Det försonande författandet

Ian McEwan är en av Storbritanniens mest framstående yngre författare. Med sin roman Amsterdam vann han Booker-priset 1998 och den här anmälda romanen har redan vunnit flera pris och anses av många vara hans främsta verk hittills. Läggs därtill originalets korta och suggestiva titel Atonement så tycks här vara en bok värd att stifta bekantskap med.

Romanen har fyra delar. Den första täcker gott och väl halva boken och utspelas 1935 i familjen Tallis hem på engelska landsbygden. I ett herrgårdsliknande hus, präglat av lätt fysiskt och moraliskt förfall, har den trettonåriga flickan Briony författat en pjäs som skall framföras för familjen, för tillfället förstärkt med tre kusiner på besök. Brionys bror Leon är hemma från skolan; det är för att imponera på honom som pjäsen har skrivits. En äldre syster Cecilia finns på scenen och hushållerskans son Robbie Turner, vars utbildning betalas av familjen Tallis.

Med stor omsorg och många detaljer byggs berättelsen upp. McEwan har en enastående talang som miljöskildrare. Familjen framstår som något av en medelklassmotsvarighet till familjen Marchmain i Waughs Brideshead revisited, dock utan dess religiösa komplikationer. Spänningen stegras oavbrutet och snart finner sig läsaren mitt inne i en tragedi som obevekligt drivs mot sin fullbordan. När mordet skett anklagar med orätt Briony Robbie Turner – som är förälskad i hennes syster – och får honom fälld genom sitt vittnesmål. Denna del av boken är en inträngande studie i ett barns vittnespsykologi.

I den andra delen befinner sig Turner som soldat i den brittiska styrkan på flykt undan tyskarna till Dunkerque. Han har fått amnesti för det fängelsestraff han dömts till som en följd av Brionys vittnesmål. McEwan visar sig här som en god skildrare av krigets fasor. I den tredje delen möter vi Briony som sjuksköterskeelev i London under kriget. Hon bearbetar den skuldkänsla som hennes vittnesmål mot Turner har givit henne och skriver en första version av den roman som kommer att bli Försoning. Hon får ett uppmuntrande refusionsbrev av Cyril Connolly, en vid den tiden känd författare och redaktör. Flera av hans förslag till förbättringar infogas i den slutliga produkten, den som vi nu har. Hon uppsöker sin syster Cecilia och Robbie Turner och i en laddad scen ber hon om förlåtelse och erbjuder sig att dra tillbaka sitt vittnesmål.

Den fjärde och sista delen är förlagd till 1999. Briony Tallis är nu en känd författare och har inbjudits till ett släktmöte i sitt gamla hem, omgjort till hotell. Hon är märkt av sjukdom och reflekterar på romanens sista sida: ”Problemet under dessa femtionio år har varit detta: hur kan en romanförfattare uppnå försoning när hon, med sin absoluta makt att avgöra upplösningar, också är Gud? Det finns ingen, intet väsen och ingen högre form som hon kan vädja till, eller försona sig med, eller som kan förlåta henne. Det finns ingenting utanför henne. I sin fantasi har hon fastställt gränserna och villkoren. Ingen försoning för Gud, eller romanförfattare, inte ens om de är ateister. Det har alltid varit en omöjlig uppgift, och det var just det som var meningen.”

Så handlar denna roman till sist om författandets villkor och om huruvida en försoningsprocess kan vara inbyggd i det. Försoningen är ingen metafysisk akt, men ingriper likväl i och omformar människors liv.

McEwan är en mästare i att lägga ut associativa fält och detta i förening med hans stilistiska säkerhet – väl fångad i den svenska översättningen – och nästan grafiskt åskådliga miljöskildring gör boken till en stor läsupplevelse. Det är inte att undra över att en filmatisering redan är på gång. Och även om försoningsmotivet inte rymmer en religiös dimension, så illustrerar McEwan en sanning som Somerset Maugham en gång påpekat, nämligen att romanproduktion till inte liten del bygger på föreställningar av teologisk art: utan fiktionen om den allvetande författaren och hans allestädes närvaro skulle denne för det mesta vara hänvisad till den självbiografiska introspektionens form och metod. McEwan har ett mycket bredare register än så.