av ANDERS LÖFSTRÖM
Som studenter träffade jag och min fru en jämnårig kvinna som ena veckan gjorde abort och nästa vecka hade skaffat två hundvalpar. Amerikanska veterinärförbundet (AVMA 2026) säger att veterinären måste försäkra sig om att djuren i varje stadium av livet behandlas så ”mänskligt” och respektfullt som möjligt, utan onödig smärta eller stress. Som barnpsykiater har jag ibland frågat mig om vi behandlar våra husdjur bättre än våra barn.
Enligt WHO sker 73 miljoner aborter per år och 200 000 per dag i hela världen och runt 35 000 varje år enbart i Sverige. Socialstyrelsen i Sverige anger i sina regelverk och riktlinjer (SOSFS 2009:15) att abortsökande ska erbjudas adekvat smärtlindring och professionellt bemötande. Både vid medicinsk och kirurgisk abort ingår smärtstillande läkemedel som standard till kvinnan.
Ingenting nämns om barnen. Barnkonventionen inkorporerades i svensk lag år 2020, vilket innebär att barnkonventionen ska beaktas vid alla beslut som rör barn. I dess artikel 6 står att ”konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt till livet”. Endast grundlag och EU-rätt kan övertrumfa detta. Det har dock inte hindrat aborter från att utföras. Nu förbereds i Sverige grundlagsändring, där ”Rätten till abort” ska skrivas in. Utredningen, som ligger till grund för lagförslaget heter ”En förändrad abortlag – för en god, säker och tillgänglig abort”. Inte heller här finns någon tanke på barnet.
Redan år 2000 har riksdagen röstat ned en motion av Lennart Fridén (M) och Kjell Eldensjö (KD) vilka krävde att regeringen skulle utreda frågan om smärtlindring för barnet vid abort. Redan då fanns det forskning som talade för att hjärnan och förmågan att känna smärta utvecklas tidigare än vad man förut hade kunskap om. Sedan dess har mycket skett inom hjärnforskningen, som motiverar att frågan belyses på nytt. I den svenska debatten föreligger konsensus mellan Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd (Smer), barnläkarföreningen och Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) rörande smärtlindring till barnet vid abort. Vid tidiga aborter anses behov inte föreligga och vid sena aborter anses barnet skyddat av smärtlindring som ges till modern.
Den amerikanska debatten är på det sättet intressantare, eftersom den inte drar sig för att problematisera frågeställningen mot bakgrunden av nya forskningsrön å ena sidan och å den andra olikheter mellan olika intressegruppers olika tolkningar. Här kommer motsvarande regeringsorgan (NIH) och gynekologförbundet (ACOG) till samma slutsatser som deras svenska motsvarigheter medan barnläkarförbundet (ACP), katolska läkarföreningen och föreningen för gynekologer och förlossningsläkare som är pro-life (AAPLOG) gör en helt annan tolkning av föreliggande forskningsfakta. Dessa kommer jag därför försöka beskriva.
Smärta kan förenklat sägas bestå av tre komponenter:
- Registrering. Sker ute i kroppen av specialiserade nerver (nociceptorer).
- Upplevelse. Från ryggmärgen till mellanhjärnan där intrycken sorteras.
- Lidande. Från mellanhjärnan till hjärnbarken där upplevelsen värderas emotionellt.
Utvecklingen av hjärnan och nervsystemet sker kontinuerligt (Braun et al. 2023, Khodosevich & Sellgren 2023). Ändå kan vissa språng eller trösklar upptäckas.
Således kan vi se utveckling av 1) strukturerna för registrering från 7–15 veckan, 2) strukturerna för upplevelse från 7–15 veckan och 3) strukturerna för emotionell värdering först från vecka 23–24 (se Thill 2022). Lidande som sådant är ett filosofiskt begrepp som inte kan medvetandegöras utan språklig utveckling som ju kommer först senare i barndomen, men varje förälder märker och reagerar på när spädbarnet utan språklig förmåga har ont.
Registrering av smärta kan iakttas från graviditetsvecka 7 genom reflexiva rörelser bort ifrån smärtan liknande vad man kan se hos djur utan hjärnbark och förutsättning för högre medvetande. Är det meningsfullt att tala om upplevelse av smärta om upplevelsen inte är kopplad till lidande? Anatomiskt och funktionellt föreligger strukturerna för emotionell värdering av smärta redan i graviditetsvecka 23–24 även om hjärnbarken fortsätter att utvecklas efter födelsen liksom gradvis språket och förmågan att beskriva lidande.
Här görs uppenbarligen olika bedömningar som ser ut att sammanfalla med vilket ställningstagande de olika bedömarna gjort i abortfrågan. I den svenska debatten betonas kvinnans rättigheter till smärtfri förlossning men även rätten för barn att slippa smärta efter vecka 22–24 då för tidigt födda barn kan räddas till livet. Barn som överlever sena aborter, vilka får utföras till och med graviditetsvecka 21+6, lämnas ofta att dö utan motsvarande medkänsla trots att de flesta är överens om att smärta då både kan registreras, upplevas och orsaka lidande.
I den amerikanska debatten argumenterar gynekologer och barnläkare olika. De förra, som väl sannolikt utför aborterna, drar slutsatsen att smärta inte existerar förrän kopplingarna mellan mellanhjärnan och hjärnbarken och därmed möjligheten till lidande har börjat utvecklas. Barnläkarna är däremot inställda på att barn, som opereras redan i moderlivet, i görligaste mån ska slippa lida och är därför öppna även för forskningsresultat som tyder på att barn i moderlivet har möjlighet att uppleva smärta redan under graviditetens tre första månader.
Eftersom det även för forskare kan vara omöjligt att helt bortse från möjligheten av förutfattade meningar och feltolkningar av forskningsresultat, är det särskilt intressant att se på forskare som har olika ståndpunkter i utgångsläget men ändå kommer fram till en gemensam slutsats. Derbyshire och Bockmann (2020) är exempel på detta. De menar att smärtupplevelse i sig även i avsaknad av självreflexion är moraliskt signifikant. Ett ”mänskligt” förhållningssätt till abort förutsätter att man tar hänsyn till detta (jfr AVMA 2026).
Dessa forskare åberopar nya rön rörande hjärnans utveckling från stadium 2 till stadium 3 i ovanstående sammanfattning av smärtans tre komponenter, där särskilt intresse knyts till två områden som preliminärt fungerar på en komplex nivå redan innan kommunikationerna med hjärnbarken och det högre medvetandet tagits i funktion. Dessa två områden är thalamus och den subkortikala plattan.
Thalamus ligger i mellanhjärnan och har länge varit känt som en central omkopplingsstation för inkommande intryck till relevanta delar av övriga hjärnan. Denna del utvecklas under graviditetsveckorna 7–15.
Den subkortikala plattan är belägen mellan thalamus och hjärnbarken och har varit känd sedan mitten av 1970-talet. Förståelsen av dess betydelse har bara fortsatt att växa efterhand som nya forskningsmetoder tagits i bruk (för översikt, se Kostović 2020). Subkortikala plattan fungerar som en tillfällig lagringsplats eller ”väntrum” för inkommande nervtrådar (axoner) från thalamus innan de växer vidare in i den slutgiltiga hjärnbarken (cortex). Den hjälper till att organisera hjärnans tidiga kretsar och är avgörande för att rätt kopplingar ska bildas mellan olika delar av hjärnan. Plattan är som mest framträdande under graviditetsvecka 15–24 (Kostović 2020) då också målorienterade handrörelser och en mängd komplexa beteenden liksom inlärning genom klassisk betingning har påvisats (för översikt, se Stanojevic et al 2021). Under graviditetens sista tremånadersperiod försvinner gradvis den subkortikala plattan genom programmerad celldöd i takt med att hjärnbarken tar över dess funktioner.
Ett annat argument för smärtlindring av barnet under operation (prenatal kirurgi) i moderlivet är att smärtpåverkan under hjärnans och nervsystemets tidiga utveckling kan ha bestående negativa effekter och därför bör undvikas (Gursul et al 2019). Detta resonemang talar också för sannolikheten att barn smärtpåverkas under så kallad kirurgisk abort.
Situationen sammanfattas av amerikanska barnläkarförbundets (ACP) riktlinjer 2026: ”Det är oetiskt att avsiktligt skada en oskyldig mänsklig varelse även i frånvaro av individens möjlighet att uppfatta smärta.” Vidare sägs det att ”smärtinducerade reaktioner existerar sannolikt i graviditetsvecka 12 och kanske tidigare”. På grund av den akuta stressen och efterföljande långvariga negativa effekter anser ACP att det är en medicinsk och etisk skyldighet att undvika, mildra och behandla smärta hos barn före, under och efter födelsen.
Nu inträffar de flesta aborterna i Sverige före graviditetsvecka 7. Därför kanske inte hjärnans och nervsystemets senare utveckling är relevant beträffande de medicinska aborterna före denna tid. Det är dock viktigt att ha barnets bästa i centrum under hela dess liv och fortsatt noga följa forskningsutvecklingen. ACP:s ställningstagande bör därför gälla även före vecka 7.
I dag finns det inget riksdagsparti som vill avskaffa aborter, men det borde vara möjligt att diskutera barnets smärtupplevelse även med nuvarande abortlag.
Litteratur och källor
Guidelines for the humane slaughter of animals. American veterinary medical association, 2026.
American College of Pediatricians: ”Fetal pain: What is the scientific evidence?” Issues in Law & Medicine 2021 36(1): 113–122. Se även ACP Guidelines on Fetal Pain 2026.
Braun E, Danan-Gotthold M, Linnarsson S + 12 författare: ”Comprehensive cell atlas of the first-trimester developing human brain” i Science 2023 382(6667).
Gursul D, Harley & Slater R: ”Nociception and the neonatal brain” i Seminars in Fetal and Neonatal Medicine 2019 24(4): 101016.
Khodosevich K & Sellgren CM: ”Neurodevelopmental disorders – high resolution rethinking of disease modeling” i Molecular Psychiatry 2023 28: 34–43. Thill B: ”Fetal pain in the first trimester” i Linacre Quarterly 2022 89(1): 73–100.
Derbyshire SWG & Bockmann J C: ”Reconsidering fetal pain” i Journal of Medical Ethics 2020 46: 3–6.
Kostović, I: ”The enigmatic fetal subplate compartment forms an early tangential cortical nexus and provides the framework for construction of cortical connectivity” i Progress in Neurobiology 2020 194: 101883.
Stanojevic M, Kurjak A, Kadic A S, Barisic L S & Jakovljevic, M: ”Fetal awareness” i Donald School Journal of Ultrasound in Obstetrics and Gynecology 2021 15(2): 188–194.
Anders Löfström är specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatri i Lund.
Ur Signum nr 3/2026, s. 51–54.