En mångsidig kvinnlig teolog

Den kanske mest sjungna passionspsalmen i svensk kristenhet är nr 137 i nu gällande psalmbok: ”Den kärlek du till världen bär”. Det engelska originalet är skrivet av G. Robson, den svenska översättningen är gjord av Siri Dahlquist (1889–1966). Om henne har det nu kommit en bok i den av stiftelsen Sverige och Kristen Tro utgivna serien om personer som på ett speciellt sätt speglar strömningar och tankar om kristen tro och evangelisation i Sverige under 1900-talet. Tidigare har det kommit samlingsvolymer om Gunnar Rosendal och Manfred Björkquist.

Vem var då Siri Dahlquist? Det räcker ändå inte att ha sitt namn vid en visserligen mycket älskad psalm. Siri Dahlquist hade många strängar på sin lyra. Förutom ett par diktsamlingar har ur hennes penna också flutit andra psalmer, som ”Verka tills natten kommer” och ”Låt nya tankar tolka Kristi bud”. Dessa har dock inte funnit vägen in i Cecilia, den katolska kyrkans psalmbok. Hon var en av Sveriges första kvinnor som tog en teologie kandidat-examen (den första var Ellen Jaenson, 1905) och hon deltog aktivt i ungkyrkorörelsen i början av 1900-talet. Hon gifte sig med en präst som så småningom blev direktor för Svenska kyrkans missionsstyrelse, och hennes mångåriga verksamhet som prästfru har gett underlag för en skildring av ett ofta förbisett kvinnoarbete. Sitt missionsintresse behöll hon livet genom. För läsare som hör hemma i Uppsala kan det tilläggas att hon var mor till filosofen Thorild Dahlquist.

Detta är en samlingsvolym, där de medverkande från olika sidor belyser hennes liv och författarskap. Här kan nämnas endast några. Sven-Erik Brodd skriver om prästfruskapet som ecklesiologiskt strukturerande faktor, Oloph Bexell om hennes tillflöden under rubriken ”Från ungkyrkligheten till Moralisk upprustning”.

Cecilia Wejryd skriver om hennes tid som prästfru i Degerfors och Säby (Tranås), Torbjörn Aronson skriver bland annat under rubriken ”Siri Dahlquist mellan tyskt och anglosaxiskt”. Två av bidragen gäller henne som lyriker och psalmist och är skrivna av den framstående hymnologen Inger Selander. Ofta lider samlingsvolymer av upprepningar, men så inte här. Ett antal seminarieveckor i Italien har resulterat i en grundlig genomarbetning.

Efter läsningen är det klart att Siri Dahlquist verkligen förtjänar en så utförlig presentation som vi får här. Inte bara i egenskapen av kvinnlig pionjär på flera områden. I fjorton år var hon sekreterare i stiftelsen Sverige och Kristen Tro, och det är mycket passande att samma stiftelse nu ger ut en bok om henne. Möjligen kan man sätta ett frågetecken inför ordet ”teolog” i underrubriken. Det är förvisso stort nog att bli en av Sveriges första kvinnor med teologisk examen, men av en ”teolog” väntar man sig ett självständigt arbete med teologiska problem, och det ägnade hon sig inte åt.

Intressant är att se i vilka banor hennes andliga inriktning tog sedan ungkyrkorörelsen kom att höra till historien. Att fängslas av Oxfordgrupprörelsen under 1930-talet var inte ovanligt, något märkligare är att hon följde med in i Moralisk upprustning. Däremot tycks den nyorientering inom bibelvetenskapen och kyrkotänkandet, som präglade Uppsala under den senare delen av hennes liv, inte ha berört henne på något sätt. Det är ett nyttigt memento om att man som kyrkligt engagerad kan bo i en stad utan att influeras av en viss ny strömning inom teologi och kyrkoliv.

Boken är sparsamt illustrerad med fotografier i svart-vitt. Den har en utförlig litteraturförteckning och ett register.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.