Den goda tiden

Under de senaste åren har det kommit ut en rad böcker som alla handlar om att undvika stress, som exempelvis Bodil Jönssons Tio tankar om tid och Owe Wikströms Till långsamhetens lov. Bokförlaget Libris publicerar nu ännu en skrift med anknytning till detta tema, Wilfrid Stinissens Den lilla boken om god tid.

Det är verkligen bokstavligen en liten och behändig bok, så liten att man bekvämt kan stoppa ner den i en kavajficka eller i en handväska och bära den med sig. Jag föreställer mig att det är författarens mening att man skall ha boken tillgänglig och kunna läsa ett avsnitt då och då, på bussen, i väntrummet eller överhuvudtaget när man har en liten stund över.

Författaren skriver i förordet att Gud är en god Gud, alltid och inte bara då och då. När vi litar på denna godhet och vågar släppa in den ”kommer vi också i kontakt med godheten i och genom allt.” Tiden är god, därför att den är Guds gåva till oss. Gud vill hela tiden ge oss möjlighet att vända om, från tvivel och grubblerier och självupptagenhet till ”tillitens friska luft där vi inte längre fastnar i sorger och tråkigheter, utan släpper taget om oss själva och förtröstansfullt faller ner i tillvarons öppna famn”. Stinissen besjälas av en obändig tro på att vi hela tiden är omgivna av goda möjligheter, även mitt i lidandet, när de goda möjligheterna kanske reduceras till bara en liten strimma. ”Men det finns ändå där. Vi kan inte skapa ljuset, det finns där redan från början.” Han avslutar sitt förord med att skriva att han samlat texterna i denna lilla bok för att ”försöka peka på den ljusa väg som Gud varje dag öppnar för oss.”

Boken är indelad i fyra avsnitt: ”I Guds tid”, ”I Guds ljus”, ”Leva av tro” och ”Leva av bön”. Genom att ta sig tid till bön vinner man tid är en av grundtankarna. Bön och arbete hör ihop, i bönen hör man Faderns röst i tystnaden, bön är aldrig omöjlig och bön är vila. Det är några av de visdomsord som boken mynnar ut i. Genom att leva i bönen lika självklart som man andas upptäcker man att Gud ”låter oss förstå vad som är väsentligt och befriar oss således från en del barlast. Så småningom låter han oss få syn på vårt verkliga behov, behovet av honom. Och om vi troget följer hans ledning, börjar vi inse att detta grundbehov egentligen är tillfredsställt sedan länge. Gud har ju givit sig åt oss, i eukaristin är hans totala självutgivelse en aktuell, synlig, gripbar, ja, ätbar verklighet.” Detta gör att bönen inte längre styrs av allehanda växlingar i tiden utan har sina ”rötter i evigheten, i den Evige”.

På ett enkelt, rakt och bildfattigt språk förmedlas en djup kristen erfarenhet. Boken anbefalles till begrundan i stillhet och eftertanke och som hjälpmedel till meditation.