Fertilitetsturism

Varför överväger man att anlita en surrogatmamma? Det kan handla om att kvinnan är ofruktbar på grund av anatomiska förhållanden eller att mannen har dålig sädeskvalitet och att man har försökt åtskilliga gånger med in vitro-fertilisering (IVF) utan att det har resulterat i en befruktning. En kvinnas livmoder kan ha opererats bort i samband med en cancersjukdom, den kan ha skadats, den kan saknas eller vara missbildad. Följden kan bli att man då också önskar donation av ägg- eller säd (sperma). I andra fall handlar det om par som har nått för hög ålder för graviditet eller att de som vill bli föräldrar är av samma kön. I vissa fall rör det sig om ensamstående kvinnor med barnönskan. Extremformen rör sig om en befruktning efter donation av både ägg och sperma som förs över i den så kallade surrogatmamman. Ett annat extremfall utgörs av paret som vill ha barn, är fertila, men inte kan tänka sig att själva genomgå en graviditet.

Omedelbart efter den egentliga graviditeten lämnar surrogatmamman över barnet till de sociala föräldrarna.

Denna efterfrågan har den så kallade marknaden insett. Det har bildats ett antal fruktbarhetskliniker bland annat i Ukraina, där man kan välja ut ägg efter önskad färg på hår och/eller ögon och intelligens (mätt som intelligenskvot) så att donatorn liknar kvinnan så långt som möjligt. Den sperma som används kan komma från mannen som önskar barn eller från en främmande donator. Kvinnorna som donerar ägg får hormonell hyperstimulation, så att de kan donera 40 ägg på en gång. Detta kan leda till det så kallade ovariella hyperstimuleringssyndromet, som är livshotande i vissa fall, infektioner, smärtor och yrsel. Högst tre sådana donationer anses försvarligt, då det således finns klara risker med metoden. Kliniken beräknar att en donation på ca 40 ägg är värd en halv miljon kronor. Kvinnorna, donatorerna, betalas en okänd summa för äggen. Det befruktade ägget kan frysas ner och hållas levande i tre veckor.

Även i Indien har detta utvecklats till en inkomstbringande industri. Indiska kliniker lär ta 200 000 kronor för hela proceduren varav surrogatmamman får 50 000 kronor. Som regel använder man sig där inte av kvinnornas egna ägg. Kvinnan som skall låna ut sin livmoder skall vara fullt frisk, ej bärare av tuberkulos, hepatit- eller hiv-infektioner och skall ha genomgått två egna graviditeter utan komplikationer. Kvinnan och hennes make beslutar tillsammans att hon skall kunna donera en graviditet. Det anses skamligt om hennes omgivning skulle få reda på att hon har gjort något sådant – därför gömmer hon sig på ett ”graviditetspensionat” med 20 andra kvinnor under sju månader med fri kost och logi samt läkarundersökning varannan vecka. Alla kvinnor är i olika faser av en graviditet och bor i samma rum; de kan vila hela dagarna. Surrogatmammorna vid de indiska klinikerna har skrivit juridiska kontrakt på att de måste lämna barnet och kan inte ångra sig vare sig under graviditeten eller när barnet väl är fött. Surrogatmamman får inte ta emot besök av de egna barnen och maken under hela tiden på pensionatet. Det är inte känt vad som händer med ersättningen om surrogatmamman får fostervattenemboli och dör, eller får kraftig blödning på grund av moderkaksavlossning, blir allvarligt sjuk i havandeskapsförgiftning (eklampsi) eller av annan hotande allvarlig komplikation. De indiska surrogatmammorna ser sin insats som ett sätt att få pengar till bostad och till utbildning av de egna barnen. Den eventuella press som maken eller familjen kan utöva på kvinnan omtalas inte. Inte heller att kvinnan bygger upp en relation till barnet under en graviditet eller hur hon har det efter förlossningen – hur hon måste bearbeta förlusten av barnet som hon burit. Man omtalar inte heller vad det måste innebära att kvinnan är borta från sina egna barn i många månader. Inte heller är det känt hur de indiska familjerna förhåller sig till den märkliga luckan i den egna historien, när familjens mamma, efter att ha varit borta i nio månader, återkommer till samhällen där det betraktas som mänskligt oförsvarbart att lämna ifrån sig ett barn.

Det är viktigt att debatten om surrogatmoderskap förs nyanserat, men invändningarna är många och måste få lyftas fram.

Psykologiska och sociala frågeställningar

Barnet behandlas här som en handelsvara, inte som en gåva. Det rör sig om extremformen av att ”skaffa barn” när man inte kan ”få barn”. Den normala anknytning som sker när modern och fadern i äktenskap lever tillsammans under en graviditet, där de längtar efter och gläder sig över det kommande barnet, ett barn som de talar med, kanske spelar musik för och vänjer sig vid, och där man vet att barnet känner igen röster och beteendesätt efter förlossningen. Eller lyckan av att ha gått igenom förlossningen och allt har gått bra. I surrogatfallen möter de sociala föräldrarna ett barn, fött av en annan kvinna än barnets biologiska mor. Ett barn som föds fram på detta vis har ringa naturlig anknytning. När graviditeten bygger på donerade könsceller har barnet ingen eller ringa möjlighet att få veta vem den biologiska fadern och modern är. Inom barnpsykologin har man vetenskapligt funnit att adopterade barn utsätts för en speciell anknytningsproblematik. I surrogatfallen bör detta bli ännu tydligare och mer plågsamt. Denna möjlighet att ”skaffa” barn får en helt ny dimension när samkönade par plötsligt på det här sättet får andra möjligheter, eller när könskorrigerande ingrepp (könsbyte) fått konsekvenser för fruktsamheten. Också åldrade par som passerat den biologiska tröskel som förut hindrat barnalstring får här en andra chans, men man kan fråga sig om det verkligen är i barnets intresse. Dessa situationer kan möjligen kontrasteras mot den gifta kvinnan i fertil ålder som på grund av cancersjukdom inte längre har en egen livmoder, men som fortfarande producerar egna ägg och som lever med en fertil man och önskar barn med sin man. Risken finns förstås att modern ånyo insjuknar i sin elakartade sjukdom, vilket aldrig kan förutses. Men i ett sådant läge ingår IVF som en förutsättning för en graviditet och för att barnet ska kunna födas fram av en annan kvinna än den sociala modern. På det viset berör surrogatmödraskapet ett flertal mycket svåra och kontroversiella etiska områden.

Även om sädesdonatorn inte löper någon risk, så har barnet ingen möjlighet att spåra sitt ursprung på faderssidan. Mottagarna vet aldrig heller om det är en frisk donator, vad som drivit personen att agera och hur han ställer sig till att han eftersöks av det barn han alstrat. Någon garanti i egentlig mening om donators egenskaper har de sociala föräldrarna aldrig. Och vad händer om de efter födseln anser att barnet inte uppvisar de drag man önskat?

Medicinska etiska frågeställningar

Äggdonatorn löper risk för sin egen hälsa. Varje medicinskt ingrepp är förenat med obehag och risker, det är fallet även när produktion av ägg stimuleras och ägg ”skördas”.

Surrogatmamman löper de vanliga riskerna för att få graviditets- och förlossningskomplikationer trots att kvinnorna kontrolleras regelbundet. Riskerna kan utgöras av sockersjuka, förhöjt blodtryck, moderkaksavlossning med livshotande blödningar, blodproppar, fostervattenemboli eller hjärnblödning. Dessa medicinska komplikationer måste anses acceptabla vid en egen graviditet, men man kan fråga sig om det är acceptabelt att utsätta en medmänniska för att ”skaffa” ett barn åt den som efter förlossningen kommer att vara social mamma? Risken att surrogatmamman utvecklar depressiva besvär i samband med att barnet lämnas bort och anknytningsprocessen bryts måste vägas in. Har man rätt att utsätta någon för detta?

Även surrogatmammans egna barn löper flera olika risker. Modern är borta från dem under många månader, vilket är en lång och allvarlig förlust för små barn. Frånvaro eller tidig förlust av en biologisk förälder är en välkänd medicinsk samt psykologisk och social riskfaktor för det uppväxande barnet. Den största och mest allvarliga risken är att barnen förlorar sin egen mor under en oväntat komplicerad graviditet där hon enbart är surrogatmamma.

Juridiska och ekonomiska frågeställningar

Vi människor kan ångra oss många gånger under livet. Inte minst om man under en graviditet knyter an till det barn man väntar eller har pressats till att bära. Surrogatmamman kan återvända efter sju månader till en helt oförstående omgivning, där plötsligt ändrade ekonomiska omständigheter kan leda till ifrågasättande och främlingskap. Detta kan leda till juridiska och sociala tvister, där en redan svag part görs ännu svagare. En viss ovisshet gäller också beställarna, vilket visats av ett färskt fall i Storbritannien där man gett en surrogatmamma rätt att behålla sitt barn efter det att hon ändrat sig, trots det avtal hon tidigare slutit med paret som beställt barnet.

Och i folkbokföringsfrågan: vem anses som barnets föräldrar under nuvarande lagstiftning?

Global etik och prioriteringar

Även om ofrivillig barnlöshet är ett svårt trauma, handlar surrogatmoderskap om en form av exploatering av en annan människas utsatthet, oftast beroende på fattigdom. Alternativen därtill är många, såsom ett liv utan barn eller ett liv efter adoption. Konflikten mellan rik och fattig kan bli övertydlig om parterna inte har liknande sociala och ekonomiska förutsättningar.

De länder där denna verksamhet blomstrar utgörs av de fattigaste, där hälso- och sjukvård dras med mycket stora resursproblem. Att företag (marknaden) då exploaterar västerländsk ofrivillig barnlöshet gagnar knappast de inhemska intressena. Det är svårt att se på vilket sätt surrogatklinikernas inkomster kommer den inhemska sjukvården till del.

Slutligen, en mänsklig aspekt

I dag är det legalt för samkönade par att adoptera barn från utlandet. Helt orealistiska förväntningar drevs upp under några år av en högljudd och kulturcentrerad lobby, innan detta blev tillåtet. Det ingen hade modet att omtala har visat sig vara ett oöverstigligt hinder för sådana internationella adoptioner. Det finns i dag inga givarländer som accepterar par med de förutsättningarna. Har vi rätt att på detta sätt driva upp förväntningarna vid ofrivillig barnlöshet, att hävda att det mesta kan lösas med ny teknik?

Dessa exempel illustrerar några av de konflikter som finns inbyggda och länge har påtalats direkt eller indirekt av kyrkan. De kan också ses som resultatet av den globalisering som öppnat dörrarna för andra kända former av trafficking, det kan handla om organtransplantationer som härrör från nyligen avrättade kinesiska fångar, könsbyten i Thailand som kräver livslång hormonell behandling i Sverige eller plastikkirurgiska ingrepp på obskyra utlandskliniker, ingrepp som i Sverige skulle ha föregåtts av noggranna undersökningar men utomlands resulterar i snabba ingrepp utan insyn. Att man på vägen i sin desperation inte skytt några medel och glömt sina egna etiska ideal och dessutom utsatt sig för risken att importera en egen hiv-infektion omtalas ej, men förväntningar på att detta ska tas omhand av den offentliga sjukvården i Sverige finns.

Så kan det gå om utilitarismen får fritt spelrum – om barn, hälsa och utseende är något som man anses ha rätt att konsumera till vilket pris som helst.