För att religiösa och icke-religiösa grupper ska kunna leva tillsammans på ett civiliserat sätt inom ramen för en mångkulturell, sekulär stat är det angeläget med ett sansat och kunskapsbaserat offentligt samtal mellan grupperna. Nedlåtande sammankopplingar mellan religion och bristande intelligens bidrar inte till det, lika lite som förenklade sammankopplingar mellan ateism och främlingsfientlighet. Lena Anderssons båda senaste ledarkolumner i Dagens Nyheter lämnar här tyvärr mycket i övrigt att önska.
I sin ledarkolumn den 23/10 tillskriver Lena Andersson ateisterna en kunskapssyn byggd på skarp analytisk filosofi, medan den stora massan av troende kopplas ihop med en fluffig hermeneutisk filosofi med ett förött sanningsbegrepp. Av bara farten glömmer hon bort raden av framstående troende analytiska filosofer, liksom även raden av framstående ateistiska hermeneutiska filosofer. Hennes uppdelning av ateister och teister på olika filosofigrenar saknar grund, och den andas fördom snarare än kunskap.
Ännu mer betänklig är hennes ledarkolumn den 9/10, där hon ger bilden av att filosofen Jürgen Habermas visar ett slags hycklad artighet inför religiös tro, men att han i verkligheten skulle sakna respekt för gudstron som intellektuell hållning. Efter flera års forskning på Habermas tänkande om religion har jag inte kunnat finna minsta spår av något sådant hos Habermas. Mig veterligen har heller ingen annan forskare på området tolkat Habermas som Andersson gör. Hennes beskrivning av Habermas är inte bara tendentiös; den är gripen ur luften.
Att kunskaperna om religion ofta är bristfälliga i vårt land är beklagligt. Men när rena fantasifoster duger som avstamp för inlägg på ledarsidan på landets största dagstidning borde varningslamporna ändå börja lysa. Livsåskådningsfrågorna är värda ett bättre öde. De spelar en avgörande roll för många enskilda människor och för samhället i stort.
Ulf Jonsson är jesuitpater, docent i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum.