Gud i Sydafrika

”Alla är överens om att kyrkan skall förkunna evangelium, men allt beror på vilket evangelium det gäller.” Så säger Albert Nolan i Gud i Sydafrika. Nolan är dominikanpater, född i Sydafrika 1934 och verksam vid Institute for Contextual Theology (ICT) i Johannesburg.

Vid ICT bedrivs teologisk verksamhet och forskning på ett sätt som vi inte är särskilt vana vid i Sverige. Utgångspunkten för den teologiska reflexionen och förståelsen av de bibliska texterna och kyrkans tradition är den egna situationen, dvs. dagens samhälle och de förhållanden som råder i det. När Nolan skriver om Gud i Sydafrika, handlar det alltså om dagens Sydafrika, om apartheid och om de mycket svåra ideologiska och politiska motsättningar som detta avskyvärda system har gett upphov till.

Evangelium är goda nyheter

Alltför många tror att det kristna evangeliet är konciliant och utslätande. Mot alla sådana vanföreställningar slår Nolan redan i förordet fast ”att evangeliet inte är och aldrig kan vara neutralt”, allra minst politiskt och socialt. I första kapitlet ställer han frågan ”Vad är evangelium? ” och tvekar inte om svaret: Det kristna evangeliet är goda nyheter, och det är goda nyheter först och främst för de fattiga. Det handlar inte bara om vad Gud gjorde en gång för länge sedan. Först och främst handlar det om vad Gud gör nu.

”Vi frestas”, säger Nolan, ”att bära fram ett tidlöst evangelium om tidlösa sanningar, som passar lika bra i alla tider och under alla omständigheter. Vilket värde detta än må ha, men det är helt enkelt inte evangeliet; det har inte formen av nyheter, ännu mindre goda nyheter.” När vi, som har till uppgift att förkunna evangelium, faller för denna frestelse, gör vi det därför att vi önskar ”säga något som passar lika bra för alla, rik som fattig, förtryckare och förtryckt”. Och det går helt enkelt inte, om man vill förkunna evangelium!

Nolan är mycket noga med att grunda det han säger i evangeliernas berättelser om Jesus och i dennes undervisning sådan den möter oss i Nya Testamentet. Att förkunna Jesu evangelium i dag är ”att angripa vår tids problem i den anda han angrep sin tids”. Detta kräver emellertid lust och förmåga att tyda tidens tecken. En evangelieförkunnelse utan den viljan är i själva verket inte någon förkunnelse av evangelium.

Nolan gör rent hus med en mycket vanlig missuppfattning: att synd är en enbart moralisk företeelse. ”Synd är ett religiöst ord”, slår han fast och visar att synden först och främst är existentiell. Den är ett hot mot livet. ”Gud står på de förtrycktas sida … därför att de är föremål för synd.” Synd är inte bara något vi människor gör oss skyldiga till. Det är primärt något som drabbar oss – och drabbar oss olika: synden framträder väldigt ofta som orättvisa.

Nolan presenterar den fruktansvärda verkligheten i Sydafrika under rubriken ”Ett korsfäst folk”. Utifrån insikten att Jesus ”bedömde synden efter hur den tillfogade människor lidande” analyserar han synd och skuld i Sydafrika och samlar upp den situation som råder där i två mot varandra stående begrepp: systemet och kampen. Systemet är apartheid. Kampen är folkets motstånd mot alla dess yttringar.

Var och en som känner till förhållandena i Sydafrika vet att apartheid genomtränger, bestämmer och kontrollerar allt mänskligt liv i landet, också de vitas. Fler och fler människor reser sig för att kasta systemet av sig. I denna rörelse ser Nolan Gud vara verksam.

Innebär inte detta synsätt en otillbörlig förenkling? Jag tror inte det. Apartheid är i alla avseenden synd. Det är dessutom en synd som har blivit till konvenans och ”vanlig anständighet”. Och i det perspektivet utvinner Nolan en teologisk poäng som är farlig och hotande för varje samhälle med bestämda och vedertagna regler, också vårt: Jesus var en svuren fiende till sin tids och sitt samhälles system. På punkt efter punkt bröt han mot dess regler! Därmed gav han fattiga och förtryckta människor rätt, möjlighet och självkänsla nog att ta upp kampen mot systemet.

Nolan väver i sin framställning samman teologisk reflexion med redogörelse för hur kampen bedrivs i Sydafrika i dag. Det är en läsning som skulle kunna hjälpa många kyrkoledare, teologer och kyrkokritiker att tänka om från grunden. I det sista kapitlet, ”Kyrkans roll”, säger Nolan att den avgörande skiljelinjen är ”den som går mellan kristna som aktivt eller passivt stöder systemet och kristna som aktivt stöder kampen”. Så har jag också uppfattat och mött situationen i Sydafrika. Emellertid finns skiljelinjen inte bara där. Den är fullt skönj bar överallt, också här i Sverige. Den har att göra med den fråga som Nolan börjar med: Vad är evangelium?

På baksidan sägs det att Nolans bok blir ”en utmaning mot svensk kristenhet. Vad är evangelium och vad gör Gud bland vårt folk i dag? ” Den diskussionen för naturligtvis inte Nolan, eftersom han är koncentrerad på Sydafrika. Men vi som bor i Sverige har anledning att föra den.

Vad är evangelium i Sverige? För vilka är evangeliförkunnelse goda nyheter? Om det inte är det för någon, vad beror det på? Tyder dagens predikanter tidens tecken, eller har vi fallit för frestelsen att förkunna ett tidlöst evangelium?

I själva verket utmanar Albert Nolans bok inte bara kristenheten i Sverige utan alla intellektuellt och kulturellt verksamma. Kyrkor och samfund i vårt land behöver hjälp med att bearbeta de frågor boken aktualiserar. För att hjälpen skall bli verklig behöver den dock ges från nya utgångspunkter och med insikt om kyrkans ursprung och uppdrag. Nolans bok kan ge början till en sådan insikt och inspiration att söka mer. Den behöver bli läst inte bara av teologer, präster och pastorer utan av alla om funderar över människors villkor och möjligheter att finna mening och väg i livet.

Framför allt är det angeläget att vi hjälps åt med att ställa frågorna om fattigdom i Sverige. Evangelium är goda nyheter för de fattiga. Finns de bara i Sydafrika, eller finns det i någon mening fattiga i Sverige? Nolans bok ställer oss inför uppgiften att på nytt definiera evangeliet. Vi behöver på nytt visa dess radikalitet och uttrycka dess oerhörda kraft, dess förmåga att förvandla livsvillkoren för individer, grupper och folk. Vi behöver lära oss att bedriva en ”kontextuell teologi” också i Sverige. Vilka är i dag de goda nyheter som skall förkunnas i vårt land?

RUNE FORSBÄCK

generalsekreterarei Svenska ekumeniska nämnden.