Kristna röster i ett nytt Egypten

På nyårsnatten utsattes en fullsatt koptisk kyrka i egyptiska Alexandria för ett angrepp av militanta islamister med koppling till al-Qaida. Mer än 20 dödades och närmare 80 sårades i attacken. Den 29 januari plundrades och brändes en annan koptisk kyrka, i Rafah på norra Sinaihalvön, under en period när ingen polis visade sig på gatorna. Egyptens kristna har fått utstå en serie våldsamma överfall. De flesta är ortodoxa kopter, runt tio procent av befolkningen på omkring 80 miljoner. 170 000 är koptiska katoliker.

Men med demonstrationerna i Kairo och andra städer i Egypten anades en förändring. På Tahrirtorget möttes muslimer, kristna och sekulära sida vid sida och en ny sorts gemenskap uppstod. Under de dramatiska protestdagarna bad muslimerna sina dagliga böner på den öppna platsen, men mot slutet förekom till och med en kristen andakt på platsen. Nya band tycktes ha skapats.

De koptisk-katolska biskoparna reagerade positivt på förändringsprocessen. William Kyrillos, biskopen av Assiut, menade att den revolutionära rörelsen fört kristna och muslimer närmare samman. Under protesternas tid skedde inget enda övergrepp på någon kyrka, framhöll han i Vatikanradion. Nu gäller det att befästa detta förhållande i gemensam kamp för Egyptens framtid. Det är uppmuntrande att också många muslimer betonar att de inte vill ha en ”religiös stat”. Dessutom förenas kristna och muslimer i hoppet om ”en ny epok i Egyptens historia” som börjar med rådslagen om en ny författning.

I motsats till den koptisk-ortodoxe påven Shenouda III, som i början varnade för deltagande i demonstrationerna, underströk biskop Kyrillos att de kristna aktivt deltagit i revolutionen ”som alla andra egyptier”. ”De väntar på mer demokrati, mer frihet, mer barmhärtighet”, sade han.

Däremot hade Kyrillos förbehåll gentemot det muslimska brödraskapet. För ögonblicket framstod de visserligen som moderata och återhållsamma i sina politiska anspråk. Men observatörer utgick ifrån att detta var ”ren manipulation” och att de ”vet precis vad de vill”, sade biskopen.

Religionsfriheten måste förbli tryggad i den kommande författningen, betonade Kyrillos. ”Alla egyptier har samma rättigheter, det råder ingen skillnad på grund av religion eller av andra skäl. Var och en skall fritt få utöva sin religion”, krävde han.

Även den koptisk-katolske patriarken, kardinal Antoine Naguib, konstaterade en ovanlig förbundenhet mellan kristna och muslimer. ”Gemenskapen och samarbetet överträffar splittring och egoism och ger hopp om en bättre framtid”, sade han i en intervju i L’Osservatore Romano. ”I detta ögonblick finns inga differenser mellan kristna och muslimer. Alla ber vi gemensamt för fred och demokrati i Egypten”, underströk han.

Den egyptiske jesuiten Samir Khalil Samir, professor vid det amerikanska universitetet i Beirut, säger i en intervju i amerikanska Catholic News Agency att Egyptens kristna måste vara beredda att delta i konstitutionsarbetet precis som det muslimska brödraskapet.

”De kristna måste göra sig klart synliga i samhället, särskilt på det politiska, det sociala och det ekonomiska området. De har en viktig roll men har delvis hållit sig avsides, av rädsla för islam. Under Mubarak lät de sig bara väljas in i politiken personligen av statschefen, i valen ställde de inte upp”, säger Samir.

Särskilt på tre områden vill Samir se likaberättigande för de kristna: på arbetsmarknaden skall inte en muslim alltid få gå före en kristen. De kristna måste få byggnadstillstånd för kyrkor, lika väl som muslimerna för moskébyggen. Och varje egyptier måste få konvertera till en annan religion utan att bli hotad.

Pater Samir understryker också enigheten mellan kristna och muslimer vid demonstrationerna på Tahrirtorget: ”Där förekom inga extrema uttryck för islam, där uttrycktes ingen aggression mot Israel eller USA, och inga flaggor brändes. Det ger hopp för Egypten.”

Även från officiellt håll i Vatikanen kom positiva reaktioner. Kardinal Leonardi Sandri, prefekt för Kongregationen för de orientaliska kyrkorna, ansåg i Vatikanradion att Egyptens sätt att umgås med sin kristna minoritet borde kunna bli en förebild för andra länder med islamisk majoritet. ”Historien, medvetandet och bildningen i det egyptiska samhället skulle kanske kunna inge hopp i det sammanhanget”, sade han med hänvisning till de mestadels fredliga demonstrationerna.

Efterhand upplevs bland kristna i Egypten en ökande oro inför utsikterna att det muslimska brödraskapet kan få plats i regeringen. Franciskanpater David Jaeger, Mellanösternexpert vid Vatikanen, varnar för att brödraskapet syftar till att införa en islamisk stat baserad på sharia, även om det för ögonblicket inte finns en majoritet som ”vill ha en teokratisk stat efter brödraskapets modell”. För att undvika det behövs ”en islamisk rörelse som helt klart satsar på en sekulär och demokratisk stat”, anser Jaeger.

Söndagen den 20 februari demonstrerade ett par tusen kopter i Kairo för en ändring i konstitutionen. De krävde att paragraf 2 i grundlagen upphävs. Den understryker att islam är Egyptens statsreligion och att sharia, traditionell islamisk rätt, är det viktigaste fundamentet för Egyptens rättsordning. Men varken påven Shenouda III eller de koptisk-katolska biskoparna kräver att denna paragraf tas bort. Vid ett möte i Kairo i slutet av februari beslöt den koptisk-katolska kyrkoledningen att avstå från ett sådant krav därför att det ”skulle såra muslimernas känslor”. Däremot kommer man att begära ett tillägg till konstitutionen som garanterar de icke-islamiska minoriteternas rättigheter.

Den grekisk-katolska, melkitiska, kyrkans patriark Gregorios III Laham ser inte något direkt hot mot de kristna om det muslimska brödraskapet kommer med i regeringen. ”För oss hör sharia till vardagen”, säger patriarken i en tidningsintervju och menar att man lever med sharia sedan århundraden och har lärt sig att ändå utöva sin egen tro.