av EVA-MARIA MUNCK
Det konstruerade och humoristiska ordet ”coupvid” beskriver nog väl både det burmesiska folkets resiliens och humor samtidigt som det illustrerar den fruktansvärda situation som befolkningen är i. Landet Burma/Myanmar befinner sig just nu i en multidimensionell kris. Efter att ha följt utvecklingen i Burma (båda namnen används om det asiatiska landet, men hädanefter kommer jag skriva Burma i texten och inte fördjupa mig i namnfrågan) under de senaste femton åren, besökt landet och flyktingläger längs gränsen mellan Thailand och Burma med jämna mellanrum sedan 2011, upphör jag aldrig att förvånas över kreativiteten och drivet hos befolkningen.
Som om coronapandemin och dess förödande konsekvenser för befolkningen i ett land med snabb men mycket ojämn utveckling från utpräglad fattigdom och icke-fungerande statsapparat inte vore nog! Den 1 februari genomförde militären en kupp mot Burmas demokratiskt valda styre. Militären motiverar maktövertagandet med att deras framförda synpunkter på felaktigheter i rösträkningen efter valet den 8 november 2020 inte tagits på allvar.
Människor från olika etniska grupper och religioner finns nu med i rörelsen som vill se ett fritt och demokratiskt Burma. Bilden på den katolska nunnan som försvarar en grupp fredliga demonstranter spreds snabbt över världen. Syster Ann Rose Nu Tawgn från Myitkyina i Kachin-staten visar stort mod när hon står på knä några meter framför en grupp militärpoliser. Det sägs att hon sade ”Döda mig i stället!” för att skydda de unga demonstranterna bakom sig.
Ett mångfacetterat land skapat genom kolonialisering
Den som ger sig på att försöka lära sig om Burma blir snabbt förundrad över landets mångfacetterade historia och komplexa nutid. De breda penselstråk som denna artikel försöker måla får därför anses ge en mycket förenklad bild av Burmas historia och situation. Bertil Lintners utmärkta bok Burmas historia ger den som önskar fördjupning på svenska.
Fram till 1948 var Burma en brittisk koloni. Före den brutala kolonialiseringen fanns inte landet utan där fanns kungadömen och etniska områden. Det som i dag kallas Myanmar består av fjorton provinser, varav sju bär namnen på ursprungsbefolkningarna som dominerar i områdena, men som inte styrs av desamma. I två av de etniska provinserna, Shan och Kachin, pågår väpnad konflikt sedan många år tillbaka. 2012 ingick några av de etniska arméerna vapenvila med den burmesiska militären och regeringen. Vapenvilan är ett viktigt verktyg i fredsprocessen, men har inte fungerat i praktiken sedan två-tre år tillbaka, även innan militärkuppen inleddes.
Burmas många etniska grupper och ursprungsbefolkningar
Burma är ett land med en pluralism av ursprungsbefolkningar och många olika religioner, med buddhism (huvudsakligen
theravada) som den överlägset största religionen med cirka 90 procent av befolkningen. Människor från de olika ursprungsbefolkningarna har egentligen aldrig fått sina rättigheter tillgodosedda i Burma, varken av det första militärstyret eller av den första civila regeringen.
Etnicitet, kultur och religion är komplext, även i Burma, och hör för många människor intimt ihop. Inte sällan identifierar man sig genom både sin etnicitet och/eller ursprungsbefolkningstillhörighet och sin religion. Karen, shan, chin, kachin, mon, rakhine och karenni är Burmas sju största ursprungsbefolkningar. Det finns betydligt fler subgrupper, men militärens indelning i 135 etniska grupper bör av två huvudsakliga anledningar kritiseras. Dels är listan skapad, ibland på basis av dialekter, för att få de etniska grupperna att verka mindre betydelsefulla, dels är folkgruppen rohingya inte alls medräknad.
Bland de nämnda kachinerna är den absoluta majoriteten kristna. Den svensk-amerikanske missionären Ola Hanson sändes 1890 ut till kachinerna från American Baptist Missionary Union. Under sina tjugoåtta år med kachinerna kom han att översätta Bibeln till kachin och skapade på så sätt det skriftspråk, baserat på det latinska alfabetet, som kachinerna fortfarande använder. Ola Hanson är ett välkänt namn bland de allra flesta kachiner och hans grav i Minnesota i USA är fortsatt välbesökt. Jesper Bengtssons bok Granatklockorna i Myitkyina skildrar en resa i Hansons fotspår.
Rika naturresurser en källa till konflikt
I ett land så rikt på naturresurser, som förut kallades The rice bowl of Asia (”Asiens risskål”), är makten och ägandeskapet över områden rika på naturresurser ursprunget till många konflikter. I Kachinstaten har exploateringen av land för att bryta ädelstenen jade lett till enorma konflikter och en fruktansvärd miljöförstöring. Det är många kachiner som inte alls känner igen det landskap de växte upp i och med sorg ser vad utvinningen av jade har gjort med stora delar av deras hemprovins.
Den största delen jade smugglas över gränsen till Kina, men mycket av den vackra ädelstenen, som ofta är i gröna nyanser, säljs billigt till turister på de många marknaderna i Yangon och andra stora städer utan information om den mörka gruvdrift som ligger till grund för slutprodukten. Handeln med jade och dess förödande konsekvenser för befolkningen i Kachinstaten har nyligen uppmärksammats i en mycket läsvärd rapport, Still overlooked, från organisationen Swedwatch.
Flyktingläger i grannländerna
Det finns många exempel på religiös harmoni i Burma, det är alls inte ovanligt att människor av olika religioner gästar varandras högtider och till och med bidrar till dessa ekonomiskt, men samtidigt har människor från olika etniska grupper och minoritetsreligioner (som tidigare nämnts är religion och etnicitet ofta sammanlänkat) fått och får utstå stora och svåra förföljelser.
Från 1984 och sedan i samband med studentdemonstrationer 1988 drevs människor på flykt från Burma till Thailand. Den största flyktingvågen ägde rum 1995 och då framför allt från områden kontrollerade av den politiska organisationen Karen National Union (KNU) efter att inbördeskriget mellan KNU:s väpnade gren och den burmesiska militären trappades upp.
I flyktinglägren längs gränsen Thailand-Burma bor fortfarande i dag mer än 87 000 människor enligt hjälporganisationen The Border Consortium. Från 1987 fram tills 2017 var Sverige genom SIDA en stor humanitär bidragsgivare till dessa läger och Sverige tog från 2004 emot flera hundra kvotflyktingar därifrån.
De fruktansvärda övergrepp och grymheter som skett mot den muslimska folkgruppen rohingya har fått stor, men inte tillräcklig, uppmärksamhet. Enligt Förenta nationernas flyktingorgan UNHCR drevs 742 000 människor till flyktingläger i Bangladesh från och med år 2017. Dessa flyktingläger saknar det mesta, trots de många lovvärda initiativ som civilsamhällesorganisationer stöder, vilket gör att barn och ungdomar inte får sin fulla rätt till utbildning tillgodosedd. Forskning och erfarenheter visar att flyktingläger sällan blir de tillfälliga skydd, som de kallas.
Bakgrunden till kuppen
Det är dessvärre inte första gången som det sker en militärkupp i Burma. Landet har varit hårt militariserat under flera decennier. Militären har i konstitutionen en garanti för 25 procent av sätena i landets parlament, oavsett valresultat. För att förändra konstitutionen krävs mer än 75 procent av rösterna. Detta innebär alltså att det krävs att militära parlamentsledamöter själva skulle rösta för en förändring av deras maktmonopol och privilegier för att få till en förändring.
Partiet National League for Democracy (NLD) och dess populära men av omvärlden hårt kritiserade ledare Aung Sang Suu Kyi – ”The lady” – vann en jordskredsseger i det första semi-demokratiska valet 2015. När NLD fick majoriteten av rösterna även i valet 2020 tog militären tre månader senare över statsapparaten och deklarerade att de nu kommer att behålla makten i ett år och därefter utlysa nyval.
Militärjuntan äger två stora företagskonglomerat där flygbolag, banker och ölföretag ingår vilket ger dem inkomster utöver statsbudgeten. Det är därför inte en osannolik tanke att företagsintressena ligger bakom militärens agerande. Ett av avsnitten av Sveriges radios Konflikt beskriver militären inifrån.
Den våldskultur som systematiskt och under lång tid har odlats inom militären, där unga soldater utan förbehåll lyder order på grund av rädsla och risk för sitt eget och sina familjers liv, har gett upphov till besinningslöst våld under den nuvarande militärkuppen. I skrivande stund har mer än 700 civila dödats av Burmas militär sedan kuppen inleddes. Under tiden jag har jobbat med denna artikel har jag redan behövt ändra denna tragiska siffra två gånger. Bland dödsoffren finns barn och gravida kvinnor. Men det civila motståndet är starkt, välorganiserat, fredligt och drivs av unga människor.
I den pågående kuppen har militären gått hårt åt människorättsförsvarare och journalister. Dessa har dock inte gett upp utan fortsätter sitt viktiga arbete. De riskerar sina liv i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter.
Motståndsrörelsen leds av unga
Motståndsrörelsen Civil Disobedience Movement (CDM) organiserar hundratusentals människor. Detta är en till allra största delen fredlig folkrörelse som vill motsätta sig militärkuppen med fredliga medel. CDM blev nyligen nominerad av Oslo universitet till Nobels fredspris. De använder konstruktiva och kreativa metoder och strategier för att föra fram budskapet om att de motsätter sig militärens övertagande av statsapparaten. Under de allra första dagarna ställde sig människor på sina balkonger i Yangon och andra städer och slog hårt på grytlock för att markera motståndet mot kuppen – precis på samma sätt som görs i en religiös ceremoni för att skrämma i väg onda andar.
I sociala medier cirkulerar nu bilder med de tre fingrarna som blivit en symbol för motståndet. Honnören med de tre fingrarna kommer från de populära böckerna och filmerna ”Hunger games”, vilket bidragit till att symbolhälsningen fått mycket uppmärksamhet internationellt. Meningen ”You messed with the wrong generation”, ungefär ”ni bråkade med fel generation”, började relativt omgående cirkulera i samband med protesterna och pekar på att kampen leds av den yngre generationen. Till skillnad från tidigare stora folkliga protester har kvinnor, i synnerhet yngre kvinnor, en framträdande roll.
Stort behov av omvärldens agerande
Sverige har nyligen genomfört en justering i biståndet vilket stoppar ekonomiska medel till militärregimen. Det är mycket angeläget att inget land erkänner militärjuntans maktövertagande.
Riktade sanktioner mot militärägda företag har initierats från USA och delvis från Storbritannien. EU införde den 19 april sanktioner mot tio individer och de två företagskonglomerat som kontrolleras av militären med anledning av militärkuppen och den efterföljande repressionen. Människorättsorganisationer som Svenska Burmakommittén anser att sanktioner mot militärägda företag är en åtgärd som kan ha effekt.
Ett vapenembargo skulle behövas för att sätta stopp på vapentillförseln till Burma, vilket endast kan beslutas om i FN:s säkerhetsråd. Ryssland är en viktig vapenleverantör till Burma. ASEAN, Ryssland, Kina och Thailand är nyckelaktörer för Burmas framtid. FN:s säkerhetsråd har gjort uttalanden där man uttrycker en stark oro för situationen i landet, men har i skrivande stund ännu inte tagit ställning till någon konkret resolution.
År 2007, i vad som benämns som saffransrevolutionen, blev de orangeklädda buddhistiska munkarnas marsch för rättvisare villkor för civilbefolkningen känd världen över. Respekten för religiösa ledare och företrädare är stor i Burma, även bland utövare av andra än majoritetsreligionen buddhism. Därför är de uttalanden som kommit från påven och Burmas första katolska kardinal, ärkebiskopen av Yangon (Rangoon), Charles Maung Bo, av betydelse. Det finns stor potential i interreligiös och ekumenisk enhet och kampen från de religiösa gemenskaperna.
Fredlig stabilitet och rättvis utvecklig är vad som verkligen skulle behövas i Burma, men landets närmaste framtid är högst osäker. Kommer det civila motståndet att lyckas i viljan att skapa ett fritt och demokratiskt land utan militärens våld? Säkert är att omvärldens stöd till den civila, fredliga motståndsrörelsen och fördömande av det våldsamma maktövertagandet är avgörande. Det är min förhoppning att uppmaningen från den ekumeniska paraplyorganisationen Myanmar Council of Churches (Burmas kristna råd) skulle kunna bidra till förändring: att människor av alla religioner skulle binda samman sina hjärtan och be för rättvisa och fred, utveckling och hopp i landet.
Eva-Maria Munck är lärare, musiker och teolog, samt styrelsemedlem i Svenska Burmakommittén.
Ur Signum nr 4/2021, s. 46–51. För bilder hänvisas till den tryckta utgåvan.