Hårdpumpad pneumatologi

Många texter av kyrkofäder har blivit översatta och utgivna på svenska de senaste decennierna, tack vare förlaget Artos outtröttliga verksamhet. Det är i och för sig mycket värdefullt, särskilt när översättningarna är försedda med inledning och kommentar. Men det behövs också böcker som belyser olika sidor av den fornkyrkliga teologin, och där är det betydligt mera tunnsått på vårt språkområde. Nu har en sådan bok kommit om pneumatologin hos Gregorios av Nyssa.

Ämnet kan tyckas vara snävt, men är det ingalunda. Den tredje artikeln i den trosbekännelse som antogs 325 är så kort som gärna är möjligt: Och på den helige Ande. I den nu använda formen som antogs vid konciliet i Konstantinopel 381 är den, som bekant, betydligt längre. Vad har hänt däremellan? Det var en strid om Andens ställning inom treenigheten, om Anden var fullt gudomlig eller inte, kort sagt: om Anden var av samma väsen som Fadern och Sonen. De som förnekade detta kallades ibland för pneumatomacher (”de som bekämpar Anden”).

Gregorios av Nyssa, en av de kappadokiska fäder som betydde så mycket för läroutvecklingen under 300-talet, är kanske mest känd för att ha bekämpat arianismen, men han gjorde också en stor insats när det gällde den helige Andes roll i teologin. Detta kan vi på ett klargörande sätt läsa om hos Hedin. Vi får också en utmärkt beskrivning av den växlande synen på Gregorios i forskningen. En så koncis men ändå uttömmande framställning finns knappast på något internationellt språk.

Detta är ingen lättläst bok. Det krävs grundläggande kunskaper i den äldre kyrkohistorien och framställningen är ganska kompakt, men mödan lönar sig att läsa den långsamt och med eftertanke. Här passerar många av 1900-talets största teologer revy, som Jean Daniélou och Hans Urs von Balthasar. Några citat på franska borde ha översatts. Intressant är att se vilken avgörande vikt dopet spelar i Gregorios teologi, mindre eukaristin. Den avslutande litteraturförteckningen visar vilket intresse Gregorios har tilldragit sig och den dokumenterar också författarens behärskning av sitt komplicerade ämne.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.