Efter påvens tal i Regensburg

Under besöket i sina hemtrakter i Bayern förra månaden höll påven Benedictus XVI den 12 september en föreläsning vid universitet i Regensburg, där han tidigare själv varit professor i teologi mellan åren 1969–1977. Temat för föreläsningen var förhållandet mellan tro och förnuft och teologins roll i universitetsvärlden. I form av en historisk exposé reflekterade påven i sin föreläsning över hur de bibliska och grekisk-hellenistiska tanketraditionerna smält samman i kristendomen och hur detta i sin tur har påverkat både kyrkans uppfattning om Gud och hennes syn på det mänskliga förnuftet. I en självkritisk passage heter det att den senmedeltida katolska teologin uppvisade tendenser att nedvärdera det mänskliga förnuftet och människans möjligheter att på ett rationellt sätt närma sig frågorna om Guds vilja och väsen. Den dominerande uppfattningen i kyrkans teologi, framhöll påven, är emellertid en mycket positiv uppfattning om människans förnuft, som betraktas som en återspegling av Guds eget väsen. Den centrala tesen i föreläsningen är att det aldrig kan vara Guds vilja att människan ska handla mot förnuftet. Teologins ställning som akademiskt ämne inom universitetsvärlden motiveras av att teologin, liksom andra humanistiska discipliner, är en intellektuell verksamhet vars ledstjärna är förnuftets sökande efter sanning.

Förhållandet mellan tro och förnuft belystes ur olika synvinklar i påvens föreläsning. En av slutsatserna i texten är att religion aldrig får användas för att motivera våld, just eftersom en sådan användning av religiös tro måste betraktas som någonting irrationellt och oförnuftigt. I samband med dessa reflektioner hänvisade påven till ett citat av den bysantinske kejsaren Manuel II. Citatet återfinns i en samling dialoger som denne skrev under belägringen av Konstantinopel mellan åren 1394 och 1402. Dessa dialoger har nyligen utgivits i en modern edition av Theodor Khoury, professor i religionsteolog vid universitetet i Münster.

I det av påven citerade avsnittet diskuterar Manuel II begreppet ’jihad’ och frågan om religiöst motiverat våld med en persisk muslimsk teolog. I sin föreläsning markerade påven tydligt att det rör sig om ett citat ur denna källa, och att han själv är förvånad över det bryska sätt på vilket den bysantinske kejsaren diskuterade denna fråga med sin muslimske samtalspartner. Trots dessa markeringar har påvens föreläsning i efterhand utlöst en storm av protester bland muslimer på olika håll i världen. Protesterna har i första hand handlat om kravet att påven ska ursäkta sig för sitt tal. Vid somliga tillfällen har det emellertid också framförts hot om trakasserier, nedbränning av kyrkor eller andra former av våld. Många muslimer har samtidigt tydligt tagit avstånd från dessa reaktioner och varnat för att göra överdrivna tolkningar av påvens tal.

Från såväl muslimskt och kristet, som från icke-religiöst håll har det i den efterföljande debatten sagts att citatet från kejsar Manuel II:s dialoger onekligen framstår som ett olyckligt valt exempel för att illustrera det oförnuftiga i att blanda ihop religion och våld, men att det samtidigt måste vara möjligt att i offentligheten hänvisa till religionskritiska citat utan att detta tas till intäkt för att framföra hot om trakasserier och våld. EU-kommissionens president, José Manuel Barroso, förklarade i ett uttalande den 24 september att han var besviken över att så få av Europas ledande politiker trätt upp till påvens försvar. ”Naturligtvis måste påven ha rätt att få yttra sina åsikter. Att angripa påven bara därför att han citerar ett historiskt dokument är fullständigt oacceptabelt”, sade Barroso, som i detta menade sig se en felaktig form av politisk korrekthet från ledande politikers sida.

Påven har efter sin återkomst till Rom vid flera tillfällen själv kommenterat den debatt och storm av protester som följt i spåren av hans föreläsning. Söndagen den 17 september framförde påven personligen i ett offentligt uttalande sitt beklagande att hans föreläsning i Regensburg sårat många muslimer världen över. Vid sin onsdagsaudiens den 20 september betygade påven sin djupa respekt för islam och beklagade återigen att hans föreläsning i Regensburg, tvärt emot hans egen avsikt, kommit att uppfattas som ett angrepp på islam. Han upprepade sitt beklagande att många muslimer därigenom känt sig sårade. Han betonade vid detta tillfälle att han själv inte delar den syn på islam som kommer till uttryck i det citerade avsnittet ur kejsar Manuel II:s dialoger.

Måndagen den 25 september hölls en snabbinkallad sammankomst i påvens sommarresidens Castel Gandolfo utanför Rom i ett försök att bilägga den aktuella konflikten. Ett tjugotal diplomater från de muslimska länder som är ackrediterade vid Heliga stolen, samt ett tjugotal andra ledande företrädare för islam deltog i detta möte. I sitt hälsningsanförande till sina muslimska gäster framhöll påven den stora uppskattning och den djupa respekt som han hyser för muslimerna och deras tro. Han betonade också hur viktigt det är att ledarna för de stora världsreligionerna tar avstånd från alla försök att missbruka religiös tro till att underblåsa våld. Samarbetet mellan kristna och muslimer för att främja fred och mänskliga rättigheter måste fortsätta, eftersom världens framtid till stor del beror på det, sade påven.

Efter sammankomsten förklarade ordföranden för Muslimska rådet i Italien, Mohammed Nour Dachan, att påven hållit ”ett mycket tydligt och briljant tal” och att ”det nu är dags att lägga kontroverserna kring föreläsningen i Regensburg bakom oss”. Också en rad andra deltagare yttrade sig i mycket positiva ordalag om mötet och uttryckte förhoppningar om att det borde kunna bidra till att normalisera relationerna mellan katolska kyrkan och muslimerna.

Signum publicerar i detta nummer påvens föreläsning i Regensburg i dess helhet, åtföljt av en kommentar av Mohammad Fazlhashemi, muslim och docent i idéhistoria vid Umeå universitet.