Karmelitnunnan, filosofen, judinnan Edith Stein kommer att beatificeras. Att antalet saligförklaringar under de senaste åren ökat finns det kanske anledning att fundera över. Motsvarar detta en för vår tid autentisk spiritualitet? Hur denna process har uppmärksammats på judiskt håll kan också vara av intresse. Projektet med ett karmelitkloster i Auschwitz har ävenledes väckt reflexioner och emotioner av stor betydelse för dialogen mellan judar och katoliker.
Edith Stein föddes i en ortodox judisk trähandlarfamilj i Breslau (Wroclaw) i Schlesien (Slask) 1891. Hon blev student och ägnade sig åt filosofi. Hemmahörande i kretsen kring Husserl promoverades hon 1916 och blev sin professors assistent i Freiburg. Den vetenskapliga karriär som låg framför henne var lockande. ”Från mitt trettonde till mitt tjugoförsta år var jag ateist. Jag kunde inte tro på Guds existens”, säger hon om sig själv. Omvändelseprocessen började med en mänsklig erfarenhet. Den starka kristna övertygelsen som hon mötte hos en vän som själv befann sig i svår sorg gjorde ett avgörande intryck på henne och några år av andligt sökande följde. Den heliga Teresa av Avila kom att bokstavligen genom en av sina skrifter leda henne in i den katolska kyrkan, som hon genom dopet upptogs i nyårsdagen 1922. Under några år därefter undervisade hon vid dominikan systrarnas lärarseminarium i Speyer. Ett andligt hem fann hon i Beuron där hon hämtade näring för sitt andliga liv i tidebönerna och mässan. 1932 blev hon docent vid pedagogiska institutet i Monster men antisemitismens mörka moln tornade upp sig. Edith Stein avstängdes från all lärarverksamhet redan 1933. Hon inträdde då i Karmel i Köln. Hennes nya namn var Teresa Benedicta av korset. För att inte utsätta Karmel i Köln för trakasserier flyttades hon 1938 till Karmel i Echt i Nederländerna. Tillsammans med sin syster Rosa, också katolik och karmelit, deporterades hon till Auschwitz där hennes liv slutar i gaskammaren 1942.
Edith Steins biografi har på svenska tecknats av Anders Arborelius under rubrikerna: judinna, filosof, katolik, kvinna, karmelit, nunna, martyr, mystiker och utkommit på Karmeliternas förlag 1983.
Beatificeringsprocessen inleddes 1962 och den kommer att avslutas med en saligförklaring när påven Johannes Paulus besöker Västtyskland i april-maj i år.
Utifrån judisk ståndpunkt ställer sig författaren till en annan biografi om Edit Stein, James Baadin, något tveksam till vissa principer som den romerska kongregationen arbetar efter i beatificeringsprocessen. Han menar att dessa skulle kunna äventyra den judisk-katolska dialogen. (The Tablet 31 jan. 1987.)
”Edith Stein var judinna och ett av de sex miljoner offren i Auschwitz. Både före och efter sin konversion identifierade hon sig tveklöst som judinna.” Hennes levnadsöde bekräftar också detta. Dog hon i första hand som jude eller dog hon för judarna? James Badin är övertygad om att Edith Stein betraktade sin omvändelse till katolicismen som ett mysterium, en hemlighet som hon aldrig skulle kunna avslöja helt. Hon försökte heller aldrig aktivt att påverka sina släktingar eller andra troende judar att bli katoliker. Både utanför och innanför Karmel visade hon en stark judisk lojalitet vilket konkret tog sig uttryck i en ständig kamp mot allt var antisemitism hette.
I dialogen mellan judar och katoliker är frågan om martyriet viktig. Om Edith Stein blir förklarad som martyr behöver kyrkan ta klarare ställning till vad en martyr är. Betyder det att dö på grund av sin kristna övertygelse eller finns det någon annan definition? James Baaden menar att om Edith Stein förklaras som martyr måste detta också gälla de övriga offren i holocaust. Ty hon mördades för att hon var judinna.
Hennes liv vittnar dock om att hon mötte döden både som judinna och katolik – ett förhållande som skulle kunna stimulera kontakten mellan judar och katoliker. När hon säger till sin syster Rosa då de båda arresteras: ”Kom, låt oss gå för vårt folk?” bör detta tolkas i den historiska kontexten. Hon identifierar sig då med sina lidande bröder och systrar, sitt folk. Hon offrar sig inte för att sona judarnas ”brott”. Kommer Edith Steins martyrium att tolkas i den senare riktningen blir det inte ett tecken utan en stötesten för judarna och det kan komma att uppfattas som en förvanskning av symbolen Auschwitz som står för den absoluta ondskan. Den gemensamma kampen mot ondska och våld kristna och judar emellan står i samklang med Andra vatikankonciliets dokument Nostra Aetate. I dess tillämpningsdel från 1974 heter det: ”I profeternas anda bör judar och kristna villigt samarbeta i strävan efter social rättvisa och fred på lokalt, nationellt och internationellt plan.”
Karmeliterna har sedan 1984 en kommunitet på själva lägerområdet i Auschwitz. Från judiskt håll har rests invändningar mot detta. Man argumenterade för att denna plats i första hand är en symbol för judarnas lidande och förintelse. Genom den speciellt katolska anknytningen där, som de kända och namngivna off¬ren Edith Stein och Maximilian Kolbe utgör, ställde sig judarna ytterst tveksamma till en katolsk etablering i Auschwitz. Det skulle kunna bli en accentförskjutning. Kanske fruktade man en motsvarighet till de många anspråken på de heliga platserna i Jerusalem. I den judisk-katolska dialogen som fördes i juli 1986 lyckades man inte nå konsensus om karmeliternas önskemål. Samtalen fortsatte emellertid i februari i år i Genève. Där sammanträffade överrabbinen i Frankrike, tre kardinaler, däribland Jean-Marie Lustiger, Paris, jude till börden, och flera andra ärkebiskopar och representanter för olika judiska samarbetsorganisationer.
Man enades slutligen om att klostret inom två år skulle flytta från den centrala positionen i förintelselägret till ett nytt kloster som byggs utanför själva Auschwitz Birkenau men i nära anslutning till koncentrationslägren. Där kommer ett dialogcentrum att uppföras med utländska medel. Enligt kardinal Lustiger är avsikten med den nya anläggningen att ”kämpa mot desinformation om och banalisering av förintelsen”.
Företrädare för judendomen och den katolska kyrkan är således mycket angelägna om att Auschwitz inte skall bli ett stridsäpple religionerna emellan. Det framgår tydligt av dessa ansträngningar. Israels regering har uttryckligen accepterat överenskommelsen om karmelitklostret.
Berörda karmeliter var också tillfreds med utgången. Nunnornas språkrör säger: ”Vi vill visa att Gud är större än all ondska. Vi vill vara tecken på att kärlek kan besegra hat.”
Karmelitklostret har en sträng klausur. Apostolatet är inriktat på bönen. Klostret kan knappast upptäckas i miljön. En serie korsvägstavlor på en gammal mur är ett av de få yttre tecknen som visar var det nu ligger. Där finns åtta systrar, två noviser och tre postulanter. Ordensregeln medger 25 personer i varje kloster. Alla systrarna kommer från Polen och var och en har i sin släkt någon som fallit offer för nazismen. ”Hela polska folket satt i väntrummet till Auschwitz”, säger en av nunnorna. Det är mycket svårt att ange, hur många av de sannolikt omkring 4 miljoner offer som var judar, katoliker av olika nationaliteter, zigenare och många andra kategorier, vilka fick sätta livet till i lägret.
Karmeliterna vill i sina böner erinra om alla människor som här föll offer. Tanken att indela dessa människor i olika kategorier är främmande för dem. ”Här i Auschwitz kan vi vara ekumeniska i sann bemärkelse och representera hela mänskligheten. Dialogen mellan judar och kristna kan initieras på ett speciellt sätt där ödesgemenskapen i liv och död en gång förenat dem som ingen annanstans”, säger klostrets föreståndare. Hennes önskan är att judar och kristna här tillsammans skall kunna be psaltarpsalmer, som Edith Stein en gång gjorde tillsammans med sin mor i synagogan efter sin konversion. Klostret vill vara ett vittnesbörd om att Gud och hans avbild överlever hat och ondska.