Exegetik

Sambandet mellan de båda nya böcker som Birger Gerhardsson har utgivit märks på titlarna. ”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och hela din själ och hela din kraft.” Så börjar den bekännelse varje troende jude bad och ber varje morgon och kväll (5 Mos 6: 4-9, 11:13-21, 4 Mos 15:37-41). Under många år har Gerhardsson grubblat och forskat över hur denna bekännelse fungerat som vägledning för Jesus och urkristendomen.

I volymen ”Hör Israel!” lägger han fram nio uppsatser, de flesta tidigare publicerade i Svensk Exegetisk Årsbok, där han söker klargöra hur bekännelsen (Shema) präglar vad i synnerhet evangelisten Matteus framlägger som undervisning och bild av Jesus. I synnerhet när man nu får se mera av helheten av Gerhardssons bild av hur Matteus har tänkt framstår hypotesen att Shema’ spelat stor roll för Matteus som övertygande. Och med den här infallsvinkeln lyckas G. klarlägga mönster och tankesammanhang i evangeliet på ett djupborrande sätt som inte är alldeles vanligt bland bibelforskare. Texter som frestelseberättelsen, de sju liknelserna i Matt 13 (i synnerhet liknelsen om fyrahanda sädesåker) och lidandeshistorien visar sig vara genompyrda av reflektioner över den gamla bekännelsen. Det gäller även Paulus’ kända ”retorisk-didaktiska prosadikt” om kärleken i 1 Kor 13 och enligt G. (fast det är kanske inte fullt så övertygande) sådana passager som Lukas’ skildring av den första församlingen i Apg 4:32.

Boken ”Med hela ditt hjärta”, som har en ännu lättillgängligare prägel, skisserar ”bibelns ethos”. G. tecknar hur normerna för livsföring steg för steg utvecklats och förändrats i gammaltestamentlig tid och i judendomen fram till vår tideräknings början. Sedan tecknas hur resp. Matteus (i, som G. är övertygad om, nära anknytning till Jesus själv), Paulus och Johannes framställer normer för det kristna livet. Det visar sig att Matteus menar att Jesus inte upphävt utan fullbordat Guds lag. Men ”enligt honom hade Jesus radikalt följt principen att tunga krav får tränga undan lätta och därmed låtit Guds egentliga vilja komma till synes så klart att lagens ytkraft trivialiserats och dess perifera bud trängts undan” (s. 64). Därmed friläggs kärleksbudet som det som lagen sist och slutligen syftar till. Paulus har gått annorlunda tillväga: enligt grundsatsen att lagen inte gäller utanför sitt område och särskilt inte över död man tecknar Paulus ett kristet liv där man är ”fri från lagen”, men fri bara för att under Andens ledning och i förening med den uppståndne leva i kärlek och tjänande. Hos Johannes har etiken koncentrerats och (som G. påpekar) i viss mån ”förkortats”, om man så vill försnävats: i den pressande situation den johanneiska kyrkan lever i handlar allt om att älska bröderna dvs. de medkristna.

Framställningen är sober och nyanserad, fri från trivialisering och otillbörliga förenklingar och tillspetsningar. Det lyckas G. både att låta olika accenter i bildens ethos komma till sin rätt och att visa på det förenande i den livshållning som bibeln (särskilt NT) framhåller som den rätta. Det finns också inslag av nyanserad diskussion kring problemet kristen visavi allmänmänsklig etik. Visst finns det detaljer man kan diskutera (t.ex. teckningen av den ”försteningsprocess” som G. menar satte in och delvis kom att prägla efterapostolisk tid, s. 87-89), men någon annan bok på svenska språket som så utomordentligt upplysande och mångsidigt tecknar nytestamentlig etik finns inte.

Som en bot mot blodfattigt teoretiserande i moralfrågor rekommenderas de här två böckerna å det varmaste.