En inre resa i biblisk miljö

Intresset för andlighet sägs växa i dag. Desto mera anmärkningsvärt är det att den heliga text som under många århundraden fungerat som andligt vattenhål för människorna i vår del av världen numera sällan lockar fram mer än en trött gäspning. Sambandet mellan de egna livsfrågorna och bibeltexten har blivit svårtillgängligt, och Bibeln därmed en stängd bok i fler än en bemärkelse.

Ett sätt att få Bibelns texter att bli ett levande tilltal är att göra de Andliga övningarna enligt den metod som utarbetats av Ignatius av Loyola. Här brottas man med texterna, inte för att få en distanserad sakkunskap om deras innehåll, utan för att uppöva sin förmåga att inifrån smaka tingen, som Ignatius uttrycker sig.

En av dem som gått i Ignatius skola är Allan Willny, präst i Svenska kyrkan, som i sin roman Den stenlagda vägen delar med sig av frukterna av den ignatianska metoden. Inte så att han berättar om sina egna andliga övningar. Men han använder sig av den helige Ignatius sätt att använda Bibelns texter i de centrala avsnitten av sin egen bok. Att boken är skriven i dagbokens form, från det upplevande jagets utkikspunkt, bidrar ytterligare till nerv och inlevelse. Ett mustigt och lättflytande språk likaså.

I Den stenlagda vägen får läsaren följa John, en utschasad medelålders lärare, som under en resa på ön Patmos hinns ikapp av frågor som han samlat på sig under livets gång. Resan blir en upptäcktsfärd lika mycket i Johns eget inre, som utmed de vindlande stigarna runt den vackra ön. Under sina planlösa vandringar finner han en stenlagd väg som leder honom upp till ett gammalt kloster. Det visar sig vara klostret som är byggt på den plats där enligt traditionen aposteln Johannes fick ta emot de uppenbarelser som utgör kärnan i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. John går den stenlagda vägen gång på gång och vandringarna leder honom till möten med en verklighet han inte längre trodde fanns.

Uppenbarelsebokens apokalyptiska språk med sina surrealistiska bilder har tiderna igenom lockat sina läsare till de mest skilda, och inte sällan abstrusa, tolkningar. Men Willny lyckas på ett mästerligt sätt låta romanens huvudfigur träda in i mötena med de överväldigande, dramatiska visionerna och låta dem träffa både John och bokens läsare med full kraft utan att falla för frestelsen att försöka ge några färdiga svar på vad dessa visioner ”egentligen” vill säga. Johns egna frågor och livserfarenheter får konfronteras med visionerna. På så sätt växer han steg för steg i insikt om sig själv och om den livsresa som hitintills format hans jag.

Allan Willnys bok för tankarna till det som C. S. Lewis på sin tid beskrev som ”vanlig kristendom” (mere christianity). En snäv, bokstavlig tolkning av bibeltexten är honom lika främmande som en till intet förpliktande distanserad objektivitet. Författaren brottas med bibeltexterna i ignatiansk anda och får dem att leva igen. Resultatet är övertygande.

Ulf Jonsson är jesuitpater, docent i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum.