Befolkningsförändringar

Statistiska centralbyrån utger årligen en utförlig statistisk serie kallad Befolkningsförändringar. Den tredje volymen för 1977 har just blivit tillgänglig, och den innehåller ovärderliga bidrag till förståelsen av den svenska befolkningskrisen.

För varje år föds allt färre barn, 1977 21,5% under det antal som skulle vara behövligt för att på längre sikt hålla befolkningen konstant. Redan nu skulle vi ha underskott av födda minus döda, om vi endast tog hänsyn till svenska medborgare. Av de något mer än 96 000 barn som föddes 1977 var 9,6°16 barn till mödrar med utländskt medborgarskap. Denna andel har hållit sig tämligen konstant under 70-talet.

Den del av barnen som föds utanför äktenskapet fortsätter att öka; 1977 nästan 35%. Här finns intressanta variationer mellan mödrar med skilda medborgarskap. För svenskor är andelen 35%, för övriga nordiska mödrar 40%, men för mödrar med icke-nordiskt medborgarskap endast 11%. Föga förvånande är den större delen av barn utom äktenskapet sin moders första barn. 1977 var av första barnen t.o.m. något fler födda utom än inom äktenskapet.

Alla vet numera att bristen på barn är en brist på flerbarnsfamiljer. Det förhåller sig alltså inte så att det skett någon nämnvärd ökning av antalet kvinnor som förblir barnlösa, frivilligt eller ofrivilligt. Av de 1977 födda barnen hade endast 18% ordningstalet tre eller högre. Mödrarna hade förut endast i genomsnitt fött 0,8 barn. Båda dessa siffror måste öka väsentligt för att uppnå nettoreproduktion.

Äktenskap och skilsmässor

Två andra utvecklingstendenser utom nedgången i barnafödandet är väl kända, minskningen av antalet ingångna äktenskap, ökningen av skilsmässofrekvensen och aborterna. För de sista är dock att märka att de sedan några år ligger fast på en nivå motsvarande en abort på tre födslar. Man skulle kanske tro att när äktenskapsfrekvensen går ned de äktenskap som ingås skulle bli mer varaktiga, genomsnittligt bättre leva upp till idealet av ett troget äkta förbund. Man kunde ju tycka att förbindelser som inte är avsedda att vara livet ut nu skulle finnas bland de starkt ökande samboendena. Det finns emellertid inga tecken på en sådan utveckling. Den genomsnittliga åldern för ingående av äktenskap har stigit med två eller tre år på tio år, efter att tidigare oupphörligt ha sjunkit. Men ökningen av frånskilda också bland de nygifta är alldeles överväldigande. 1977 ingicks 68,5% av äktenskapen mellan två tidigare ogifta personer, 1974 var det ännu 74%, 1968 82%.

Det finns också påtagliga förändringar i mönstret för barnafödande. Medel- och medianåldern för mödrar har stigit med två år sedan minimum 1967. Delvis har detta skett genom att tonårsmödrarna blivit betydligt ovanligare. De utgjorde 1964-66 12 % av samtliga, 1977 endast hälften av denna andel. Fram till 1971-73 skedde en allt större koncentration av barnafödande till åldern 20-30 år. De nämnda åren föddes över 70% av alla barn av mödrar i denna ålder. Sedan några år sjunker andelen mödrar 20-25, medan åldersklassen 25-30 behåller sin ställning. Kvinnor mellan 30 och 35 har påtagligt ökat bland mödrarna sedan ett minimum kring 1970. En del av dessa förändringar beror på förskjutningar i storleken av olika åldersgrupper, men tendensen är oberoende av dessa.

Dessvärre finns inga uppgifter på hur stor del av barnen som föds i nya äktenskap eller med annan far än de tidigare. Men den ökande fruktsamheten i åldern kring 30 och däröver skulle delvis kunna förklaras av barn i omgiften.

Länge var det en del av den konventionella visdomen att skilsmässor i stor utsträckning berodde på obetänkta och”framtvungna” äktenskap. Med en lägre äktenskapsfrekvens och utan något socialt eller annat tryck att ingå äktenskap för att legitimera väntat barn skulle alltså viktiga anledningar till skilsmässa försvinna.

Ingenting av detta har emellertid hittills inträffat. Skilsmässorna har stadigt ökat, även om vi bortser från de onormala förhållandena åren kring den nya äktenskapslagstiftningens ikraftträdande (1974). 1977 var de drygt hälften så många som äktenskapen. I jämförelse med förhållandena för tio år sedan har en påtaglig skillnad inträffat i mönstret för familjeupplösning. Skilsmässor efter endast några få år har ökat starkt, medan ökningen bland 4-6 år gamla äktenskap varit obetydlig, och äldre äktenskap åter visar en stark ökning. Resultatet är en utjämning av skilsmässofrekvensen över äktenskapets varaktighet. Medianåldern för varaktigheten av upplösta äktenskap har ökat från knappt tio år 1968 till drygt elva de senaste åren.

Antalet barn per skilsmässa visar snarast en viss tendens till ökning. 1977 fanns det genomsnittligt 1,18 barn under 18 år per skilsmässa. Likaså minskar andelen barnlösa äktenskap som upplöses; 1977 var de ganska precis en tredjedel. Antalet barn i äktenskap som upplöses har alltså genomsnittligt ökat trots att antalet barn per äktenskap minskar. En slutsats är rimligen att förekomsten av barn i äktenskapet i allt mindre utsträckning är en tillbakahållande faktor för skilsmässa. Antalet skilsmässobarn växer enormt, 1977 med 25 000.

Födslar och aborter

Man behöver inte förutsätta något enkelt samband mellan födelsetal och abortfrekvens för att finna det viktigt för födelsekrisen att undersöka vilka barn som inte tillåts att födas. Graviditeter hos barnlösa kvinnor slutar i abort i ung. samma utsträckning som totaliter, 23%. Av barnlösa kvinnor som blir gravida föder 38% barnet inom äktenskapet, 39% utom äktenskapet och 23% låter abortera det. Den minsta benägenheten att tillgripa abort visar kvinnor som redan har ett barn, endast 14%. Därefter ökar abortbenägenheten, med två barn 39%; med tre, fyra och fem tidigare barn gör resp. 54, 57 och 50% av mödrarna abort. Har man ännu fler barn minskar åter abortbenägenheten.

De senare åren har genomsnittsantalet tidigare födda barn för kvinnor som undergår abort ökat något och är nu 1,24 mot 0,8 för de som föder. Av intresse är också åldersjämförelser mellan föderskor och aborterande. Under 20 år är abort vanligare, 55010 av graviditeterna. Här finns nästan hela förklaringen till minskningen av andelen tonårsmödrar; graviditeter i denna ålder har relativt inte blivit ovanligare sedan slutet av 60-talet. I åldern 20-25 går 20% av graviditeterna till abort, mellan 25 och 30 endast 15%, 30-35 22%, 35-40 40,5%, 40-45 68,5% och hos kvinnor över 45 år aborteras 82% av fostren.

Medelåldern för dem som föder och dem som genomgår abort är nästan densamma, c:a 27 år. Däremot är medianåldern på grund av de många tonåringarna för abort endast något över 25 år, för mödrarna knappt 27.

Av fyra graviditeter slutar alltså två med barn inom äktenskapet, ett utom äktenskapet och en går till abort. De mycket unga mödrarna, särskilt de som gift sig för det väntade barnets skull, har starkt minskat i antal. Ett första barn föds genomsnittligt fram mot 25-årsåldern lika ofta utom som inom äktenskapet. Vi har inte uppgift på i vilken utsträckning de som gifter sig redan har barn tillsammans eller med annan partner, men ett andra barn föds någon gång mellan 25 och 30, oftast i äktenskapet. Senare graviditeter slutar i allt större utsträckning i abort. Närvaron av barn i äktenskap är inte längre någon väsentlig avhållande faktor för skilsmässa, och andelen skilsmässobarn av samtliga under 18 år ökar synnerligen snabbt. Dessvärre saknar vi uppgift om i vilken utsträckning som t.ex. tredjebarnen är tillkomna i ett nytt äktenskap.

Pengar eller livet

Med all rätt diskuteras födelsekrisen ur ekonomiska synvinklar. Men så länge ingen lösning kan godkännas som möjligen skulle reducera det kvinnliga arbetet utom hemmet, finns sannolikt ingen utväg. Man får bestämma sig för om vi skall ha maximalt antal yrkesarbetande kvinnor eller optimalt stora familjer.

Men oftast förs diskussionen som om det fanns ett direkt förhållande mellan ekonomi och familjestorlek. Detta är givetvis en felsyn. Mera direkt bestämmande för familjestorleken är själva mönstret för familjebildning och -upplösning. Det är svårt att i ett samhälle som är uppbyggt på ung. samma sociala grund som vårt föreställa sig hur en större nativitet skulle kunna förenas med tilltagande destabilisering av familjeinstitutionen. Måste inte fruktan för att familjen skall upplösas vara ett minst lika viktigt hinder för att sätta barn till världen som rädsla för arbetslöshet eller nukleärt krig? Reformpolitiken på familjeområdet är helt inriktad på att rycka undan skydd och säkringar för familjen både av legal och ekonomisk art. Senast infördes enorma skattesubventioner till skilsmässor.

Socialdepartementet har aviserat en utredning av särskilt flerbarnsfamiljernas villkor i avsikt att göra dem flera. Men med den officiella neutralitetsideologin gentemot äktenskapet och oviljan att överhuvud analysera familjebildningsmönstren kommer man endast en liten bit på vägen med höjda bidrag.