacker och kroater. (Informant 1)

… och svenskar (Informant 2).

… och afrikaner och chilenare… Det är jättespännande. Jag älskar olika kulturer och olika människor” (Informant 1).

Informanterna betonar att det i den katolska församlingen finns en öppenhet och att ”man vet att man alltid är välkommen”, oavsett bakgrund. Prästen fader Roman ”får ju alla att känna sig välkomna”.

Att leva i Landskrona är för mina informanter att leva i en konflikt mellan svenskar och invandrare. Ett sätt att hantera detta är att vända på saken och hålla mångfald som ett ideal, att låta mångfald utgöra ett kvalitativt högre värde än likriktning och segregation (Taylor 1985a). Att vara katolik är för informanterna en identitet som går bortom etniska och kulturella olikheter. De identifierar sig med den svenska mässan som är multikulturell, snarare än polsk eller kroatisk. När de talar om församlingen så är det en öppen och välkomnande församling.

Jag följde den katolska församlingen i Landskrona under nästan ett års tid. Särskilt talade jag med de yngre människor som kom till mässan, varav samtliga är första eller andra generationens invandrare.

Ingen av ungdomarna identifierar sig som helt eller enbart svensk utan som helt eller delvis någon annan nationalitet, eller helt enkelt som ”invandrare”. Dock visade det sig att identiteten som katolik upplevs som ett positivt och attraktivt alternativ till identiteten som invandrare. Det visade sig också att ungdomarna hämtar värderingar från sin katolska tillhörighet, värderingar som blir till resurser när de hanterar sin tillvaro i Landskrona. Dessa värderingar blir till kreativa verktyg som hjälper dem att skapa mening i sin egen tillvaro. Dessa är starka värderingar i Taylors betydelse i så motto att de utgör goda ideal i motsats till vad som upplevs som omgivningens eftergifter för ”sämre” värderingar.

På så vis utgör den katolska tillhörigheten en resurs i konstruktionen av en identitet som går bortom distinktionen svensk–invandrare. Det är också på en och samma gång en individualiserad religiositet och en kollektiv, i det att den hämtar sin näring i en kollektiv tradition.

Litteraturhänvisningar

Bankston, Carl & Min Zhou (2000) ”De facto congregationalism and socioeconomic mobility in Laotian and Vietnamese immigrant communities: a study of religious institutions and economic change” i Review of religious research, 2000, Vol. 41:4, s. 453–470.

Beck, Ulrich & Elisabeth Beck-Gernsheim (1993) ”Nicht Autonomie sondern Bastelbiographie. Anerkennungen zur Individualisierungsdiskussion am Beispiel des Aufsatzes von Günther Burkhart” i Zeitschrift für Soziologie, Årg. 22, Häfte 3, juni 1993, s. 178–187.

Beck, Ulrich & Elisabeth Beck-Gernsheim (2002) Individualization. Institutionalized individualism and its social and political consequences. Sage.

Casanova, José (1994) Public religions in the modern world. University of Chicago Press.

Connor, Philip (2009) Paperpresentation, ASA konferens, San Francisco, augusti 2009.

Mooney, Margarita (2009) Faith makes us live: surviving and thriving in the Haitian diaspora. University of California Press.

Pettersson, Thorleif (2009) ”Religion och samhällspraktik. En jämförande analys av det sekulariserade Sverige”, Socialvetenskaplig Tidskrift, Årg. 16, Nr 3–4, 2009.

Taylor, Charles (1985a) Human agency and language. Philosophical papers I. Cambridge University Press.

Taylor, Charles (1985b) Philosophy and the human sciences. Philosophical papers II. Cambridge University Press.

Taylor, Charles (1994) Multiculturalism. Examining the politics of recognition. Princeton, Princeton University Press.

Warner, R. Stephen (2000) ”Religion and new (Post-1965) immigrants: Some research principles drawn from field research” i American Studies, 41:2/3 (Summer/Fall 2000): 267–286.

Zuckerman, Phil (2009) ”Why are Danes and Swedes so irreligious?” i Nordic Journal of Religion and Society, nr 22 (1): 55–69.

Anders Lundberg är lektor i sociologi vid Linnéuniversitetet.