Drabbad av det oväntade

Överraskningen kunde inte ha varit större, varken för henne själv eller någon i hennes omgivning. En på gränsen till utbränd tonårsmamma, som gjort karriär som ekonomijournalist på Svenska Dagbladet och intill denna stund varit totalt ointresserad av livsåskådningsfrågor, överväldigas plötsligt av Guds verklighet. Hon tar sin andliga erfarenhet på djupt allvar, söker sig under stor vånda till en kristen församling och fortsätter där nitiskt att lära sig så mycket som möjligt om den kristna tron och det kristna livet. Ett år senare låter hon sig anställas som redaktionschef på Svenska Kyrkans Tidning.

Om dessa erfarenheter kan man läsa i en nyutkommen bok, Elisabeth Sandlund, Drabbad av det oväntade. Därmed har genren självbiografiska omvändelseberättelser utökats med ytterligare en. Men det är ingen ny Augustinus eller Thomas Merton som möter i boken. Den gedigna journalistiska erfarenhet som Elisabeth Sandlund skaffat sig under 25 års tid på näringslivsredaktionen, med uppgift att analysera det svenska och det internationella näringslivets strukturomvandling och det ökande aktieintresset, kommer väl till pass också när hon här beskriver andra realiteter. Det sakliga och klara språket är en förtjänst. Äkthet och tillgänglighet bidrar till det trovärdiga intrycket. Snabbt förmår hon sätta sig in i den kristna trons huvudstycken och erövrar bit för bit en biblisk kristen tradition. Hon inlemmas samtidigt i den tros- och arbetsgemenskap som vuxit upp i S:ta Claras cityförsamling i Stockholm där en karismatisk anda förenas med ett starkt socialt engagemang.

På ett intresseväckande sätt beskriver hon en målmedveten, modern, sekulariserad kvinnas väg till en kyrklig tro, som i detta fall karaktäriseras av väckelsekristendomens betoning av den personliga omvändelsen, men som också är centrerad kring nattvarden och dessutom har sådana karismatiska drag som i dag återfinns i nästan hela kristenheten.

Kristens resa innebär förstås många motstridiga känslor inför svårforcerade hinder. Ett exempel är ambivalensen när Elisabeth Sandlund beslutat sig för att berätta för sina kollegor på redaktionen att hon blivit kristen. Hon börjar med att köpa och använda ett litet silverkors. Trots att hon undan för undan väljer att klä sig alltmer urringat för att korset skall synas och hon därmed skall få tillfälle att avlägga sin bekännelse på jobbet, uteblir alla kommentarer som hon oroligt väntat sig. När tillfället slutligen infinner sig möts hon av arbetskamraternas olika men oftast välvilliga och förvånade kommentarer. ”Men om det där kan hända dig, då kan det ju hända vem som helst”, säger någon av dem.

Det ligger nära till hands att tro att denna kommentar blivit ett incitament till boken. Inte bara genom det självbiografiska greppet framställer författaren sig själv som rätt ordinär. De frågor som hon söker svar på är också relevanta. Vardagslivet, storstadslivet som hon tecknar ger en realistisk bild av en mor till två tonåriga flickor, varav den ena är utvecklingsstörd. Hennes man kan inte alls begripa sig på den förändring som hon genomgått och de nya prioriteringar som hon tillägnat sig, men hon finner ändå ett sätt – om än smärtsamt – att i sin relation till honom praktisera sitt nya liv – som vem som helst.

Denna ”vem som helst” är kanske också bokens viktigaste adressat. Tydligast märker man detta i den generösa mängd råd som ges till läsaren, inte bara litteraturhänvisningar och webbadresser som appendix. För nästan varje steg som en nyomvänd förmodas ta finns en rekommendation om riktningen. Många är kloka och beprövade inte bara av författaren själv. Andra kan uppfattas som något förnumstiga. Det vilar också en viss modern, subjektiv individcentrering över vissa av dem. ”Att trivas” och ”känna sig hemma” i den församling som man ”väljer” är väl ett av den moderna tidens privilegier som i hög grad tar sig uttryck just när det rör sig om ett religiöst engagemang. Att gudstjänsten är tilltalande när man ”känner” att Anden är verksam, är ett annat exempel på en individualism som präglar bilden av dagens kyrko- och samfundsliv på gott och ont. I en sekulariserad omgivning krävs förvisso ett starkt subjekt, medvetet om den grundläggande valfrihet som människan har, men för den skull är inte kriterierna för valet begränsade av den egna känslan.

Som ett vittnesbörd om en omvändelse i vår tid, om hur Gud griper in i en männi-skas liv, är Elisabeth Sandlunds bok mycket läsvärd.