En teologisk röst har tystnat

Den ansedda interskandinaviska teologiska tidskriften Lumen har med häfte nr 60 (utkommet i slutet av 1978) efter 20 år inställt sin utgivning. Vi har inte bara anledning att beklaga denna förlust som ytterligare försvagar den blygsamma floran av organ med teologiskt-vetenskapliga anspråk i Norden; den insats som Lumen under dessa 20 år från 1957 till 1977 resp. 1978 har fyllt förtjänar också att ses som ett incitament i 1900-talets nordiska katolicism som man inte får glömma.

Det var ett djärvt beslut som dominikanpatrarna i Lund, Köpenhamn och Oslo fattade 1957 med utgivningen av en teologisk tidskrift, ett vittnesbörd om en dynamisk och förutseende anda. I första numret definierade de sitt program: att ge ”ett bidrag till det kristna tänkandet i Norden . . . uttryckligen riktat utåt och som vill försöka att få igång ett samtal både med nordisk protestantism och med icke-kristna uttryck för det moderna tänkandet”. Det var uppenbart i Le Saulchoirs intellektuella och andliga spår – det betydelsefulla teologiskt-filosofiska studie- och utbildningscentret nära Paris – som detta initiativ hade tagits. Betecknande nog återkommer P. Congar under dessa år i Lumen med sju större bidrag! Teologi var för denna ”skola” inte bara en förstelnad ”nythomism” utan en levande konfrontation med dagens frågor, en intellektuell och andlig inspirationskälla på hög nivå som ville öppna vägen för en ”dialog” långt innan detta begrepp efter andra Vatikankonciliet blev ett modeord. I autentisk dominikansk anda satte de igång ett företag som trots alla svårigheter satte spår här och var och förberedde en framtida utveckling. Man får inte glömma hur nästan totalt okänt katolskt tänkande var i Sverige före andra Vatikankonciliet om man undantar exegetiken och vissa liturgiskt-sakramentala inslag.

Namn som Aulen, Fagerberg, Logstrup, Molland, Prenter, Vajta, Wingren, A. M. Aagaard dyker upp som artikelförfattare. Från katolsk sida bland andra med flera bidrag Daalsgaard, Larsen, Dewailly, Duclos, Lenicque, Martensen, H. och L. Messerschmidt, Paillerets, Raulin, Refoule, Roos, Thorn och inte minst Köster med ett rekord på tretton artiklar.

Man är förvånad över hur de ämnen som behandlats, försökt täcka nästan alla teologiska och ekumeniska områden trots de begränsade resurserna av nordiska katolska författare som stått till förfogande: exegetik, patristik, kyrko- och dogmhistoria, systematisk teologi, liturgik, etik, spiritualitet och mystik och inte minst praktisk teologi, för det mesta i nära samband med aktuella problem. Man finner exempelvis ännu i ett av de sista häftena 1977 (58/59) den utmärkta avhandlingen av Hojen om Tro og dåb (156 sidor), ett arbete av förblivande värde i den pågående diskussionen om dopfrågan.

Mest påfallande är försöket att vidga perspektiven och ta upp gränsfrågor, exempelvis mellan naturvetenskap och teologi (Lenicque), sociologiska problem i teologisk belysning, kunskapsproblem mellan tro och vetande och frågor kring kyrkans förhållande till kulturen (Köster) m.m.

Man förstår att tidskriften haft svårt att hävda sig i en tid av tilltagande avteologisering. Själva syftet som Lumen under två årtionden och med stora uppoffringar har arbetat för kommer att vara lika angeläget som förut, om än i annan form och med andra medel.