Birgittafirandet från Rom till Vadstena

Fastän Birgitta av Vadstena inte föddes förrän år 1303 har 700-årsfirandet av hennes födelse redan inletts i Rom med en två dagar lång Birgittakonferens, som lockade hundratals svenskar inklusive biskopar från Svenska kyrkan och kronprinsessan Victoria, samt med en vesper i Peterskyrkan med påven Johannes Paulus II.

Birgittasystrarna i Rom grundades i början av 1900-talet av Elisabeth Hesselblad, saligförklarad av påven i maj 2000. Idag leds Birgittasystrarna av Moder Tekla Famiglietti. De hade arrangerat en tvådagars konferens i Cancelleriapalatset den 4–5 oktober på temat ”Skönhetens väg”. En rad högt uppsatta talare, kardinaler och politiker som står Birgittasystrarna nära, talade om Birgitta för en publik där många av de 400 åhörarna nog visste mer om Birgitta än talarna själva. Men det viktiga på konferensen var inte innehållet i talen utan framför allt att visa hur viktig Birgitta är internationellt och att förankra hela Birgittafirandet i kyrkan och Vatikanen. Det ledde till önskad effekt: efter mötet med påven den 4 oktober förklarade kronprinsessan Victoria, som varit med på konferensens öppnande samma morgon, att ”när man kommer ner hit och ser hur stor hon är här nere, så är det alltid kul att kunna relatera tillbaka till Sverige”.

Samtidigt pågick i en betydligt mindre lokal i närheten ett slags parallellkonferens om kvinnors roll i sakral musik från Gamla testamentets tid via Birgittas medeltid och till modern tid. Detta musikaliska inslag var kanske det mest originella och intressanta i konferensen och illustrerades genom olika exempel som framfördes under konferensens inledning och avslutning av en romersk kör och av den sloveniska flickkören Carmina Slovenica, som också sjöng under vespern i Peterskyrkan. Hela den musikaliska delen av konferensen hade arrangerats av stiftelsen Kvinnor i musik under ledning av Patricia Adkins Chiti och syftade till att fästa uppmärksamheten på ofta bortglömda kvinnliga tonsättare av religiös musik, inte bara Hildegard av Bingen som väl knappast längre kan påstås vara bortglömd. Stiftelsen hade också utlyst en kompositionstävling på latins-ka Birgittatexter, bland annat Birgittahymnen ”Rosa rorans”, som lockade ett femtiotal bidrag från hela världen. Av dessa valdes nio ut för att framföras i olika sammanhang. Initiativet var lyckat i den mån det syftade till att betona musikens roll i liturgin, mind-re i den mån det lutade åt navelskådning där det framhölls hur bra det var för kvinnor att lyssna till musik, skriven av kvinnor och framförd av kvinnor.

Sverige var väl representerat genom kronprinsessan Victoria – som också togs emot på privat audiens av påven – de pensionerade ärkebiskoparna Gunnar Weman och Bertil Werkström från Svenska kyrkan. K G Hammar var tyvärr inte med. Svenska kyrkan företräddes också av biskoparna Henrik Svenungsson och Jonas Jonsson. De nordiska ländernas katoliker företräddes av flera biskopar, bland annat biskopen i Stockholm Anders Arborelius, som höll ett av de mest uppskattade anförandena under konferensen.

Firandet i Rom är nu avslutat och fortsätter i Sverige med flera olika initiativ, som på regeringens uppdrag samordnas av landshövding Björn Eriksson. Firandet har förberetts sedan 1997 av en kommitté som utsågs av Birgittastiftelsen med förre Vatikanambassadören Lars Bergquist som generalsekretare. Bland de många initiativen kan man nämna några. Den 2–3 april hålls en internationell konferens med temat ”Birgitta av Sverige utmanar Europa – samhälle, religion, demokrati”. Den stora festen äger rum den 31 maj-–1 juni i Vadstena. Bland annat inviger kunga-paret då ett klostermuseum om Birgitta och klosterväsendet i medeltidens Europa. Vadstena stad förbereder en utställning i Röda tornet om Vadstena genom århundradena. Utställningen kommer att vara öppen från den 1 juni till den 15 augusti. Andra utställningar förbereds i Linköping, Lödöse, Norrköping och Stockholm. Ett internationellt symposium hålls i Vadstena den 4–8 augusti om birgittinsk andlighet och kultur under 700 år. Firandet avslutas i samband med årsdagen av Birgittas kanonisering den 7 oktober i Finsta, där Birgitta föddes.

I samband med vespern i Peterskyrkan den 4 oktober överlämnade den katolske biskopen i Stockholm, Anders Arborelius, och Svenska kyrkans biskop i Linköping, Martin Lind, en inbjudan till påven Johannes Paulus II att predika vid jubileumshögmässan i Klosterkyrkan och att leda en utomhusmässa vid Vadstena slott. Inbjudan motiveras med att gudstjänsterna skall ge ny lyskraft åt Birgittas vittnesbörd om Kristus som vägen till människans räddning och bidra till försoningen mellan de kristna. Förväntningarna på ett påvebesök är högt uppskruvade, samtidigt som det finns goda skäl att misstänka att besöket inte blir av: påvens hälsoproblem gör att han måste prioritera sina resor noga, och han har ju nu redan firat detta Birgittajubileum en gång i Rom. Å andra sidan är resan från Rom kort och innebär mindre påfrestningar för påven än längre resor med tidsskillnader. Johannes Paulus II förblir överraskningarnas man, men kanske är det klokt att inte hänga upp hela firandet på hans besök.

Den svenska regeringen har alltså engagerat sig i Birgittafirandet. Birgittagestalten passar som hand i handske i regeringens politik, en symbol för en europeisk enhet som får tanken på EU:s utvidgning att blekna i jämförelse. ”Om vi tänker på EU:s utvidgning, som är en av de mest aktuella politiska och ekonomiska frågor som finns i Europa, så hade den heliga Birgitta en paneuropeisk vision om ett enat Europa. Man kan säga att hennes vision håller på att förverkligas”, säger Sveriges Vatikanambassadör Fredrik Vahlquist. Hon passar också in i jämlikhetspolitiken som en stark kvinnogestalt.

Ett ännu starkare intresse finner man hos de många fonder och enskilda personer som har tillskjutit mellan 15 och 20 miljoner kronor för att finansiera klostermuseet och de vetenskapliga aktiviteterna. Flera busslaster svenskar åkte ner till konferensen i Rom den 4–5 oktober. Birgitta lockar således stora skaror svenskar på ett både överraskande och naturligt sätt. När påven år 1999 utnämnde henne till skyddshelgon för Europa tillsammans med Edith Stein och Katarina av Siena togs detta väl emot av Svenska kyrkan och väckte en viss stolthet i många läger. Kunga-familjen har länge varit engagerad i olika Birgittafiranden i Rom 1991, 1998, 2002 samt i Sverige 2003. Lars Bergquist menar att intresset för Birgitta hänger ihop med en törst efter andlighet. Han menar att det ”finns en känsla av frånvaro i Sverige av den andliga dimensionen. Kanske är det så att man dras till den tid då den var i högsta grad närvarande.”

Och ändå är Birgitta så långt från det lagom-ideal som man ofta tror att svenskar älskar. Är det så att svenskar i hemlighet älskar radikala personligheter? ”Jag börjar misstänka det”, kommenterade moder Karin från Birgittaklostret i Vadstena. Hon liknade också Birgittas funktion vid själva klosterlivets: ”Att vara ett fyrtorn som lyser och pekar åt ett visst håll – åt det här hållet går det bra att gå, åt ett annat håll kan du gå på grund. Så var Birgittas roll också.”