Birgitta i tid och rum

Två svenska visionärer är aktuella denna höst: den heliga Birgitta och Emanuel Swedenborg. Båda tog emot budskap från osynliga världar och blev genom detta internationellt kända, två svenska bidrag till världs-kulturen som det finns skäl att förvånas över. Swedenborg har nu aktualitet genom Lars Bergquists stora, lärda men samtidigt lättlästa biografi. Birgitta har av påven utsetts till ett av Europas skyddshelgon, och hennes staty i Peterskyrkans fasad har nyligen avtäckts i närvaro av vårt kungapar.

Den heliga Birgitta är en person som de flesta känner till, men hennes liv är svårt att överblicka. Det var sprängfyllt av skilda erfarenheter – mor till åtta barn, hovdam, profet, pilgrim och ordensgrundare – och hon var en av sin tids mest beresta människor, men hon är inte lätt att få grepp om. Hennes berömda uppenbarelser är starkt präglade av hennes tid och inte så tillgängliga för den nutida läsaren. Hennes personlighet står öppen för vitt skilda tolkningar och var så redan under hennes egen livstid. Birgitta är på en gång för traditionell och för egensinnig för att tilltala dagens feminister.

Litteraturen om Birgitta har för det mesta varit på svenska, men i samband med hennes senaste upphöjelse har det lägligt nog kommit en bok som presenterar henne för en internationell publik, Bridget Morris’ St Birgitta of Sweden (det heter här genomgående Birgitta, inte det vanliga Bridget, som ju är författarens eget namn). Det är en rakt skriven bok, som fokuserar på henne själv, hennes svenska bakgrund, hennes liv och samtidens bedömning av henne. Morris har rådgjort med de främsta svenska Birgittaspecialisterna, hon är välorienterad, och boken har en utförlig bibliografi. Ett bra grepp är att hon låter uppenbarelsernas många åskådliga detaljer belysa olika konkreta historiska förhållanden. Framställningen kompletteras av texter, på engelska och latin och ibland på fornsvenska, ett utmärkt material för de historiestuderande som boken är avsedd för. Trots sina vetenskapliga ambitioner är boken ingalunda svårläst och kan brukas också av svenska läsare som en praktisk sammanfattning av Birgittas liv.

Att se svensk historia beskriven av en utländsk författare ger alltid nya poänger och perspektiv som vi annars lätt missar. Vad jag däremot saknar i Morris’ arbete är mera utförliga beskrivningar av Birgittas omvärld och de impulser som bidrog till hennes egen utveckling. Om sådant finner vi en rikedom av information i Birgit Klockars böcker, särskilt i Birgittas värld (1973). Insatt i ett sådant tidssammanhang blir Birgitta långt mer levande och förståelig.

Mindre anspråksfull men mera omedelbart attraktiv är Luca Cesarinis Den heliga Birgittas Rom. Författaren, som är uppväxt i Italien men är präst i Svenska kyrkan, är van att guida svenskar genom den eviga staden och har ett överflödande intresse för Birgitta, som ju tillbringade tjugo år av sitt liv i Rom. Här får man följa honom till många olika platser med Birgittaminnen, med bilder av Birgitta eller annan anknytning till henne. Många av dessa platser har varit alldeles okända för oss andra, och Cesarini berättar med pojkaktig förtjusning om hur han lyckats ta sig in på till synes oåtkomliga ställen med associationer till Birgitta. Som bilaga finns kompletterande avsnitt ur hennes uppenbarelser. Varje medeltidsintresserad Romresenär har glädje av den ovanliga guideboken, som är rikt illustrerad, också med färgbilder.