”Fred och rättvisa åt det Heliga landet”

Hur har Ni reagerat på den Heliga stolens dokument om förintelsen?

Mgr Sabbah: Vi delar den Heliga stolens ståndpunkt: förintelsen är en synd mot hela mänskligheten. Vi uttrycker vår sympati för det judiska folket och vårt medlidande med det. Det behövs en fostran för att man ska kunna bekämpa antisemitismen och all annan form av hat som grundar sig på människors ras eller religion. Vi fördömer alla dem som har åsamkat det judiska folket dess lidande men vi ber också det judiska folket att i sin tur rannsaka sina samveten när det gäller kontakterna med det palestinska folket och det lidande som de tillfogat palestinierna.

Kan man idag fortfarande tala om fredsprocessen?

Mgr Sabbah: Fredsprocessen är död, den måste återuppstå igen. Den nuvarande situationen är inte ett öppet krig utan ett öppet sår. Att fortsätta så här är ingen lösning. Man måste återvända till fredsprocessen annars kommer det att bli krig. Om den nuvarande regeringen inte klarar det, kommer framtida regeringar att klara det. För att sluta fred med palestinierna måste israelerna acceptera att palestinierna bor i sitt land och att de är fria och själva beslutar om de vill ha en stat eller en federation. Det som inger hopp är att både den israeliska och den palestinska opinionen är positivt inställda till fredsprocessen.

Vad säger Ni om israelernas säkerhetsmani?

Mgr Sabbah: Israelernas säkerhetsmani håller på att omintetgöra freden. Vi måste lära oss på nytt att lita på varandra, att ta risken att leva. Men om det innebär risker både att leva och att skapa fred, så måste vi ta dem. Den bästa garanten för säkerhet är just att palestinierna får tillbaka sin frihet. Blockaden tjänar ingenting till. Den hindrar fredsvänliga palestinier från att komma in i Israel, men den hindrar inte dem som vill utföra attentat att nästla sig in.

Hur ser Ni på den muslimska fundamentalismen?

Mgr Sabbah: Den muslimska fundamentalismen är inget problem religiöst sett, för det är en fundamentalism som är nästan uteslutande politisk. Relationerna mellan kristna och muslimer är gott. Men för många fundamentalister återstår inget annat än våld nu när fredsprocessen är död. Nyligen träffade jag några medlemmar i Hammas. Till dem sa jag: ”Vi tror på icke-våld. Endast fred kan ge fred. Om ni begär våldshandlingar blir det repressalier. Om ni sedan svarar på repressalierna kommer israelerna att i sin tur reagera på era handlingar … Det tar aldrig slut!”

Känner ni er isolerade som kristna i en muslimsk värld?

Mgr Sabbah: Vi är inte isolerade. Gud har skickat oss till den här muslimska miljön. Vi är kallade att vara kristna i det här området som samtidigt är både judiskt och muslimskt. Det är en kallelse som vi besvarar och som vi försöker att få våra troende att bli medvetna om. Det speciella med vår kallelse är att vi inte får låta oss förtäras av en känsla av svaghet och rädsla på grund av att vi är så få. Jag har en mission, en kallelse, även om jag är ensam bland tusentals människor. Detta kräver en moralisk fostran som leder till att man kan acceptera sig själv och som lockar en att engagera sig i samhället. Så ser vår kallelse från Gud ut. Det finns ett land där vi kan leva och där måste vi stanna. Livet är svårt där, men man måste ha tålamod. Tre miljoner palestinier väntar tålmodigt. Vi måste också ha tålamod och vänta med dem.

Hur går det med Jerusalems speciella status?

Mgr Sabbah: Problemet med Jerusalem är tudelat: Först och främst handlar det om att få fritt tillträde dit. Nästa steg är frågan om Jerusalems suveränitet. Frågan om fritt tillträde till Jerusalem berör alla världens kristna, inklusive de kristna palestinierna. För närvarande har alla världens kristna fritt tillträde till Jerusalem utom palestinierna, som hindras av säkerhetsbestämmelserna. Frågan om Jerusalems suveränitet berör båda befolkningarna i Jerusalem, israeler och palestinier. Båda folken måste vara lika självständiga enligt ett koncept som ännu inte finns formulerat. De två folken måste vara jämlika i allt. Trots principdeklarationerna pågår det lyckligtvis diskussioner och utbyten. Kanske kommer vi att nå fram till en formulering som tillfredsställer både israeler och palestinier.

Vad har ni som patriark för förväntningar på 2000-års jubileet?

Mgr Sabbah: Jag förväntar mig nåd från Gud. Jag förväntar mig att 2000-årsfirandet av inkarnationens mysterium ska bli till en andlig förnyelse i kyrkan i Jerusalem. För oss i de kristna kyrkorna, katoliker, protestanter och ortodoxer hoppas jag att firandet ska ge upphov till en lite mer äkta förnyelse och öppenhet. Sedan hoppas jag på att fred och rättfärdighet ska kunna råda bland de folk och religioner som finns i området, även om alla inte tar till sig inkarnationens mysterium tillsammans med oss. Men inkarnationens mysterium inbegriper hela mänskligheten, både dem som accepterat det och dem som inte accepterat det. Vad väntar Ni er av kyrkorna i väst?

Mgr Sabbah: Kyrkorna talar inte tillräckligt om vår situation. Kyrkan i Jerusalem berör alla världens kristna. Den måste få mycket mer uppmärksamhet än den fått hittills. Visst har det skett sympatiyttringar, men man har inte tagit på sig något riktigt ansvar för kyrkan i Jerusalem, som ju är Kyrkans moder. Det handlar inte om ett entydigt stöd utan det gäller att hjälpa folken här att nå fram till försoning och fred. I den processen borde kyrkan spela en större roll. Men kyrkan är mycket liten. Om kyrkorna ute i världen höjde sin röst för att stödja kyrkan i Jerusalem, skulle den få den roll den borde ha.

Kommer påven till Jerusalem för jubileet?

Mgr Sabbah: Det hoppas vi. Den katolska biskopskonferensen i det Heliga landet har inbjudit honom, hurdan den politiska situationen än må vara, så att han kan säga ett rättfärdighetens ord åt alla invånare i området. Vi hoppas att han ska kunna göra det i samband med millennieskiftet.

Översättning Ylva-Kristina Sjöblom

Croire aujourd’hui nr 20/1998