av CHRISTIAN FREVEL
När tungt beväpnade poliser sent på kvällen den 18 augusti 2022 trängde sig in i biskopens residens i Matagalpa och grep biskop Rolando José Álvares Lagos, var detta kulmen på en konflikt mellan kyrka och stat i det latinamerikanska landet med 6,6 miljoner invånare. Sedan dess sitter biskopen i husarrest (vid detta nummers pressläggning har biskopen dömts till långvarigt fängelsestraff för landsförräderi, red. anm.).
Konflikten inleddes i början av 2018 med oroligheter. Utlösande faktor var en pensionsreform, men den egentliga orsaken var det tilltagande förtrycket mot oppositionen. År 2016 vann president Daniel Ortega återigen presidentvalet – sedan han efter 16 år i opposition år 2006 åter kommit till makten och i anslutning till detta genom en omstridd författningsändring möjliggjort sitt omval. Före valet 2016 lät han via Högsta domstolen utesluta de viktigaste oppositionspartierna från att ställa upp i valet. Valrådet bestod av Ortegalojala personer och bekräftade därefter att Ortega återvalts med 75 procent av rösterna.
Ortega utsåg sin hustru Rosaria Murillo till vicepresident. Det var en central punkt i hans medvetna placering av familjemedlemmar på centrala poster. Även Ortegas son, Laureano, togs in i regeringen och ytterligare fyra söner blev ordförande för de viktigaste tv- och radiostationerna. Två döttrar är rådgivare i presidentens kansli.
En av de starkaste kritikerna av de manipulerade valen var hjälpbiskopen av Managua, Silvio Báez. ”I Nicaragua står vi inför ett auktoritärt och antidemokratiskt system”, varnade han i en intervju, sedan han offentligt hade uppmanat till en bojkott av valet. Flera biskopar i Nicaragua instämde i hans kritik – framför allt biskopen av Matagalpa, Rolando José Álvarez Lagos.
Álvarez Lagos stift präglas av markkonflikter. Regeringen har till övervägande del delat ut koncessioner för gruvdrift till utländska koncerner. Omkring 3 miljoner hektar mark, det vill säga cirka en fjärdedel av landområdet, har under Ortegas regeringstid anvisats som möjliga områden för gruvbrytning och försetts med motsvarande koncessioner. Licenser för utvinning av guld utgör den viktigaste möjligheten att få in utländsk valuta till landet. Att Ortega i Matagalpa direkt möttes av de starkaste protesterna förvånade presidenten, eftersom regionen under revolutionen (1979–1990) hade blivit en högborg för sandinisterna.
På grund av Ortegaregimens inledda repressalier utbröt protester och oroligheter 2018. Skadade demonstranter togs emot i kyrkor. Protesterna varade i flera veckor och krävde minst 350 dödsoffer. Biskoparna erbjöd sig att agera medlare i konflikten. De första dialogsamtalen ägde rum, med kyrkan som moderator, men det gick inte att skönja några verkliga fredsansträngningar från regeringen. Regeringen förklarade strax därefter att kyrkan skulle ha startat protesterna och att biskoparna och prästerna är ”fariséer och terrorister”, som ”förorsakar hat” och destabiliserar landet.
Dödshot mot hjälpbiskop Silvio Báez
Sedan dess har det återkommande skett beväpnade övergrepp mot kyrkor. Gudstjänster har störts, inredning har förstörts och präster blivit utsatta för våld. Präster och ordensfolk utsätts ständigt för förolämpningar och aktioner. Högröstade grupper, som till stor del består av medlemmar av sandinisternas ungdomsorganisation, angriper kyrkliga inrättningar. Den nicaraguanska advokaten Martha Patricia Molina offentliggjorde i maj 2022 en undersökning, som detaljerat dokumenterar och listar mer än 250 angrepp på kyrkor och kyrkliga medarbetare.
Totalt finns det i Nicaragua 391 församlingar fördelade på nio stift. Dessa sorters angrepp mot kyrkan har ägt rum i nästan alla stift. Flera katolska radiostationer har fått sina sändningstillstånd indragna. Mordhot har riktats mot hjälpbiskop Silvio Báez. För att skydda honom beordrade därför påven Franciskus Báez att komma till Rom – ett beslut som inte alla katoliker i landet gillade. Báez var ju en av de främsta oppositionella rösterna i Nicaragua. Nu bor Báez i församlingen Agatha i Miami och gör därifrån sin stämma hörd, framför allt via sociala medier.
Daniel Ortega kom som medlem av den sandinistiska militärjuntan till makten 1979 efter revolutionen mot diktatorn Anastasio Somoza. År 1984 valdes Ortega för första gången till president. Han måste själv i dag betecknas som diktator, förklarar Nicaragua-experten Ines Klissenbauer från hjälporganisationen Adveniats avdelning för Latinamerika: ”Ortega går hårt åt alla som kritiserar hans regering. Alla, som kritiserar hans politik, honom eller hans familj, förses med munkavle.” Men kyrkan kan med hjälp av processioner fortfarande få ut många människor på gatorna. Mer än hälften av befolkningen är katolsk och har förtroende för kyrkan.
”Därför är den katolska kyrkan en nagel i ögat på Ortega, och han gör allt för tysta henne och andra kritiska röster. Ty hon är för närvarande den enda rösten i landet som fortfarande öppet kritiserar regeringen, och som uppmanar den att återgå till rättsstatlighet, skydda de mänskliga rättigheterna och släppa de politiska fångarna”, säger Klissenbauer.
Strategisk deal med kardinal Obando y Bravo
Samtidigt var det Ortegas helomvändning i sitt förhållningssätt till den katolska kyrkan som möjliggjorde att han 2006 omvaldes som president. När sandinisterna hade tagit makten i Managua 1979, fördömde påven Johannes Paulus dem som ”kommunister”. Ärkebiskop Miguel Obando y Bravo från Managua var till en början för den sandinistiska revolutionens mål, men han vände sig sedan emot dem och fördömde brott mot de mänskliga rättigheterna. När Johannes Paulus II för andra gången besökte Nicaragua 1996 hade sandinisterna och Daniel Ortega röstats bort, ärkebiskopen blivit kardinal och Violeta Chamorro valts till president. Hon besökte regelbundet gudstjänsten i Managuas nya katedral.
Ortega lärde sig att det inte gick att vinna ett val i opposition mot den katolska befolkningsmajoriteten. Han bad 2004 om förlåtelse för förtrycket mot stora delar av kyrkan under sandinisternas maktinnehav. Ortega fann en strategisk partner i kardinal Obando y Bravo. Även om denne under många år hade rekommenderat väljarna att inte rösta på sandinisterna och fördömt brott mot de mänskliga rättigheterna, förhandlade han nu fram en ”deal” med Ortega: rekommendationer inom det katolska området mot ett godkännande av ett skydd för det ofödda livet.
År 2006 beslutade parlamentet att införa ett fullständigt förbud mot abort, vilket även omfattade terapeutiska aborter efter våldtäkt eller vid fara för moderns liv. Detta blev möjligt genom att det sandinistiska partiet FSLN, vars ordförande, Daniel Ortega, 14 dagar tidigare hade fått majoritet i presidentvalet. När Ortega visade sig på vallfärder och i gudstjänster, för det mesta vid kardinal Obando y Bravos sida, fick han också många röster från trogna katoliker.
Obando y Bravo, som sedan dess gått i pension, hade vid valet 2011 inget att invända mot ansträngningarna att möjliggöra en tredje ämbetsperiod för Ortega, vilket inte konstitutionen tillät. Obando y Bravos efterträdare, kardinal Leopoldo Brenes, var då betydligt tydligare: ”Om institutionerna håller sig till författningens riktlinjer, skulle de inte stödja denna illegala kandidatur”, betonade Brenes.
En försiktig påve
I juli 2019 hade Ortega avbrutit den svaga ”dialogen” med oppositionen och samtidigt förklarat att han 2021 återigen skulle kandidera i presidentvalet. I december 2020 stiftade parlamentet en lag som förbjuder ”förrädare” att kandidera till offentliga ämbeten. Som en följd av denna lag greps kandidaterna från den ”nationella oppositionen”. Ortega och hans fru påstods ha vunnit valet. Internationella valövervakare hade inte varit tillåtna, flera utländska journalister vägrades inresetillstånd. I slutet av mars 2022 uppgav människorättsgrupper att det fanns 181 politiska fångar i landet.
Regeringen har sedan dess dragit tillbaka den rättsliga statusen för mer än 2 500 regeringsoberoende organisationer, vilket närmar sig ett förbud. Medier som det amerikanska CNN får inte längre sända i Nicaragua. Regeringen har i stället slutit samarbetsavtal med de ryska radio- och tv-stationerna RT och Sputnik.
När den kvinnliga ordensgemenskapen Nästankärlekens missionärer (moder Teresa-systrar) i juni utvisades ur landet, blev det högljudda protester utomlands. Sedan dess har ytterligare ordensgemenskaper utvisats ur landet. Ett dussintal ordenspersoner som velat återvända till landet från utlandet har inte längre fått visum. Ett av de mer framträdande fallen är rektorn för det centralamerikanska universitetet UCA, jesuiten José Alberto Idiáquez Guevara, som har nicaraguanskt medborgarskap.
Sedan Vatikanens nuntie i Nicaragua, ärkebiskop Waldemar Sommertag, utvisades från landet i mars 2022, har många oppositionella hoppats på ett tydligt uttalande från Vatikanen. Men ett uttalande från Vatikanen talade endast om ”stor förvåning och beklagande”, eftersom Sommertag hade verkat ”som vittne och ledsagare vid de nationella rundabordssamtalen mellan regeringen och den politiska oppositionen, vilka syftade till nationell försoning och ett frisläppande av de politiska fångarna”.
När så biskop Álvarez sattes i husarrest den 18 augusti 2022, reagerade påven Franciskus med återhållsamhet och ådrog sig kritik från politiker och människorättsorganisationer. Generalsekreteraren för den nicaraguanska organisationen för mänskliga rättigheter skrev i ett brev till påven: ”Det finns få saker som är så öronbedövande som tystnaden.” Lika försiktigt agerade Brenes, som förvisso kunde besöka Álvarez i husarresten och lämna sin rapport till påven Franciskus i augusti.
Kardinalen uttryckte efter besöket hos sin ämbetsbroder sin förhoppning om ”att bana väg för såväl förnuft som respektfull förståelse för vägen till en lösning på denna kritiska och komplexa situation”. Ett diplomatiskt uttalande, som, enligt en önskan från de moderata delarna av kyrkan i Nicaragua, inte vill blockera vägen till en medlarroll för kyrkan i konflikten med regeringen. Dessutom ville Brenes helt säkert förhindra att situationen eskalerar och att det blir fler dödsoffer.
Kritiker anklagar Brenes, som uppenbarligen inte vill skära av samtalstråden med regeringen, för att stå alltför nära presidentens maka. Vicepresidenten Murill, viskas det, ska har ordnat så att kardinalens mamma kunde få tillbringa sina sista veckor före sin död på en bra medicinsk inrättning.
Helt annorlunda blev de internationella reaktionerna på gripandet av biskop Álvarez. Europaparlamentet kritiserade i en resolution skarpt gripandet och krävde att ”rättsstatens grundprinciper, demokratin och de mänskliga rättigheterna ska respekteras och konsolideras”. Regeringens svar lät inte vänta på sig. Endast tio dagar efter resolutionen utvisades Europeiska unionens ambassadör, tyskan Bettina Muscheidt, ur landet.
Ortegaklanens nepotism
Biskopsrådet för Latinamerika och Karibien (CELAM) uttryckte solidaritet med biskop Álvarez, vilket han uttryckligen tackade för. Biskopsämbetets lokaler i Matagalpa belägrades under fjorton dagar av polis, och besökare vägrades tillträde. Den 55-årige biskopen anklagades av myndigheterna för att odla kontakter med ”våldsamma grupper” och ”vilja begå hatbrott mot befolkningen” för att därigenom ”destabilisera staten Nicaragua och även attackera författningsorgan”, som det heter i den nationella polisens pressmeddelande. Biskopen sattes i husarrest i biskopsämbetets lokaler, som sedan förseglades av polisen. Biskop Álvarez hindrades därigenom från att gå till katedralen för att fira gudstjänst. Han firade omedelbart mässa, som även livestreamades, i biskopsgården.
Sju av biskopens medarbetare blev under tiden anklagade för ”konspiration och spridande av falska nyheter”. Bland dessa medarbetare finns rektorn för Johannes Paulus II:s universitet i Matagalpa, katedralens kyrkoherde och stiftets mediemedarbetare. När regimen efter internationella påtryckningar visade några politiska fångar i en videoinspelning, uppvisade dessa enligt uttalanden från Amnesty International tecken på undernäring och skrubbsår. Den nationella polisen, som ansvarar för gripandet och häktningen, leds av Francisco Días Madríz, vars dotter med Telcor övervakar sändningslicenserna. Hennes dotter är dessutom gift med Daniel Ortegas son. ”Här blir Ortegaklanens nepotism mycket tydlig”, lyder omdömet från en ledande katolsk lekman.
Påven Franciskus undvek i ett brev till president Ortega med anledning av nationaldagen i början av september på nytt att öppet kritisera den diktatoriska regimen. Ärkebiskop Brenes stödde detta agerande: ”Konfrontationer ger inte Nicaragua något, de förorsakar bara fiendskap, bedrövelse och splittring”, enligt kardinalen. I början av november kunde han, som var i Rom tillsammans med ledningen för Biskoprådet för Latinamerika och Karibien (CELAM), rapportera för påven Franciskus om läget för kyrkan i Nicaragua. Denne bad kardinalen att be människorna i Nicaragua att lita på hans förbundenhet och välsignelse. Det nicaraguanska rättsväsendet inledde i början av december återigen en process mot fyra katolska präster, som anklagas för ”sammansvärjning för att undergräva den nationella integriteten och för spridandet av falska nyheter för att skada den nicaraguanska staten och samhället”.
Under tiden har även kommissionen för världskyrkan inom den tyska biskopskonferensen ägnat sig åt situationen i Nicaragua. Biskop Bertram Meier förklarade i ett pressmeddelande: ”Man kan inte längre tala om en demokrati, när presidenten och hans familj dominerar hela det offentliga rummet.” Han betonade att ”repressionen från Ortegaregimen snarast måste få ett slut, det får inte bli ytterligare blodsutgjutelse eller till och med ett inbördeskrig”.
Översättning: Per Lindqvist
Artikeln var ursprungligen publicerad i Herder Korrespondenz nr 12/2022 och publiceras med utgivarens tillstånd, www.herder.de.
Christian Frevel är ledare och utbildningsansvarig för det nationella arbetet inom hjälporganisationen för Latinamerika, Adveniat.
Ur Signum nr 2/2023, s. 48–51.