Guldgruva för språkkunniga historienördar

Det moderna Roggebiblioteket i Strängnäs är Sveriges bäst bevarade stifts- och läroverksbibliotek. Det ska inte förväxlas med det historiska Strängnäs domkyrkobibliotek, som är det enda i Norden som fortfarande är bevarat i sin ursprungliga miljö, med sina 115 handskrifter och 1 880 bokband, innehållande 3 732 titlar tryckta 1468–1758.

Domkyrkobibliotekets ursprung är enligt källorna dominikanernas bibliotek i staden, som enligt en källa 1316 fick en större bokdonation och alltså existerade sedan länge. Senare utökades boksamlingen väsentligt av (den katolske) Strängnäsbiskopen Kort Rogge (död 1501). Denne var lärd och förmögen, hade studerat i Leipzig och Perugia, en kyrkofurste med internationella kontakter, densamme som beställde det imponerande altarskåpet som ännu pryder koret i domkyrkan. Han medförde till Sverige ett betydande antal handskrifter med äldre latinska författare och mer samtida humanister och jurister. Han lät också trycka sitt stifts mässbok och breviarium, vilket var en pionjärgärning i boktryckarkonstens barndom.

Senare blev (den lutherske) lärde kyrkomannen Johannes Matthiæ (biskop i stiftet 1644–1664) bibliotekets store gynnare. Också han hade internationell erfarenhet efter sina studier i Tyskland, England och Frankrike. Dessutom var han en av de mest produktiva författarna i Sverige under 1600-talet och efterlämnade 92 tryckta skrifter, de flesta teologiska men därutöver i ämnena språk, skönlitteratur, fostran och pedagogik. 61 av hans böcker var författade på latin, 28 på svenska, och de övriga på tyska, nederländska och franska. Som hovpredikant hade han följt Gustav II Adolf i trettioåriga kriget. En man således med unik meritering.

Kriget hade den sidoeffekten att Strängnäsbiblioteket kunde utökas kraftigt genom krigsbyten från Würzburg, Mainz, Prag, Nikolsburg och Olmütz (nu Mikulov resp. Olomouc i Tjeckien) och Polen. När Johannes Matthiæ dog fanns där omkring 4 000 volymer, dubbelt så många som i dag. Faktiskt nästan hälften av böckerna är just krigsbyten, mestadels av katolsk, luthersk och reformert teologi, men också juridik, filosofi, grammatik, historia och medicin. Efterhand drabbades domkyrkan i Strängnäs av åsknedslag, ras, brand och andra olyckor. Biblioteket utökades dock samtidigt genom gåvor och testamenten av välgörare och lärda präster. Lektorn i historia Henrik Aminson (d. 1885) är mest känd för sin sexhundrasidiga katalog över biblioteket.

Nu har förra domkyrkobibliotekarien Ragnhild Lundgren publicerat en mer definitiv katalog i databasen Libris. Denna är också utgiven i bokform, i två band och med inledningar av utgivaren, och av professorn i idéhistoria Erland Sellberg.

Teologin är som framgått det dominerande inslaget i samlingen, inte minst tack vare tillskottet från jesuiternas bibliotek i Olmütz. Alltså finns det här rikhaltigt med katolsk litteratur, både de främsta skolastikerna före reformationen och senare tiders kontroversteologer, inklusive humanismens portalfigurer: Lorenzo Valla (d. 1457) och Erasmus av Rotterdam (d. 1536). I övrigt var samlingen organiserad grovt och med många överlappningar, vilket gör letandet ännu mer fantasieggande: grammatik, logik, poesi, historia, astrologi, medicin, musik, och annat smått och gott av delvis rätt oförutsebart innehåll.

Denna katalog skulle av många anses tämligen nördig. Den kräver språkkunskaper och intresse för vad folk tänkte förr. Men har man dessa goda egenskaper blir man rikt belönad.

Katalogen anger alltså mer eller mindre fullständigt titelsidorna i de 3 732 enskilda verken. De långa (mestadels latinska) titlarna erbjuder en fascinerande, svindlande läsning. Den italienske läkaren Bartolomeo de Montagna på 1400-talet har författat en bok med 305 medicinska råd, tryckt i Venedig 1514: skriften behandlar ”Nästan alla sjukdomar som kan drabba människokroppen, med en mycket lätt metod att bota dem. Därefter följer tre traktater om baden i Padua, deras läge, omgivningar, mineraler och verkningar. Därefter följer en mycket kortfattad anvisning och metod att bereda mediciner och beräkna doseringen av dem. Nyligen utgiven med största trogenhet och noggrannhet, befriad från de tryckfel som den förut vimlade av.” En bok som varje läkare i alla tider måste drömma om.

Eller ta den tyska titeln på en skrift av Luther: ”Att dessa Kristi ord (Detta är min lekamen) ännu står fast mot svärmeandarna: en grundmurad och järnhård mur mot de gamla och nya, hemliga eller uppenbara zwinglianerna, kalvinisterna och sakramentsskändarna, jämte en kort bekännelse om den heliga nattvarden och en varningsskrift till folket i Frankfurt am Main, att de måste skydda sig mot sakramenterarnas svärmeri, nu på nytt utgiven”, denna gång i Magdeburg 1582.

En bibliotekskatalog över för länge sedan utgångna och glömda böcker är ett fängslande vittnesbörd om vad som en gång var naturligt, kontroversiellt, farligt eller oomtvistat.

Om vi drar på munnen åt ett och annat som ingick i kanon eller läskurserna för länge sedan, så kan vi alls inte vara säkra på att forskare och vanligt folk om några hundra år inte skrattar högt åt våra fördomar, farhågor och förhoppningar.

Anders Piltz är professor em. i latin vid Lunds universitet, präst i Dominikanorden och biskopsvikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift.