Bibliotek som tillflyktsort i Syrien

I denna roman skildras den aktuella situationen i Syrien genom att vi får följa en ung flickas öde i det krigshärjade landet. Hur hanterar hon omgivningen som är så präglad av våld, politiskt kaos och svåra livsvillkor generellt? Den syriska författaren Samar Yazbek lever sedan några år tillbaka i exil i Paris men har regelbunden kontakt med hemlandet. Precis som president al-Assad tillhör hon den alawitiska grenen inom islam, men det betyder ingalunda att hon stöder diktaturen. Tvärtom, hon är en tydlig förkämpe för mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors rättigheter och för ett demokratiskt styrelseskick.

Två av hennes böcker har tidigare getts ut i svensk översättning varav Resa in i tomheten (2015) fick Dagens Nyheters kulturchef, Björn Wiman, att utropa: ”En av årtiondets viktigaste böcker.” Den är ett litterärt reportage över läget i Syrien, medan hennes senaste bok som sagt är skriven i romanform. Därmed kompletterar Hon som vandrar mer historiskt faktaorienterade reportage i massmedier och böcker som vi nåtts av på senare år. Bland sådana framställningar kan frilansjournalisten Aron Lunds Syrien brinner och Drömmen om Damaskus nämnas. En kort historisk bakgrund får man dessutom i ”Världens konflikter – avsnitt 1: Syrien” som visas på svt.play. Enligt Migrationsverkets statistik har nära 130 000 syrier invandrat till Sverige sedan 2011.

I Hon som vandrar låter Yazbek jagberättaren Rima skildra olika scener, där den unga flickan befinner sig i hemmet i Damaskus, vid en vägspärr, på sjukhus, i bibliotek och så vidare. Hon berättar med flera digressioner fyllda av minnen och detaljrika associationer; med jämna mellanrum ber hon nästan om ursäkt för utvikningarna och lovar att återkomma till ämnet. Berättartekniken kännetecknas av vad hon själv kallar korta historier som förhåller sig till varandra som ”överlappande cirklar”. Berättelsen är fascinerande i sig, men läsaren dras också in i den genom att jagberättaren tilltalar läsaren med du.

När jag hade börjat läsa denna roman förväntade jag mig att den unga flickan skulle bearbeta nöden genom att återberätta människors lidanden och reflektera över misären på något sätt. Måhända skulle hon konfrontera smärtan genom att måla, skriva dikter eller agera politiskt i samhället. Det stämmer att vi får ta del av beskrivningar av sårade patienter på sjukhus och förlusten av vänner och anhöriga som hon förlorat kontakten med. Förvisso sker också en bearbetning av eländet när hon sjunger verser ur Koranen, något som skänker religiös mening åt lidandet. Annars är den röda tråden i romanen att den unga flickan handlar på tre sätt: hon går, läser och tiger.

Hennes liv tar formen av ett slags pilgrimsvandring. Romanen inleds med orden: ”Sedan jag föddes har jag inte kunnat sluta gå. Jag reser mig upp och går. Går och går. För mig har vägen inget slut. Mina fötter leder mig och jag går. Jag bara följer dem” (s. 7). Läsaren får en känsla av att hon är målmedveten, samtidigt som det lämnas öppet vari slutmålet består. Det kan röra sig om en geografisk plats eller ett metafysiskt värde.

För det andra läser jagberättaren, i biblioteken finner hon sin tillflyktsort. Här läser hon bland annat Lille prinsen och Alice i Underlandet, och bland bokhyllorna upplever hon lycka. Vi hör henne säga: ”Om du kunde förstå vad som hände under den tiden, om du visste hur lycklig jag var? Som om jag ägde världen. Jag trodde att det var hela världen. Var det kanske egentligen hela världen? Varför ska världen alltid vara någon annanstans? Biblioteket var min egen stjärna, som den stjärna där Lille prinsen bor” (s. 43).

Böckerna möjliggör drömmar om en annan värld och ger på samma gång resurser att förstå det som händer runt omkring. Men den stora frågan i romanen är just om jagberättaren lyckas begripa sig på ondskan och brutaliteten som nått ohyggliga nivåer i Syrien. Det är här som romanen verkligen fängslar. Den unga flickan tiger mestadels (biter sig rent konkret i tungan), omgivningen tror till och med att hon är stum. Fast i själva verket är hon inte det. Många tror likaså att hon är galen, inte heller det stämmer. På det hela taget verkar hon vara klokare än många och har egentligen mycket att förmedla, men säger sällan något till någon – förutom till läsaren.

Romanen Hon som vandrar kan verkligen rekommenderas. Marie Anell ska också ha en eloge för översättningen till ledig svenska. Samar Yazbek, som gästade Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i slutet av september i år, har fått en läsekrets i Sverige. Vi väntar med spänning på nästa publikation.

Fredrik Heiding är jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.