av KATRIN ÅMELL
The Time Is Now. A Call to Uncommon Courage, den senaste boken av Joan Chittister, känd benediktinsyster i Erie, Pennsylvania, är närmast ett väckelserop till alla kristna att bli profeter nu, i en orolig tid präglad av klimatkris, polarisering och protektionism, kommersialism och ekonomiska orättvisor, fattigdom, våld, falska nyheter och lögner. Beskrivningen gäller huvudsakligen förhållandena i USA, där Chittister menar att det som tidigare var amerikanska värden nu har kollapsat fullständigt. Många konkreta exempel nämns: barn som hålls fångna vid gränsen i söder och dör; alltfler dödskjutningar på offentliga platser; familjer som inte har råd att ge barnen mat tre gånger om dagen; unga par som trots lönearbete inte kan betala hyran för en enkel, liten tvårummare utan måste bo i sin bil. Enligt Chittister befinner vi oss nu vid ett avgörande vägskäl, då vi måste välja sida, reagera som kristna utifrån evangeliet och ställa oss frågan: vad gör jag åt det här?
Boken är pedagogiskt upplagd med 19 korta kapitel kring nyckelord om vad som behövs för att vara profet och om vad som utmärker en sådan. Bland dessa teman kan nämnas risktagande, medvetenhet, insikt, mod, självutgivande, tålamod, tro, röst, vision, självförtroende, tradition med mera.
Början av boken gav mig intrycket av ännu en lite tröttsam maning till social aktivism. Men jag misstog mig och fann vid den fortsatta läsningen dels en hel teologi om vad en profet är, dels ett andligt förhållningssätt grundlagt i författarens långa monastiska liv. Daniel Berrigan, som fördömde Vietnamkriget och blev en central gestalt inom den amerikanska fredsrörelsen, sade att en profet är någon som talar sanning i en kultur byggd på lögn. Joan Chittisters uppmaningar har präglats av ett dagligt liv med psaltarpsalmer och läsning av Gamla testamentets profeter, evangelietexter om hur Jesus själv handlade, samt bön för världen utanför klostret. Ordenslivet brukar i sig betecknas som profetiskt. Kongregationer och ordnar har uppstått i olika tidsperioder, då några få människor tillsammans insett människors basala behov och uppfattat sig kallade att i bön och handling försöka avhjälpa några av de värsta bristerna.
Hänvisningar till kraftfulla reaktioner från bibliska profeter såsom Hosea, Amos, Jeremia, Jesaja, Hesekiel och Mika förekommer ofta. Den främste profeten är förstås Jesus själv. Han helade ofta sjuka, fysiskt och psykiskt, men det finns lika många exempel på hur han starkt agerade som profet i ord och handling, vilket ibland glöms bort. Alla kristna är kallade att göra som Jesus och vara profeter. En profetisk spiritualitet ingår i den kristna närvaron, skriver författaren.
Profetgestalter har alltid funnits och inte sällan har de fått en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Författaren nämner några som på olika vis påverkat den näraliggande amerikanska historien, den redan nämnde Daniel Berrigan, Dorothy Day, Rosa Parks, Martin Luther King Jr. med flera. Hur kan då den profetiska spiritualitet som Chittister menar ingår i den kristna närvaron, uttryckas? Profeter behöver gå emot strömmen och många tvekar inför att ställa sig på barrikaderna och ropa ut sin övertygelse. Det är inte heller alltid nödvändigt, eftersom det viktiga är den inre motivationen, bönen, och att inte förbli alldeles tyst när något behöver bli motsagt. Att uppbåda ett minimum av mod och i ett samtal lugnt och sakligt deklarera en annan uppfattning kan vara tillräckligt.
Vad som däremot inte är tillräckligt är enligt Chittister att nöja sig med att gå i kyrkan om söndagarna. Hon har känt sig manad att skriva boken för att dess läsare ska inse att det kristna, andliga livet innefattar en kallelse att vara profet, var och en på sitt eget sätt. På många håll finns det en sorts ”profetiska smågrupper”, det vill säga mindre grupper med deltagare som känt ett behov att tillsammans arbeta med ödesfrågorna ovan, till exempel miljögrupper, fredsgrupper, interreligiösa vänskapsgrupper, språkgrupper för flyktingar med mera. Tänkbart är att man i sådana miljöer kan hämta inspiration genom att läsa The Time Is Now. Men det räcker inte, menar författaren. Hela kyrkan omfattas av uppdraget.
Katrin Åmell är dominikansyster, teol. dr i missionsvetenskap vid Uppsala universitet, tidigare verksam vid Sveriges kristna råd.
Ur Signum nr 1/2020, s. 50–51.