Fynd i papperskorgen

Förlaget Bakhåll har visat en beundransvärd ihärdighet med att ge ut Franz Kafkas samlade skrifter, stort och smått om vartannat. Resterande titlar i utgivningen (18 volymer totalt) dröjer ännu något till följd av upprepade förseningar med den tyskspråkiga textkritiska utgåvan. I avvaktan på dessa återstående titlar utger förlaget nu en liten volym med strukna rader ur Kafkas manuskript. Urvalet har hämtats från en tysk faksimilutgåva som påbörjades 1995 och, om planerna håller, ska utmynna i ett 40-tal band tids nog.

Att trycka samtliga strukna rader ur en författarens påträffande manuskript kan tyckas vara överflödigt. Det finns rimligen en mening med att raderna strukits. Trots det kan det nog finnas fog för uppgiften, åtminstone om den gäller Kafka – enligt många 1900-talets främste författare. I hans svårtolkade värld kan varje ny detalj öppna en betydelse som i sin tur leder vidare, också om det ibland krävts röntgen för att tyda den – detta fastän författaren ju själv före sin död bad om att hela hans produktion skulle brännas.

Raderna som Kafka strök erbjuder ett allsidigt och spännande smakprov av vad som hittills vaskats fram: skisser, dagboksutkast, suggestiva drömsekvenser, raderade utvikningar från noveller, skådespel, diktavsnitt och, inte minst, strukna partier ur en av Kafkas tre romaner, Slottet. Texterna i urvalet är grupperade kronologiskt – från författarens första berättelser fram till en av hans sista, den märkliga Boet. Det är fängslande att ta del av dessa marginaler i skrivandet – vissa av sidosprången ger faktiskt en ny pusselbit till författarskapet. Men det handlar inte enbart om pusselbitar. Kafka är läsvärd i alla format; även fragmenten talar. Den hundrasidiga volymen rymmer alltså både underhållning och substans. Den är också försedd med fylliga kommentarer av den prisbelönade översättarduon.

Gert-Ove Fridlund är litteraturkritiker, verksam i Örebro.