En biografi om Gud

Att beskriva Gud – den gud som judar och kristna bekänner – är ett våghalsigt företag; föremålet för beskrivningen undandrar sig ju mänsklig bedömning. Gud är objektivt omätbar och, enligt bibelns egna ord, outrannsaklig. Likväl är uppgiften att skriva en bok om Gud inte omöjlig – nämligen om man utgår från den bild av judars och kristnas Gud som bibeln själv förmedlar, och om man gör en klar åtskillnad mellan att tala om hur Gud beskrivs i de bibliska texterna och hurudan Gud i verkligheten är- för dem som tror. En fascinerande studie av bibelns gudsbild utifrån det förstnämnda perspektivet erbjuds nu i boken God: A Biography av Jack Miles (New York: Alfred A. Knopf, Inc., 1995). Författaren är f. d. jesuit, utbildad vid det påvliga Gregorianauniversitet i Rom och Hebrew University i Jerusalem, och med en doktorsavhandling i främreorientaliska språk från I-Iarvarduniversitetet. Därefter har han bl. a. undervisat vid University of California och medverkar numera i diverse internationellt kända tidningar och tidskrifter som Los Angeles Times, Washington Post, Boston Globe, The Atlantic Monthly, Harvard Theological Review, Tikkun m. fl.

Vad Miles gör är i grund och botten att skriva en bibliskt baserad teologi, dvs en teologi i ordets egentliga betydelse av ’tal om Gud’ (grek. theos = Gud, logos = ord/tal) – fast själv föredrar han benämningen Iteograff. Men hans bok liknar inget annat jag läst – vare sig vetenskapligt eller konfessionellt – om något bibliskt ämne. Miles är dock ingen outsider eller självutnämnd förståsigpåare. Han behärskar väl den bibelvetenskapliga forskningens rön och känner de exegetiska trenderna, vilket inte minst visas av de förklarande noterna i slutet av boken. Han visar också tydligt hur den Gud, vars biografi han skriver, inte kan reduceras till ett forskningsobjekt, utan hur han för dem som tror på honom förblir en levande och kraftfull realitet att stå i ett personligt förhållande till. Det måste dock sägas att hans bok – fastän han skriver och argumenterar på ett lättläst sätt – ställer höga krav på sin läsare; den är ingen bok man sätter i händerna på sådana som endast har dimmiga begrepp om vad bibeln innehåller. Bäst är den lämpad för den som på egen hand eller genom konfessionell fostran blivit förtrogen med huvuddragen i de bibliska berättelserna, och som vill pröva att se med nya ögon på kända texter.

Gud som litterär gestalt

Det som gör Miles bok särskilt läsvärd, men också sårbar för kritik, är hans grepp att konsekvent betrakta bibelns Gud enbart som en litterär gestalt. Det är primärt Guds ’liv’ inom bibelns pärmar, som han vill följa och beskriva. Dock handlar det enbart om Guds ’liv’ i förkristen tid. Nya testamentet berörs inte alls: Dess 27 skrifter betraktas ju enbart av kristna som en del av bibeln. Den ’bibel’ Miles utgår från är den som Jesus, de första kristna och judar i alla tider känt som ’Skriften’, dvs med en kristen benämning ’Gamla testamentet’. – För övrigt vore det önskvärt om man på kristet håll kunde börja tala om de gammaltestamentliga böckerna, inklusive de deuterokanoniska texterna (i dagligt tal = ’apokryferna’), som ’Skriften’. Dels är denna benämning mera korrekt, och dels påminner den om de båda textsamlingarnas olika bibliska dignitet. Men framför allt skulle den förhoppningsvis kunna leda till färre onödiga teologiska konflikter, än när man talar om det ’gamla’ (underförstått upphävda) förbundets skrifter i motsättning till det ’nya’.

Genom en engagerad och initierad sträckläsning av bok efter bok i bibeln belyser Miles, ofta med hjälp av representativa citat, utvecklingen hos gudsgestalten från ’Skaparen’ och ’Förstöraren’ i Första Moseboken till Danielsbokens vision av ’den gamle på tronen’. På detta sätt kan han ge ett längsgående porträtt av bibelns gudsbild, som det inte går att åstadkomma genom traditionell bibeltolkning. Gud, som är bibelns ’protagonist’, dvs dess främste aktör, blir med Miles sätt att se en figur, som genomgår en utveckling och förändring under sitt litterära ’liv’ i Skriften. Enligt honom är det egentligen fråga om två olika gudomar, ’Skaparen’ resp. ’Förstöraren’, som smälts samman i Skriftens gudsbild. Först i andra hand – men som en väl kalkylerad bieffekt – belyser Miles hur tron på Gud utvecklas och förändras i det bibliska Israel: Guds biografi enligt Skriften avspeglas ju i gudsfolkets historia. Gud utvecklas tillsammans med de människor han skapat, och särskilt i sitt förhållande till Israels folk. Miles synkrona, ’samtidiga’ läsning hindrar honom här inte från att på samma gång sakkunnigt kommentera den diakrona process, varigenom Skriftens gudsföreställningar och -benämningar (´elohim, JHWH, ’el shaddai, JHWH sevaot m.fl.) kan förankras i olika skeden i det judiska folkets historia och förhistoria.

Gudsbildens utveckling

Den bibel Miles läser är emellertid inte de kristnas Gamla testamente, utan den judiska, hebreiska bibeln. Visserligen handlar det om samma böcker, men böckerna kommer inte i samma ordning i de båda etablerade versionerna av Skriften. Den kristna samlingen följer ordningen i Septuaginta, den första översättningen av den hebreiska bibeln till grekiska, som tillkom i Egypten någon gång under de sista förkristna århundradena (och som dessutom innehåller fler böcker än den hebreiska bibeln; dessa ’extra’ böcker betraktas av den katolska kyrkan som [deutero-]kanoniska, men kallas i protestantisk tradition för’apokryfer’). Som Miles visar har ordningsföljden mellan böckerna stor betydelse för den gudsbild som framträder. Den etablerade judiska ordningsföljden med ’Lagen, Profeterna och Skrifterna’ (torah, neviím, ketuvim = tanak [uttalas tanach]) låter så att säga Gud tystna på slutet av Skriften (vilket han inte gör i det kristna Gamla testamentet; här kommer ju profetböckerna sist): Sedan han i ’Lagen’ (1-5 Mosebok) framträtt som världens skapare och förstörare, som den som utvalt patriarkerna, som Mose vän och Israels folks lagstiftare och ledare, visar han sig i ’Profeterna (Josuaboken -Malaki) som den aktive guden, som ständigt talar till sitt folk genom sina språkrör profeterna, men försvinner alltmer som aktiv gestalt i bibelns sista böcker, ’Skrifterna (Psaltaren – Krönikeböckerna).

Det verkligt avgörande ögonblicket i Guds ’liv’ kommer emellertid, enligt Miles, i den tredje boken bland ’Skrifterna’, Jobs bok. I dess sista kapitel finner han det mest dramatiska ögonblicket i Guds historia. Uppgörelsen med den rättfärdige Job, som han i sin suveräna maktfullkomlighet satt på prov, avslöjar Guds närmast mänskliga svaghet och krossar illusionen om att bibelns Gud är en alltigenom god gud. På något sätt byter rollinnehavarna plats i slutet av Jobs bok, menar han: Gud blir den med rätta anklagade, medan Job, som med bevarad integritet tålmodigt burit sitt lidande, går med rätta till storms mot sin nyckfulle Gud. Resultatet blir å ena sidan en frigörande upprättelse av människan som Guds fullkomliga avbild; å andra sidan växer efter Jobs moraliska seger intrycket av en Gud som tystnar och drar sig tillbaka från aktivt deltagande i världens öden.

Miles biografi över Gud är en spännande och tankeväckande studie med ett fräscht grepp om ett gammalt vetenskapligt och kristet söndertröskat ämne. Att läsa Skriften enligt ordningen i den judiska kanon ger onekligen ett annat perspektiv på gudabildens utveckling än om man följer det kristna Gamla testamentets ordning. De första kristnas fixering vid Guds frälsningshistoriska plan och vid profetiornas fullbordan genom Jesus Kristus kan kanske delvis förklaras med att deras Skrift (den grekiska Septuaginta) slutade med profeternas böcker, som ropade på en fortsättning. Till skillnad däremot slutar ju den hebreiska bibeln med de ’legalistiska’ och judiskt idealiserande Esra-, Nehemja- och Krönikeböckerna.

Håller temat?

Men om Miles skall lyckas göra sin ’teografi’ trovärdig krävs dock att han tydligare skall visa att det verkligen finns en utveckling, en röd tråd från bok till bok i bibelns gudsföreställning. För den litterära ’story’ som han vill utläsa ur bibeln bär knappast. I varje fall gör Miles inte tillräckligt sannolikt att det verkligen råder ett så tydligt progressivt samband mellan de tre delarna av Skriften i bilden av Gud som han vill hävda. Denna svaghet blir särskilt tydlig vid övergången mellan de tre delarna, och än mer vid genomgången av de sinsemellan mycket olika böcker som räknas till ’Skrifterna’. Miles arbetar här med ett obändigt material, som helt klart gör segt motstånd mot hans försök att visa på ett litterärt-innehållsligt samband. Overgången mellan Jobs bok och Höga Visan är det mest uppenbara exemplet på denna svårighet. Hans försök att göra litterär ’story’ av det obefintliga innehållsliga sambandet dem emellan blir inte trovärdigt. Och för en historiskt-kritiskt arbetande forskare inställer sig hela tiden frågan: Är det sakligt korrekt att “se samman” skrifter med en så brokig och oklar tillkomsthistoria? Respekterar man verkligen deras inbördes olikheter i ett tematiskt studium av det här slaget?

Men trots invändningarna: För den som törs låta sig provoceras och vill inspireras till att på egen hand reflektera vidare kring vad det är för slags gudsbild judar och kristna har gemensamt, och som uppskattar att få nya perspektiv på bibeln, är detta en bok som ger mersmak. Och det är inte dåligt!

HÅKAN ULFGARD

Forskarassistent i bibelvetenskap vid Teologiska institutionen, Lunds universitet